Våtmarksfåglar på våren – de bästa lokaler och arterna i april-maj
Ingenting på fågelkartan kan mäta sig med en svensk våtmark i april och maj. Vattnet glimmar i den låga vårsolen, vassarna visslar av vind, och ur djupet av ett rörskärm hör man den starka, pumpande sången av rördrom. En brushane flyger förbi i bröllopsdräktens fulla prakt, skäggdoppingen dansar med vete i näbbet, och högt ovanför allt cirklar havsörnen i lugna banor. Vårens våtmarker är ett av naturens absoluta höjdpunkter.
Vårens dramatik – april och maj
De första tecknen på att vårens våtmarker vaknar syns redan i mars, när gässen återvänder och is börjar lossna längs strandkanter. Men den riktiga explosionen sker i april och maj.
April är månaden för rastande vadare och de första häckfåglarna. Tranorna återvänder till Hornborgasjön i en av världens mest spektakulära fågeluppvisningar. Skäggdoppingar börjar sin speldans. Storspovens drillande sång bär långt över öppna marker.
Maj är intensitetens månad. Sångares och vassångares kolonier är bullriga dygnet runt. Brushanens lek når sin höjdpunkt. Rastande vadarflockar av kärrsnäppa och småspov stannar upp i grunda strandvikar inför de långa nordliga etapperna. Krickor, stjärtänder och bläsänder fyller grunt vatten med vingljud och läten.
Kombinationen av häckfåglar, rastare på genomflykt och specialister som anpassat sig helt till våtmarksmiljön gör april–maj till den i särklass bästa perioden för våtmarksfågelskådning.
Rastande vadare – ambassadörer från arktis
Vadarflutten är ett av naturens stora underverk. Fåglar som häckar i Sibirien, Kanada och på Svalbard passerar Sveriges våtmarker på väg norrut, och gör korta stopp för att tanka energi innan de fortsätter.
Brushane
Brushanen är den mest iögonfallande vadaren. Hanen bär en ruff av fjädrar i spektakulära och individuellt varierande mönster – orange, svart, vit, rufous – som används i lekuppvisningar på gemensamma spelplatser kallad lek. I maj kan man se tiotal hanar tätt samlade, bugande och hoppar med ryschiga kragen uppspärrade, medan de bleka honorna tittar på och väljer partner. Rastande brushanar ses vid grunda sjöstränder och översvämmade åkermarker i april–maj.
Storspov
Storspoven är en stor, brunstrecktad vadare med en lång, nedåtböjd näbb. Dess drillade sång – en bubblande, fallande kadens – är ett av vårens mest igenkännbara ljud. Storspoven rastar i grunda kuster och fuktiga betesmarker under april och tidigt maj på väg mot häckningsplatser i fjällen och på Bottenvikskusten.
Grönbena
Grönbenan är en medelstor vadare med karaktäristisk grönvitt benmönster och ett distinkt vitt ryggfält som syns tydligt i flykten. Den är vanlig vid vattenbryn och grunda strandkanter under april–maj och ses ofta ensam eller i lösa grupper. Grönbenan har ett genomträngande, tre-tonigt läte som snabbt lär sig känna igen.
Kärrsnäppa och småspov
Kärrsnäppan rastar i täta flockar längs strandkanter, ofta sammanblandade med dunlins och löpare. Småspovens kornettliknande sång och hastig, nervösa flykt är karakteristisk. Bägge ses vid kustnära våtmarker och inlandssjöar med grunt vatten och blottad strandkant.
Häckande våtmarksfåglar
Rörsångare och trastsångare
Rörsångaren anländer från Afrika i maj och etablerar revir i vassar och täta strandsnår. Sången är en ständig, improviserad serie av imiterande fraser och pipanden. I samma vassar – men med ännu kraftigare röst – sjunger trastsångaren, en av de mest energiska sångarna i nordeuropas natur.
