Andfåglar i Sverige på vintern – var och hur du hittar dem

Fågelkartan · publicerad 2026-04-25 · 8 min läsning

Andfåglar i Sverige på vintern – var och hur du hittar dem

Guide till Sveriges vintrandfåglar. Ejder, alfågel, svärta, storskrake och mer – var du hittar dem och hur du bestämmer arterna.

Vintern är andfåglarnas stora säsong. Medan skogen tystnat och många tättingar dragit söderut kan havsänder, dykänder och sjöänder samlas längs kusterna och på öppna vatten. För den som vet var man ska leta kan en vintermorgon vid havet bjuda på ett spektakel som tål jämförelse med det mesta sommaren kan erbjuda.

Vintern är andfåglarnas stora säsong. Medan skogen tystnat och många tättingar dragit söderut kan havsänder, dykänder och sjöänder samlas längs kusterna och på öppna vatten. För den som vet var man ska leta kan en vintermorgon vid havet bjuda på ett spektakel som tål jämförelse med det mesta sommaren kan erbjuda.

Många andfåglar klarar kyla och hårt väder bra. Flera av arterna häckar långt norrut, i fjällen eller på tundran, och tillbringar vintern vid kust eller på öppet vatten längre söderut. En del av dem passerar eller övervintrar utanför Sverige, så guiden skiljer på vad som verkligen går att se här och vad som mest finns i grannländernas vatten.

Varför vintern är bra för andfåglar

Tre faktorer gör vintern till en bra period för andfågelskådning. Fåglarna samlas vid isfria vatten och kan bilda stora flockar. Vegetationen är borta, vilket ger fri sikt längs kusterna. Och hanarna bär sin tydligaste dräkt i senvintern och tidig vår när spelet kommer igång.

Tänk samtidigt på att flera av arterna har det svårt. Enligt Rödlista 2025 är ejder (EN), brunand (EN) och stjärtand (EN) Starkt hotade, bergand är Sårbar (VU) och alfågel, bläsand och kricka är Nära hotade (NT). Håll avstånd till rastande och sovande flockar så att de inte skräms upp, eftersom flykt kostar energi under en kall tid på året.

Havsdykänder – kusternas specialister

Ejder

Ejder är en kustbunden dykand. Hanen i praktdräkt är övervägande vit med svarta kroppssidor och buk, medan honan är brun och tecknad. Ejdern dyker efter musslor och kräftdjur på måttligt djup. Artfakta uppger att den häckar längs alla svenska kuster, men att merparten av de svenska ejdrarna övervintrar i grunda områden i danska farvatten. Något färre övervintrar i södra Östersjön och längs den svenska västkusten, och en del från norrlandskusten tar sig till den norska Atlantkusten. Det är alltså ingen garanti att se stora vinterflockar överallt. Ejdern är rödlistad som Starkt hotad (EN) i Rödlista 2025.

Alfågel

Alfågeln är en av de mest karaktäristiska vinterfåglarna. Hanen har ett kontrasterande svartvitt mönster och förlängda, smala centrala stjärtpennor som är 10–15 centimeter långa. Arten häckar i fjällens björk- och videregion och på myrar i nordligaste Norrbotten, men huvuddelen av det europeiska beståndet häckar i Rysslands tundra. Enligt Artfakta övervintrar mycket stora mängder alfåglar i egentliga Östersjön. Inventeringar vintern 1992–1993 gav cirka 4,3 miljoner fåglar. De samlas vid utsjöbankarna Hoburgs bank och Norra Midsjöbanken, men också längs Gotlands ostkust. Alfågelns sång beskrivs ofta som melodisk och mycket vacker, och den har likhet med en klarinett.

Svärta

Svärta är en dykand där hanen är helsvart med vit fläck under ögat och orangegult fält på sidan av näbben. Honan är brun med ljusa fläckar i ansiktet. Hos båda könen skapar de vita armpennorna en vit vingspegel som ofta syns även på en simmande fågel. Enligt Artfakta tillbringar svärtan vintern i grunda havsområden, i södra Östersjön, i farvattnen runt de danska öarna, i Kattegatt och i Nordsjön.

Sjöorre

Sjöorrehanen är svart med en gul fläck på näbben och en liten näbbknöl. Den saknar vit vingspegel, vilket skiljer den från svärtan. Honan är brungrå med ljusa kinder och brunsvart hjässa. Artfakta anger att sjöorren häckar vid sjöar i fjällkedjan, så under vintern letar du efter den vid kust och öppet vatten. Flockar kan ligga långt ut från land, så använd tubkikare i stället för att bara scanna strandkanten.

Bergand

Berganden är en djupdykare som mest liknar en stor vigg. Hanen har silvergrå rygg och saknar viggens nacktofs. Honan och ungfåglarna har ett brett vitt fält vid näbbroten. Enligt Artfakta häckar den främst i fjällen men även längs ostkusten, och i övervintringsområdena ligger den ofta i skyddade kustvikar och hamnar på dagen, varifrån den flyger ut till födosök till havs på natten. Berganden är rödlistad som Sårbar (VU) i Rödlista 2025.

Vigg

Viggen är en ganska liten och kompakt dykand. Hanen är kontrastrikt svart och vit med en hängande tofs i nacken, som ses i viss mån även hos honan. Rödlista 2025 anger vigg som Livskraftig (LC) och som häckfågel i hela landet, från ytterskärgården till fjällens björkskogszon. Enligt Artfakta för brunand kan vigg under vintern umgås med brunänder och berganden i stora vinterflockar.

