Klimatförändringar och fåglar i Sverige – vinnare och förlorare

Klimatförändringarna förändrar livet på jorden i grunden, och fåglarna är bland de bästa indikatorerna vi har på vad som händer. De är rörliga, de reagerar snabbt på förändringar i sin miljö och de är väl inventerade. När fågelforskare tittar på data från de senaste decennierna ser de ett Sverige i förändring: sydliga arter sprider sig norrut, nordliga arter och högfjällsarter ser ut att dra sig tillbaka, och ekologiska samband rubbas.

Samtidigt är det värt att veta att klimatet sällan är hela förklaringen. Förändrad markanvändning, jakt och andra faktorer påverkar fåglarna minst lika mycket, och i flera fall är sambandet med klimatet svårt att belägga. Den här artikeln skiljer därför på vad som är dokumenterat och vad som bara är misstänkt.

Temperaturen stiger – och fåglarna märker det

Enligt SMHI närmar sig ökningen av Sveriges medeltemperatur nu två grader jämfört med slutet av 1800-talet (hänvisat i Sveriges fåglar 2022). Det globala medelvärdet har stigit ungefär en grad under samma tid. Skillnaden beror på att uppvärmningen går snabbare närmare polerna och på högre höjder. I den svenska fjällvärlden har dessutom vegetationsperioden blivit ungefär tio dagar längre jämfört med medelvärdet för 1960–1990.

De mest synliga förändringarna gäller fenologi, alltså tidpunkterna för biologiska händelser som ankomst, häckning och flytt. En studie av Jonzén m.fl. (2006) baserad på långa tidsserier från Skandinavien visar att långdistansflyttare tidigarelagt sin vårankomst mer än kortdistansflyttare. Forskarna visar också att arterna passerar Medelhavsområdet tidigare, och menar att det kan spegla en klimatdriven evolutionär förändring av flyttningstiden.

Svensk Fågeltaxering, som drivs från Lunds universitet, har sedan 1996 följt fågelbestånden på 716 standardrutter. Varje rutt är en åtta kilometer lång rundtur som volontärer inventerar. Det är den här typen av långa, jämförbara dataserier som gör det möjligt att se förändringarna.

Fenologisk felmatchning – när timingen brister

En av de allvarligare konsekvenserna för fåglar är inte temperaturen i sig, utan att olika delar av ekosystemet inte anpassar sig i samma takt. Många arter är specialiserade på att utnyttja ett visst tillfälle med mycket mat, till exempel toppen av insektskläckningen. När klimatet förändras kan toppen komma tidigare än fåglarna hinner ställa om.

Talgoxen är ett välstuderat exempel. Visser m.fl. (1998) undersökte talgoxens häckning i relation till varmare vårar och rapporterade att varmare vårar leder till att fåglarnas reproduktion hamnar i otakt med omgivningen.

I Sverige finns en liknande misstanke om vissa fjällfåglar. Under de cirka 30 år som myrarna kring Ammarnäs har inventerats har silvertärna och smalnäbbad simsnäppa gått tillbaka. Orsakerna är oklara, men forskare har spekulerat i att fåglarna kommit i otakt med den årliga toppen av fjädermyggor, som på grund av tidigare vårar numera kan infalla innan tärnorna och simsnäpporna anlänt. Rödlista 2025 anger att smalnäbbad simsnäppa minskade med 66 procent mellan 2006 och 2018 i data från Finland, Norge och Sverige, och arten är klassad som sårbar (VU).

Arterna som rör sig norrut

Sydliga arter sprider sig norrut medan nordliga arter och högfjällsarter ser ut att retirera. Så sammanfattar Sveriges fåglar 2022 utvecklingen i fjällvärlden. Ett tydligt exempel är bofinken: i fjällbjörkskogen vid Ammarnäs fanns bara ett fåtal revir fram till omkring millennieskiftet, men därefter ökade antalet markant och ligger i dag på nivåer som är fyra till fem gånger högre än på 1900-talet. Bofinken har både spridit sig inåt fjällvärlden och ökat där den etablerat sig. Flera andra "varma" arter, bland dem gärdsmyg och trast, visar liknande utveckling.

Men det är viktigt att inte lägga alla förändringar på klimatet. Nattskärran har ökat kraftigt i södra och centrala delar av utbredningsområdet under 2000-talet, men Artfakta påpekar att klimatet troligen inte spelar någon större roll för artens långsiktiga tillbakagång under 1900-talet. Landskapsförändringar i skogs- och mellanbygderna är en viktigare förklaring. Arten är en långdistansflyttare som övervintrar i Afrika söder om Sahara.

