Sommargylling — Sveriges färgstarkaste fågel du sällan ser

Fågelkartan · publicerad 2026-05-18 · uppdaterad 2026-10-14 · 8 min läsning

Sommargylling — Sveriges färgstarkaste fågel du sällan ser

Lär dig känna igen sommargyllingens flöjtande läte 'tjo-tjo-vio', se skillnaden på hane och hona, och var i Sverige — framför allt Skåne — arten häckar.

Sommargyllingen är dessutom en utpräglad sällsynthet i Sverige. Enligt Artfakta förekommer den mycket lokalt i östra och södra Skåne samt på Öland och Gotland, och sjungande fåglar noteras dessutom regelbundet i de flesta landskap norrut. Den här artikeln går igenom hur sommargyllingen ser ut och låter, varför den är så svår att få syn på, var i Sverige den finns och varför arten är så ovanlig hos oss.

Sommargyllingen (Oriolus oriolus) är en av Sveriges mest färgstarka häckfåglar. Hanen har enligt Artfakta en klargul kropp och huvud med sotsvarta vingar och stjärt samt klarröd näbb, en kombination som ser ut att höra hemma i en regnskog snarare än i en svensk lövskog. Trots den lysande dräkten är arten skygg och hörs oftare än den syns, och den lever högt uppe bland trädkronorna. I praktiken avslöjas den nästan alltid av sitt läte, ett fylligt flöjtande som ofta återges som "tjo-tjo-vio" och som inte liknar något annat svenskt fågelläte.

Sommargyllingen är dessutom en utpräglad sällsynthet i Sverige. Enligt Artfakta förekommer den mycket lokalt i östra och södra Skåne samt på Öland och Gotland, och sjungande fåglar noteras dessutom regelbundet i de flesta landskap norrut. Den här artikeln går igenom hur sommargyllingen ser ut och låter, varför den är så svår att få syn på, var i Sverige den finns och varför arten är så ovanlig hos oss.

En fågel som låter tropisk

Sommargyllingen tillhör familjen gyllingar, en grupp som har sin tyngdpunkt i tropikerna. Storleksmässigt påminner arten om en koltrast, men Artfakta noterar att den är lite slankare, med kortare stjärt och längre vingar. En äldre hane flyger i mjuka bågar och lyser då skarpt gul på kropp och huvud, medan vingar, stjärt och tygel är kolsvarta. Näbben är klarröd. Få som ser en hane för första gången tror att den hör hemma i Norden.

Honan och de unga fåglarna är betydligt mer dämpade. Honan har enligt Artfakta en blekare dräkt med gröngul ovansida, gula flanker och en smutsvit undersida med fina mörka längsstreck, och ungfåglarna liknar henne. Den dämpade färgen smälter väl in i solbelyst lövverk.

Hanen är trots den gula färgen svår att upptäcka. Enligt vår erfarenhet bryts det citrongula av ljus och skugga i en trädkrona så att fågeln blir oväntat svårsedd. Artfakta kallar sommargyllingen en trädkronornas fågel, och den fångar större delen av sin föda uppe i träden. Det är en av anledningarna till att arten sällan ses trots sin iögonfallande dräkt.

Lätet, det säkraste kännetecknet

Eftersom sommargyllingen så sällan visar sig är lätet det överlägset viktigaste kännetecknet. Artfakta beskriver sången som fylligt flöjtande och skriver ut den som "fy-få-fyh-flyå". Andra återger den som "tjo-tjo-vio", så hur den skrivs beror på vem som lyssnar. Tonerna är rena och visslande, och sången låter helt annorlunda än trastarnas och sångarnas ljud.

Vid sidan av den flöjtande sången har arten ett helt annat varningsläte. Artfakta beskriver det som ett nasalt skrän, "wä-ääh". Kontrasten mellan den vackra sången och det skrovliga skrilätet är typisk för arten. Den som vill lära sig fåglar på läte har stor nytta av sommargyllingen som ett tydligt skolexempel, och guiden om att känna igen fågelsång ger fler metoder att komma i gång.

En praktisk rekommendation är att stå still i skogen och vänta in nästa strof. Då ökar chansen att ringa in fågelns ungefärliga position i kronan. Enligt Artfakta omfattar ett revir 4 till 50 hektar, med ett medelvärde på 17 hektar, så en sjungande hane håller sig inom ett ganska begränsat område.