Fler dykänder

Brunand

Brunanden är en kraftig dykand. Hanen har rödbrunt huvud och hals, grå kroppssida, svart bröst och svart bakparti. Enligt Artfakta häckar brunanden i grunda slättsjöar med spridda förekomster i flertalet syd- och mellansvenska landskap. Arten har minskat kraftigt och är Starkt hotad (EN), med omkring 1 100 par. Var de svenska fåglarna övervintrar är okänt, men Artfakta beskriver att arten under vintern ofta uppehåller sig i kustmiljö och då ofta sällskapar med vigg och bergand.

Knipa

Knipan är en av våra mer bekanta dykänder. Hanen är svartvit med ett glansigt, grönsvart huvud och en stor vit fläck framför ögat. Enligt Artfakta häckar den längs kusterna och vid sjöar och vattendrag över hela landet utom i fjällen över trädgränsen. Vid flykt hörs ett visslande vingljud som är kraftigast hos hanen.

Storskrake

Storskraken är en lång dykand med sågtandad näbb som passar för fiske. Hanen har ett mörkgrönt huvud, svart rygg och nästan vita vingar och kropp, och en lång, smal, röd näbb. Enligt Artfakta häckar den över hela landet, både vid kusterna och vid sjöar och större vattendrag i inlandet.

Simänder på vintern – de som håller sig i ytan

Bläsand

Bläsanden är en medelstor simand. Hanen har rödbrunt huvud och en beige bläs i pannan, som gett arten dess namn. Artfakta anger att den häckar spritt i norra Sverige, från Dalarna till Torne lappmark, och bara fåtaligt i söder. Under flyttning och i vinterkvarter uppträder arten enligt Wikipedia i stora flockar. Bläsanden är Nära hotad (NT) i Rödlista 2025.

Kricka

Krickan är en liten och snabbrörlig simand. Flockarna kan i flykten med sina snabba riktningsändringar påminna om vadare. Enligt Artfakta häckar den i hela landet, från kusten till fjällens videzon, och oftare än någon annan and i små våtmarker som tjärnar, bäverdammar och diken. Kricka är rödlistad som Nära hotad (NT) i Rödlista 2025.

Stjärtand

Stjärtanden är en elegant simand där hanen har brunt huvud, vit kil på halsen och långt utstickande stjärtspröt. Artfakta anger att den är Starkt hotad (EN) och att de svenska stjärtänderna övervintrar i västra Europa, Medelhavsländerna och Nordafrika. Du ska alltså inte räkna med den som vinterfågel i Sverige. Under flytten kan du se den på strandängar och vid grunda vikar.

Bra platser att leta efter vintrande andfåglar

Platserna nedan bygger på det som källorna säger om fåglarna där. Kontrollera alltid aktuella observationer innan du åker, eftersom vinterbilden växlar mellan åren.

Gotlands ostkust

Artfakta nämner att stora mängder alfåglar övervintrar längs Gotlands ostkust. De största koncentrationerna ligger på utsjöbankar långt från land, men det är här chansen finns att se alfågel från land.

Torhamns udde, Blekinge

Torhamns udde är enligt Länsstyrelsen en internationellt känd fågellokal, med mest intresse under vår och höst. Ejdersträcket vid månadsskiftet mars–april kan ge tusentals ejdrar på en enda dag. Birdingplaces nämner att udden är värd ett besök senhösten och vintern, då alfågel kan ses.

Torslandaviken, Göteborg

Torslandaviken vid Göteborg är enligt Birdingplaces en lokal där du kan se bland annat ejder, sångsvan, knipa och storskrake, och den är en plats att besöka året runt.

Hamnar och skyddade vikar

Berganden ligger enligt Artfakta ofta i skyddade kustvikar och hamnar på dagen. Det gör hamnområden och vikar längs kusten till bra platser att leta efter dem under vintern, så länge du håller avstånd och respekterar eventuella avspärrningar.

Artbestämning i vinterdräkt

Vinterdräkten är ofta mer dämpat färgad än sommarens praktdräkt, och honor och ungfåglar kan vara besvärliga att artbestämma. Några nyckelkaraktärer:

Fokusera på näbben. Svärta har orangegult fält på näbbens sida, sjöorren en gul fläck och knöl, och berganden saknar knölar men har vit ring kring näbbroten hos honan. Studera vingteckningen i flykten. Svärtans vita armpennor är lätta att se, medan sjöorren saknar dem. Titta på kroppsform och stjärt. Alfågelhanen har långa stjärtpennor, medan ejdern är kraftig med kort hals och stort huvud. Under senvintern börjar hanarnas praktdräkter komma tillbaka, vilket gör februari–mars till en bra period för att lära sig arterna.

Med tid och träning förvandlas vinterns gråa kust till en mångfald av tydliga karaktärer, och andfåglarna blir snart en av årets mest förväntade upplevelser. Vill du veta mer om vad som vistas vid svenska kuster och insjöar under den kalla årstiden ger guiden till vinterfåglar ett bra komplement.

Källor

Mer från bloggen (Fågelkunskap)

Mer läsning på Fågelkartan

Bläddra vidare i Fågelkartans innehåll: artguiden samlar svenska fågelarter med fakta och läten, lokalöversikten listar de bästa skådarplatserna runt om i landet, och kommunsidorna ger dig lokal kontext för var och när olika arter syns. Är du nybörjare? Börja med vår nybörjarguide eller testa kunskaperna i fågelquizet.