Entita och talltita är två av Sveriges mest förväxlade mesar — så lika i storlek och grundfärg att erfarna fågelskådare ibland tvekar. Båda har svart hjässa, brungrå ovansida och ljus undersida, men skillnaderna i hjässans glans, hakfläckens storlek, vingteckningen och framför allt lätet gör dem fullt möjliga att skilja åt med lite övning. Den här guiden går igenom exakt vad som skiljer arterna åt, i fält och på örat.
| Kännetecken | Entita (Poecile palustris) | Talltita (Poecile montanus) |
|---|---|---|
| Storlek | 11,5–13 cm, vingspann 18–20 cm, cirka 11 g | 11–14 cm, 8–14 g |
| Hjässa | Glänsande, blank svart hjässa | Matt svartbrun hjässa, kraftig nacke ("tjurnacke") och stort huvud |
| Hakfläck | Svart haklapp som oftast är liten, men vissa entitor har en stor | Svart haklapp som oftast är större och vidgar sig nedåt |
| Vingfält | Saknar ljust vingfält | Ljust fält på vingen, bildat av ljusa kanter på armpennorna |
| Läte | Kort, sprakande tvåstavigt ljud, "pitjä" eller "pitchii", där tyngden ligger på den andra delen | Utdraget "tsitsidäää" som varningsläte; sången består av klagande pipanden, "dju-dju-dju" |
| Miljö | Löv- och blandskog med tät undervegetation | Barr- och blandskog, sällsynt i fjällbjörkskog |
| Häckningsbeteende | Hålhäckare som i regel inte kan hacka ut sitt eget hål | Arbetar ofta själv fram sitt bohål i murken ved, till exempel en stubbe eller ett dött träd |
Det säkraste sättet att skilja entita från talltita är lätet: entitans korta, explosiva "pitjä" mot talltitans utdragna "tsitsidäää". Går det inte att höra fågeln, titta på hjässans glans — blank hos entitan, matt hos talltitan — samt hakfläckens storlek, som oftast är mindre hos entitan och större hos talltitan (men vissa entitor har en stor). Ett ljust fält på vingen som bara talltitan har är ytterligare en bekräftande detalj.
Entitans läte är ett kort, sprakande tvåstavigt ljud, "pitjä" eller "pitchii", där tyngden ligger på den andra delen. Talltitans varningsläte är ett utdraget "tsitsidäää", och dess sång består av klagande pipanden. Lätet är det säkraste sättet att skilja arterna åt i fält.
Entitan har en glansigt svart hjässa, medan talltitans är matt. Skillnaden kan vara svår att avgöra i fält och syns bäst i bra ljus och på nära håll.
Talltitan har ett ljust fält på vingen, bildat av ljusa kanter på armpennorna, vilket entitan helt saknar. Det är ett bra fältkännetecken när fågeln sitter still och ljuset är gynnsamt.
Entitan häckar i löv- och blandskog med tät undervegetation i södra Sverige, norrut till mellersta Dalarna och södra Gästrikland, men saknas på Gotland. Talltitan finns i nästan hela landet utom på Gotland och häckar i barr- och blandskog. Båda är nära hotade (NT) i Rödlista 2025: entitan har minskat med 26 procent och talltitan med 36 procent på 20 år (Sveriges fåglar 2022).