Lyssna på inspelningar hos xeno-canto →

En sen flyttfågel

Sommargyllingen övervintrar enligt Artfakta i tropiska och södra Afrika. Enligt Artfakta ses den varje år på olika håll i landet, och flest observationer görs mellan mitten av maj och slutet av juni. Det gör den till en utpräglad försommarfågel, och den hör till de sista flyttfåglarna som kommer på plats hos oss. Artfakta skriver att höstflyttningen mot tropiska Afrika redan går i augusti.

Den korta vistelsen i Sverige förstärker sällsynthetskänslan. Fönstret att höra den är smalt. Vill du följa flyttfåglarnas ankomst ger samlingssidan om flyttfåglar en överblick, och kalendern för maj listar fler arter som dyker upp samtidigt.

Var i Sverige finns sommargyllingen?

Sommargyllingen är en sällsynt häckfågel i Sverige. Första häckningen konstaterades enligt Artfakta i Skåne 1932. Numera är arten årsvis häckfågel i Skånes östra och sydöstra kusttrakter samt på Revingefältet vid Krankesjön, totalt omkring 60 par. På Öland häckar en liten population som uppskattas till ungefär 15 par, främst vid Ottenby lund. Säkra häckningar har dessutom konstaterats i Blekinge, Halland, Småland, Bohuslän, Dalsland och Uppland.

Det skånska beståndets tyngdpunkt har på senare år flyttats österut. Artfakta uppger att omkring ett dussin hanar varje år har hävdat revir i ett bokskogsdominerat område vid västra kanten av Ravlunda skjutfält. De största bestånden i Skåne är knutna till militära övningsfält, och det tyder enligt Artfakta på en viss tolerans mot indirekta störningar. I kärnområdena i Skåne och på södra Öland har arten funnits stadigt i mer än tre årtionden, men många enskilda lokaler har inte hållit sig över tid.

Som boplats väljer sommargyllingen enligt Artfakta oftast områden nära gläntor och skogsbryn, med högvuxen bok- eller tallskog, fuktig björkskog eller ekskog, gärna på sandig mark. Undervegetationen är ofta tät. Optimalt verkar ett mosaiklandskap vara, där täta skogsdungar möter öppen mark och småvatten med frodig vegetation.

Vill du leta sommargylling är bästa metoden att besöka rätt skog under försommaren och lyssna. Stå still i en lämplig skog i Sveriges sydöstra hörn och vänta in det flöjtande lätet, för det är så de allra flesta fynd görs. Att faktiskt få syn på fågeln är en bonus som kräver tålamod och tur.

Varför är arten så ovanlig hos oss?

Sommargyllingen förekommer enligt Artfakta i södra och mellersta Europa, delar av Asien och en liten del av Nordafrika. I Västeuropa går dess gräns norrut vid Östersjön, södra Danmark och södra Sverige. Sverige ligger alltså vid den nordvästra utkanten av utbredningen, och Artfakta konstaterar att randpopulationen är känslig för kalla och regniga somrar.

Beståndet har varierat över tid. Det föreföll enligt Artfakta relativt stabilt i drygt 20 år runt 1970 till 1990. Mellan 1994 och 2001 minskade antalet revirsjungande hanar med 30 till 40 procent, men därefter skedde en uppryckning 2002 till 2008. Danmark, Tyskland och Finland noterade minskande bestånd under 1990 till 2000.

Artfakta pekar ut flera hot mot arten. Tillgång till äldre och högre träd för boet är viktig, liksom en rik undervegetation. På en gammal lokal slutade fåglarna häcka efter att buskar och högre örter röjts för att göra plats för en betesmark, och dränering av frodiga våtmarker har haft samma följd. Under bobyggnaden är sommargyllingarna dessutom mycket känsliga för direkt störning, och naturliga hot mot ägg och ungar är bland annat nötskrika och ekorre. Förändringar i hur lövskogen sköts kan därför få stor effekt på en liten population.

För skådaren betyder allt detta att sommargyllingen är en eftertraktad art. Att höra dess flöjtande sång i en svensk lövskog en försommarmorgon hör till de mer minnesvärda upplevelserna i fågelsommaren. Den som är ny i fågelskådningen kan med fördel börja med vanligare arter, och sidan för nybörjare ger en bra introduktion innan man ger sig på sällsyntheter.