Kajan är en art som ökar. Enligt Rödlista 2025 är populationen ökande, och den häckar i södra och mellersta Sverige och längs Norrlandskusten till Norrbotten, lokalt även i Norrlands inland. Råkan är däremot fortsatt koncentrerad till slättbygd, med de största bestånden i Skåne och södra Halland. Lär dig skilja kaja, kråka och råka åt.

Sångsvan har ökat nästan explosionsartat efter att arten på 1920-talet ansågs häcka med bara ett tjugotal par. Vid en vinterräkning i januari 2015 konstaterades minst 12 000 övervintrande sångsvanar i landet, och antalet vintergäster har ökat. Artfakta beskriver ökningen som en återhämtning efter att intensiv jakt nästan utrotat arten, inte som en klimateffekt.

Dessa förändringar är inte enbart negativa, men de innebär ökad konkurrens och nya ekologiska relationer som kan vara svåra att förutsäga.

Arterna som förlorar – fjällets och Arktis fåglar

Det finns vinnare i ett varmare Sverige, men också förlorare. De mest utsatta är arterna som redan lever vid gränsen för sin utbredning: fjällfåglarna. En samnordisk studie av Couet m.fl. (2022) undersökte 13 år av fågelinventeringar i de skandinaviska fjällen och visade ett tydligt mönster av förskjutning uppåt i höjdled, med en genomsnittlig hastighet på 0,9 meter per år. Kortlivade arter flyttade sig uppåt snabbare än långlivade, vilket tyder på att arter med långsam livscykel kan ha svårare att hinna med.

Snösparven är ett tydligt exempel från Ammarnäs, där den minskat markant på kalfjället och i princip försvunnit från höjder under 1 000 meter över havet. Rödlista 2025 beskriver att dess utbredning förskjutits norrut och uppåt under 2000-talet.

Lappsparven (Calcarius lapponicus) häckar på fjällhedar. Enligt Artfakta har den minskat med omkring 30 procent mellan 2005 och 2014, men Rödlista 2025 konstaterar att beståndet därefter stabiliserats och att arten numera är klassad som livskraftig. Artfakta noterar att lappsparven hör till de arter som på sikt förutspås retirera norrut i ett varmare klimat, och att varmare och blötare vårar och somrar kan påverka födotillgången genom att ändra insekternas fenologi.

Fjällpiparen (Eudromias morinellus) häckar på hedmark i fjällens vide- och nedre lavzoner. Rödlista 2025 visar inga tecken på betydande förändring i beståndet, som skattas till 7 200 reproduktiva individer. Arten kan ändå finnas med bland dem som på sikt påverkas när fjällens miljöer förändras, men det är i dagsläget inte belagt.

Fjällgåsen (Anser erythropus) häckar i svenska Lappland, där beståndet hålls vid liv genom förstärkningsåtgärder. Antalet häckande par uppskattades till 15–25 år 2011 och beståndet har ökat sedan mitten av 2010-talet. Det som enligt Artfakta sannolikt är den allvarligaste hotfaktorn är den höga dödligheten genom jakt på höstrast- och övervintringslokaler längs flyttvägen, inte klimatet.

Fjällugglan (Bubo scandiacus) häckade förr regelbundet i Lappland, vissa år med minst 100 par, som 1978. Sedan dess har häckningarna blivit allt glesare, och Rödlista 2025 klassar den som nationellt utdöd (RE) eftersom den numera bara uppträder tillfälligt. Orsaken är enligt Rödlista 2025 att de tidigare regelbundna smågnagarcyklerna störts och nästan upphört. Sveriges fåglar 2022 beskriver att instabila vintrar misstänks bidra till att gnagartopparna blir lägre eller uteblir. Under särskilt goda gnagarår kan arten ändå dyka upp som häckfågel.

Främmande arter

Främmande arter kan ibland gynnas av förändringar i landskapet. Kanadagåsen (Branta canadensis) är nordamerikansk och infördes till Sverige i början av 1930-talet. Rödlista 2025 beskriver att utsättningar fick beståndet att växa snabbt under senare delen av 1900-talet, framför allt under 1970- och 1980-talen. I dag finns den som häckfågel vid sjöar och kuster nästan överallt utom i landets allra nordligaste delar. Här handlar utvecklingen alltså om utsättningar snarare än om klimatet.

