Ejder — dykaranden som klär skärgårdsöarna

Ejdern är en av de mest karaktäristiska fåglarna längs den svenska kusten. Den kraftiga sjöanden med sin karakteristiska kilformade näbb är ett bekant inslag i skärgårdar från Bohuslän i väster till Norrbottens kust i norr. I slutet av maj — precis nu — pågår häckningen för fullt på Skärgårdsöar längs hela kusten, och de fluffiga, brunspräckliga ejderhonorna sitter tätt på sina bon djupt begravda i det värdefullaste dun som naturen producerar.

Ejderhanen och ejderhonan — en av naturens tydligaste könskillnader

Ejderhanen (Somateria mollissima) är omöjlig att ta fel på. En vuxen hane i häckningsdräkt är knivskarp svart och vit med ett tydligt lime- eller mintgrönt parti i nacken och en karakteristiskt kilformad näbb som löper upp på pannan i ett distinkt mönster. Han ser ut som en välklädd gentleman i frack — men med ett märkligt, nästan surrealistiskt huvud.

Honan är nästan lika storväxt men klädd i en varm rödbrun-brun fjäderdräkt med svart streckning och noggrant tecknade fjädermarkeringar. Den kamouflage är effektiv: en häckande ejderhona på sitt bo bland klipphällar och havsörtsmattor smälter nästan ihop med underlaget.

Ungfåglarna är bruna och liknar honan, medan unga hanar gradvis antar sin svartvita dräkt under de första tre till fyra åren. Halvvuxna hanar på höst och vinter kan se förbryllande brokiga ut — ett lapptäcke av brun och vit fjäderskrud i ständig förändring.

Utbredning och habitat i Sverige

Sverige hyser en av Nordeuropas största ejderpopulationer. SLU Artdatabanken uppskattar den svenska häckande populationen till cirka 200 000–250 000 par, koncentrerade längs kusterna i Bohuslän, Blekinge, Kalmar-kusten och i Stockholms ytterskärgård. Ejder är också talrik längs Bottenvikens och Bottenhavets kuster under häckningstid.

Under vintern samlas ejdrar i stora flottar — ibland tiotusentals individer — i södra Östersjön och utanför de danska och tyska kusterna. Vinterfåglarna i Sverige domineras till viss del av skandinaviska häckfåglar som flyttar söderut, men även av fåglar från Island och nordligare Arktis. I Öresund och längs Blekingekusten kan man från land räkna stora skaror ejdrar under senhöst och vinter.

Habitatmässigt är ejdern nästan uteslutande knuten till salt- eller brackvattenmiljöer. Den häckar på öar och kobbar, helst med god tillgång på klipphällar, tångmattor och låga örter som ger skydd åt boet. Utanför häckningstid hittar man ejdern i grunt kustvatten — sällan djupare än tio meter — där den dyker efter bottenlevande byten.

Föda: musseldykaren framför allt

Ejdern är specialiserad på att dyka och plocka upp musslor och andra hårskaliga bottendjur. Blåmusslan (Mytilus edulis) är stapelfödan, men krabbtaskor, snäckor, tagghudingar och havstulpaner konsumeras också regelbundet. Med sin kraftiga, breda näbb kan ejdern knäcka och svälja musselskal som de flesta andra fåglar inte ens kan hantera.

Dyk sker vanligen på ett till åtta meters djup. Ejdern arbetar aktivt mot botten, plockar byten med näbben och sväljer dem hela under vattenytan. Musselskal bryts sedan ner i den kraftiga muskelmagen, lik en krossningsnkvarn. En vuxen ejder äter uppskattningsvis 200–400 gram musslor per dag, vilket gör arten till en ekonomiskt viktig aktör i kustekosystem.

Häckning i maj och juni

Ejdrar anländer till häckningsöarna i april–maj och parningen sker tidigt. Hanarna tävlar om honor med imponerande uppvisningar: de kastar huvudet bakåt och framåt med ett mjukt, tjursångaktigt aooo-läte som bär långt över vattnet. Det är ett av de mest igenkänliga ljuden i den svenska skärgården om våren — ibland beskrivet som ett melankoliskt "å-å-å" eller en förvånad utrop.

Honan väljer boplatsen och bygger boet ensam, vanligen i skydd av en klipphäll, under låg vegetation eller direkt i tången. Det som gör ejderns bo unikt i fågelvärlden är materialet: honan rycker täckdun från sin egen bröst och kläder boet med detta. Ejderdun har en enastående isoleringsförmåga — varmare per gram än något annat naturmaterial — och har i hundratals år använts av isländska och norska kustbor som insamlade dun från bon efter att ungarna lämnat.

Kullen är 3–5 olivgrönaktiga ägg. Honan ruvar ensam i 25–28 dagar. Under ruvet lämnar hon sällan boet och äter nästan ingenting — hon lever på fettreserver. Äggen hålls varma av dynet, och om honan skräms iväg kan hon täcka äggen med mer dun och fekalier som avskräcker rovdjur med doften.