Häckning och bo

Enligt Artfakta flätas boet till en hängande korg i en grenklyka på 3 till 20 meters höjd. Platsen väljs så att fåglarna kan ta sig väl dolda till och från boet, och bomaterialet hämtas från marken. Enligt svenska Wikipedia flätas boet av fina strån och rötter, tillsammans med mossa och ull. Det är svårt att se nerifrån, vilket bidrar till att arten sällan observeras.

Honan lägger enligt svenska Wikipedia vanligtvis tre till fem ägg som ruvas i 14 till 15 dagar. Enligt engelska Wikipedia sköter honan huvuddelen av ruvningen, och ungarna flyger efter ungefär 16 till 17 dagar. Artfakta konstaterar att ungarna har botid i boet och att risken för allvarliga störningar är mindre under den tiden än under bobyggnaden och ruvningens första dagar.

Föda

Större delen av sommargyllingens föda består enligt Artfakta av larver (även håriga), fjärilar och skalbaggar, som fångas i träden. Den söker föda högt uppe i trädkronorna, vilket ytterligare förklarar varför den är svår att se.

Gyllingarna äter också frukt och bär. Artfakta skriver att familjegrupper gärna besöker traktens körsbärsträd sedan ungarna flugit ut. Frukt och bär ger energi inför den långa flytten till Afrika.

Rödlistad i Sverige

Sommargyllingen är klassad som starkt hotad (EN) i Rödlista 2025, enligt kriterium D. Artfakta skattar antalet reproduktiva individer till 240 (160 till 340), alltså färre än D-kriteriets gräns för kategorin. Artfakta tillägger att bedömningen, beroende på vilka skattningar man använder, kan hamna både på sårbar (VU) och starkt hotad (EN). Beståndet tros ha halverats sedan tidigt 1980-tal. Minskningen har sedan stannat av, och de senaste tolv åren syns ingen betydande förändring.

Bilden varierar mellan källorna. Sveriges fåglar 2022 (BirdLife Sverige) anger ett bestånd på cirka 150 par år 2021 och markerar en minskning över både 20 och 10 år. Båda uppgifterna visar att varje häckningsplats betyder mycket för en liten och känslig population, och att intrång, avverkning eller störning i artens kärnområden kan få direkt negativ effekt.

FAQ

Hur ser en sommargylling ut? Den adulta hanen har enligt Artfakta klargul kropp och huvud med sotsvarta vingar, stjärt och tygel samt klarröd näbb. Honan och ungfåglarna är blekare, med gröngul ovansida och en smutsvit undersida med fina mörka längsstreck. Arten är stor som en koltrast men något slankare.

Hur låter sommargyllingen? Sången är fylligt flöjtande, i Artfaktas återgivning "fy-få-fyh-flyå" och av andra ofta återgiven som "tjo-tjo-vio". Arten har dessutom ett nasalt skrän som varningsläte, "wä-ääh".

Var i Sverige finns sommargyllingen? Den är en sällsynt häckfågel. Artfakta uppger omkring 60 par i Skånes östra och sydöstra kusttrakter och på Revingefältet vid Krankesjön, ungefär 15 par på Öland och förekomst även på Gotland. Sjungande fåglar noteras regelbundet i de flesta andra landskap.

När kan man höra sommargyllingen? Sommargyllingen är en sen flyttfågel som observeras mest från mitten av maj till slutet av juni. Höstflyttningen mot Afrika går redan i augusti. Tidsfönstret för att höra den är alltså smalt.

Varför ser man så sällan sommargyllingen? Arten är skygg och hörs oftare än den syns, och den lever högt uppe i trädkronorna. Den avslöjas därför nästan alltid av sitt läte snarare än av synen.

Källor

Mer från bloggen (Artguide)

Mer läsning på Fågelkartan

Bläddra vidare i Fågelkartans innehåll: artguiden samlar svenska fågelarter med fakta och läten, lokalöversikten listar de bästa skådarplatserna runt om i landet, och kommunsidorna ger dig lokal kontext för var och när olika arter syns. Är du nybörjare? Börja med vår nybörjarguide eller testa kunskaperna i fågelquizet.