Nilgåsen (Alopochen aegyptiaca) är ursprungligen afrikansk och räknas i Rödlista 2025 som tillfälligt reproducerande i Sverige.

Vad forskningen visar – svenska data

Svensk forskning om klimat och fåglar bygger på långa dataserier. SLU Artdatabanken sammanställer rödlistan och trender för alla svenska fågelarter. Svensk Fågeltaxering, som drivs från Lunds universitet, driver flera program, bland annat standardrutterna sedan 1996. LUVRE-projektet vid Lunds universitet har inventerat fåglar i fjällbjörkskogen vid Ammarnäs i över 60 år, och där har man också räknat smådjur på björkskott i mer än 50 år. Insekterna har inte minskat, men frostfjärilar och myror har etablerat sig, sannolikt som en följd av mildare vintrar.

I Ammarnäs har medeltemperaturen stigit räknat över hela året, men månaderna maj och juni, som är så viktiga för häckningen, avviker från mönstret. Varför är inte helt klarlagt, men ökade snömängder under senvinter och vår kan spela in. Det illustrerar att klimatförändringarna kan ge oväntade och svårtolkade effekter för fåglarna, inte bara en jämn förskjutning norrut.

Vad du kan göra

Klimatkrisen är ett problem som kräver politiska och ekonomiska lösningar i stor skala. Men du kan också göra skillnad som del av en rörelse av engagerade människor.

Rapportera fågelobservationer. Data från medborgarforskning är avgörande för att förstå hur fågelbestånden förändras. Använd Artportalen och eBird systematiskt.

Engagera dig politiskt. Stöd partier och kandidater som tar klimatfrågan och biologisk mångfald på allvar. Delta i remissvar och lokala naturvårdsprocesser.

Stöd naturvårdsorganisationer. BirdLife Sverige, Naturskyddsföreningen och WWF arbetar med naturvård.

Skapa livsmiljöer. En varierad trädgård med inhemska växter, utan bekämpningsmedel, som erbjuder föda och häckningsplatser är en konkret insats för det lokala fågellivet.

Fåglarna är vittnen till vår tids stora ekologiska förändring. De berättar för oss vad som händer, om vi tar oss tid att lyssna.

Läs mer: Hotade fåglar och rödlistan | Storspoven – en hotad vadare | Fåglar och naturvård

Källor

• Wirdheim, A. (red.) (2022). Sveriges fåglar 2022. BirdLife Sverige i samarbete med Svensk Fågeltaxering, Lunds universitet. ISBN 978-91-88124-72-2 (avsnittet om klimatförändringar i fjällvärlden samt standardrutterna). pdf
• Jonzén, N., Lindén, A., Ergon, T. m.fl. (2006). Rapid advance of spring arrival dates in long-distance migratory birds. Science 312, 1959–1961. doi:10.1126/science.1126119
• Visser, M.E., van Noordwijk, A.J., Tinbergen, J.M. & Lessells, C.M. (1998). Warmer springs lead to mistimed reproduction in great tits (Parus major). Proceedings of the Royal Society B 265, 1867–1870. doi:10.1098/rspb.1998.0514
• Couet, J., Marjakangas, E.-L., Santangeli, A., Kålås, J.A., Lindström, Å. & Lehikoinen, A. (2022). Short-lived species move uphill faster under climate change. Oecologia 198, 877–888. doi:10.1007/s00442-021-05094-4
• SLU Artdatabanken (2025). Rödlistade arter i Sverige 2025 samt Artfakta: nattskärra, kaja, råka, sångsvan, lappsparv, fjällpipare, fjällgås, fjälluggla, snösparv, smalnäbbad simsnäppa, kanadagås, nilgås. artfakta.se/taxa/102118, 103033, 103034, 100045, 103053, 102111, 100008, 102929

Mer från bloggen (Fågelkunskap)

• Etikregler för fågelskådning — 10 saker du måste veta
• Fågelholkar — så bygger, hänger och sköter du dem rätt
• Mata fåglar på vintern — komplett guide för Sverige
• Hur lär jag mig fågellåten? 5 metoder som faktiskt funkar
• Lär dig fågelläten — metoder, övningar och tips

Mer läsning på Fågelkartan

Bläddra vidare i Fågelkartans innehåll: artguiden samlar svenska fågelarter med fakta och läten, lokalöversikten listar de bästa skådarplatserna runt om i landet, och kommunsidorna ger dig lokal kontext för var och när olika arter syns. Är du nybörjare? Börja med vår nybörjarguide eller testa kunskaperna i fågelquizet.