Föda och näringsval hos Gröngöling (Picus viridis).
Gröngölingen är en utpräglad myrspecialist som mest söker på marken och föredrar stora myrarter. På vintern bryter den upp hål i myrstackar för att nå vuxna myror och puppor. Enligt svenska Wikipedia fångar den dem med en cirka 10 cm lång tunga med hullingar. Andra småkryp och daggmaskar är komplement, och till skillnad från gråspetten besöker den aldrig fågelmatningar. Födan hos Gröngöling (Picus viridis) varierar med årstid och tillgång — många arter äter insekter på sommaren och frön eller bär på vintern, medan rovfåglar och vadare har mer specialiserad diet. Att förstå gröngölingens näringsval hjälper dig hitta arten i fält: leta i de habitat där födan finns. För detaljerade kostlistor se Artfakta hos SLU Artdatabanken.
På denna sida hittar du information om gröngölingens föda. Arten tillhör kategorin Hackspettar och är känd på latin som Picus viridis. Fördjupa dig nedan i andra aspekter av gröngöling eller utforska närbesläktade arter i samma kategori.