Ungarna och honans ensamma uppgift

När ungarna kläcks leder honan dem omedelbart till havet — ofta redan dagen efter kläckning. Ejderungarna är nidifuger (bo-flyare) och simmar och dyker från allra första dagen. De äter plankton och smådjur till att börja med, och gradvis övergår de till musslor.

En viktig beteendedetalj: honorna bildar ofta dagisgrupper, så kallade "crèches", där en eller ett par honor passar flera kullar av ungar. Det är vanligt att se en hona omringad av tjugo eller trettio ungar som inte alls är hennes egna. Hannarna lämnar området direkt efter parningen och samlas i stora hanflockar utanför kusten, där de påbörjar den så kallade sommarruggningen.

Ejderdun — ett naturmaterial utan motstycke

Ejderdunet är ett av världens mest exklusiva naturmaterial. Dess mikroskopiska struktur — med gafflade, krokiga fibrer som hakar i varandra och skapar oräkneliga luftfickor — gör det oslagbart som isolering vid låga temperaturer. Traditionellt har Islands bönder i generationer samarbetat med ejdrarna: de erbjuder häckningsskydd och skräms bort rovdjur, och när honorna lämnar bona samlar de in det kvarlämnade dunet.

I Sverige är insamling av ejderdun inte en etablerad tradition, men i de nordiska länderna totalt produceras hundratals kilo rent dun per år — ett kilo bearbetat dun kan vara värt tusentals kronor.

Ejdern och havsörnen — ett känsligt förhållande

Havsörnen är ejderns mest kände predator, särskilt på häckningsöar. En havsörn som flyger över en ejderkoloni kan orsaka fullständig panik — honorna rusar till havet och lämnar bon obevakade, varav kråkor och trutar snabbt utnyttjar situationen. Den kraftiga ökningen av den svenska havsörnspopulationen sedan 1970-talet är av vissa ornitologer sedd som en delorsak till att ejderpopulationen planat ut eller minskat i delar av Östersjön.

Mink är en annan allvarlig predator som introducerats till Sverige och som effektivt plundrar ejderbon på öar som saknar naturliga hinder. BirdLife Sverige arbetar aktivt för att minska minken i känsliga kustområden, och resultat från Stockholms skärgård visar att ejderkoloniers häckningsframgång förbättras markant i områden med aktiv minkbekämpning.

Status och hot

Ejdern är grön-listad i Sverige — det vill säga inte rödlistad — men populationsutvecklingen är inte entydig. I Östersjön har beståndet fluktuerat, delvis kopplat till mussel tillgång och havsörnspredering. Fågelinfluensan (HPAI H5N1) slog hårt mot ejderpopulationer i delar av Europa 2021–2024 och kolonier drabbades även i Sverige, framförallt längs västkusten och i Kalmarsund. SLU Artdatabanken övervakar populationsutvecklingen kontinuerligt via häckfågelinventeringen.

Klimatförändringen väntas påverka ejdern genom förändrad tillgång på bottenmusslor (kopplat till havstemperatur och försurning) samt förändrade isdynamiker i Arktis där de nordliga populationerna häckar.

Se ejdern i Sverige

De bästa platserna att se ejder under häckningstid är Bohuslän (båtturer bland yttre skärgårdens öar), Bläse och Kungsbackafjorden längs västkusten, samt Kalmarsund och Blekingekusten. I Stockholms skärgård hittar man ejder på yttre öar mot Himmerfjärden och i Mysingen.

Vill du rapportera ejderobservationer bidrar du till den nationella övervakningen via Artportalen, som är grunden för all populationsstatistik. Läs gärna mer om liknande dykandar i vår guide om änder i Sverige.

Ejdern är ett levande bevis på att fågelskådning längs kusten belönar sig hela säsongen — och att det mjuka, karakteristiska aooo från en spelande ejderhane är ett av vårens mest igenkänliga ljud i den svenska skärgården.

Mer från bloggen (Artguide)

• Koltrast: allt om Sveriges mest välkända trädgårdsfågel
• Sveriges 20 vanligaste trädgårdsfåglar — lär dig alla
• Vaktel i Sverige — läten, fakta och bästa platser
• Ruggning hos fåglar — fjäderbyte, eklipsdräkt och artbestämning
• Sångsvan vs knölsvan — komplett fältguide till Sveriges svanar

Mer läsning på Fågelkartan

Bläddra vidare i Fågelkartans innehåll: artguiden samlar svenska fågelarter med fakta och läten, lokalöversikten listar de bästa skådarplatserna runt om i landet, och kommunsidorna ger dig lokal kontext för var och när olika arter syns. Är du nybörjare? Börja med vår nybörjarguide eller testa kunskaperna i fågelquizet.