Entita och talltita är två av Sveriges mest förväxlade mesar — så lika i storlek och grundfärg att erfarna fågelskådare ibland tvekar. Båda har svart hjässa, brungrå ovansida och ljus undersida, men skillnaderna i hjässans glans, hakfläckens storlek, vingteckningen och framför allt lätet gör dem fullt möjliga att skilja åt med lite övning. Den här guiden går igenom exakt vad som skiljer arterna åt, i fält och på örat.
| Kännetecken | Entita (Poecile palustris) | Talltita (Poecile montanus) |
|---|---|---|
| Storlek | 11–13 cm, vingspann 18–20 cm, 9–12 g | 12–13 cm, vingspann cirka 17–20 cm, 9–12 g |
| Hjässa | Glänsande, blank svart hjässa | Matt (ej glänsande) svart hjässa som sträcker sig ned i nacken |
| Hakfläck | Liten, prydlig och tydligt avgränsad svart hakfläck | Större, mer diffust avgränsad svart hakfläck |
| Vingfält | Saknar ljust vingfält | Ljust fält på vingen, bildat av ljusa kanter på armpennorna |
| Läte | Skarpt, explosivt "pit-chäää" — smackande inledning, nasalt slut | Nasalt, draget "dää-dää-dää", ofta inlett med tunnare toner |
| Miljö | Lövskog, hasselbestånd och ädellövskog med rik undervegetation | Barrskog och fuktig blandskog, gärna med inslag av död ved |
| Häckningsbeteende | Hålhäckare — utnyttjar befintliga håligheter och hackspettshål, hackar inte själv | Hackar själv ut sin bohåla i murken ved (stubbe, lågstam, dött lövträd) |
Det säkraste sättet att skilja entita från talltita är lätet: entitans skarpa, explosiva "pit-chäää" mot talltitans nasala, dragna "dää-dää-dää". Går det inte att höra fågeln, titta på hjässans glans — blank hos entitan, matt hos talltitan — samt hakfläckens storlek, som är liten och tydlig hos entitan men större och diffus hos talltitan. Ett ljust fält på vingen som bara talltitan har är ytterligare en bekräftande detalj.
Entitan har ett skarpt, explosivt "pit-chäää" med ett snabbt smackande inledningsljud och ett strävt, nasalt slut. Talltitan har ett nasalt, draget "dää-dää-dää", ofta inlett med några tunnare toner: "tsi-tsi-dää-dää-dää". Lätet är det säkraste sättet att skilja arterna åt i fält.
Entitan har en glänsande, blank svart hjässa, medan talltitans hjässa är matt svart och sträcker sig längre ned i nacken. Skillnaden syns bäst i bra ljus och på nära håll.
Talltitan har ett ljust fält på vingen, bildat av ljusa kanter på armpennorna, vilket entitan helt saknar. Det är ett bra fältkännetecken när fågeln sitter still och ljuset är gynnsamt.
Entitan är knuten till lövskog, hasselbestånd och ädellövskog med god undervegetation, framför allt i södra och mellersta Sverige upp till ungefär Dalälven. Talltitan finns i hela landet men är talrikast i barrskog och fuktig blandskog i Norrland och mellansvenska skogslandskap.