Skäggdopping
Skäggdoppingens pardans är ett av fjälens ikoniska beteenden. De två fåglarna möts bröst mot bröst, reser sina prakt-fjädrar och ruschar med vattenplantor i näbbarna. Spelet börjar i mars–april och kan pågå längs in i maj. Skäggdoppingen häckar på de flesta sjöar med tillräcklig vasszon och är relativt enkel att hitta.
Knölsvan
Knölsvanen är en åretruntfågel men blir mer framträdande på våren när paren etablerar revir och stöter bort konkurrenter med kraftfull, pysande aggression. Ungar, kallad culdar, kläcks i maj–juni och ses ofta ridandes på den simmande förälderns rygg.
Rördrom
Rödrommen är svår att se men omöjlig att missa höra. Dess djupa, pumpande sång – mer en vibration än ett ljud – bär upp till fem kilometer och är ett av sumpmarkernas mest mystiska ljud. Rödrommen är stationär och häckar i tätare vassar. Tidiga morgnar i april är bästa chansen att höra, och med tur se, detta kryptiska hönsfull.
Bästa lokaler för våtmarksfåglar i Sverige
Hornborgasjön, Västergötland
Hornborgasjön är självklart nummer ett. Varje vår, framför allt i slutet av mars och under april, samlas upp till 20 000 tranor runt sjön. Det är ett fenomen utan motstycke i Sverige – ett dånande, trumpetande, dansande hav av grå fåglar som sätter in tranan för spektakel. Men Hornborgasjön är mer än tranor. Sjön är en av Sveriges allra rikaste fågellokaler med regelbundna observationer av skedand, brushane, brun kärrhök och ett dussin vadararter. Bästa period: slutet av mars till slutet av april.
Kvismaren, Närke
Kvismaren söder om Örebro är en av Mellansveriges finaste våtmarkslokaler. Den forna sjön är restaurerad och hyser idag ett rikt fågelliv under vår och sommar. Brushane, kärrsnäppa, rördrom och skedand är alla möjliga. Utsiktstornen vid sjön ger utmärkt sikt över det flacka vattnet. Bästa period: april–maj, med peaken för rastande vadare i maj.
Tåkern, Östergötland
Tåkern är en av Sveriges mest berömda naturlokal – ett grundt insjölandskap med en av landets tätaste häckningspopulationer av rördrom. Sjön hyser dessutom häckande skäggdopping, skedand, och är en viktig rastlokal för trasor och tättlingar längs östkusten. Bästa period: maj för häckfåglar, april–maj för rastande vadare och sångare.
Krankesjön, Skåne
Krankesjön nära Lund i Skåne är en grund sjö med vida vassbälten. Den är känd för häckande skäggdopping, brun kärrhök och en rik sångaredominans. Skånes milda klimat gör att fåglarna anländer ett par veckor tidigare här än i Mellansverige, vilket gör Krankesjön till ett utmärkt tidigt vårbesök i mars–april.
Ånnsjön, Jämtland
Ånnsjön vid fjällranden i Jämtland är en av norra Sveriges mest fantastiska våtmarkslokaler. Sjön omges av myrar och sumpskogar och är en häckningsnod för fjällarter som dalripa, lappsparv och järnsparv – men också för våtmarksspecialister som grönbena och smalnäbbad simsnäppa. Bästa period: juni för fjällarter, men maj ger en mix av genomflyttande vadare och häckfåglar.
Praktiska tips för våtmarksfågelskådning
Gå tidigt ut. De flesta av våtmarkens fåglar är aktiva gryningsgryningen och en timme efter soluppgång. Ta med gummistövlar – strandkanter är sällan torra i april. Ha tålamod vid vassar: rödrommen och vattensmygarna visar sig sällan direkt, men väntan lönar sig. Håll dig stilla och tyst och låt fåglarna glömma bort din närvaro – det är när de slutar akta sig som det verkliga beteendet framträder.
En bra kikare är tillräcklig för de flesta våtmarksarter, men ett teleskop är ovärderligt om du vill artbestämma vadarflockar på håll eller studera skäggdoppingens dans i detalj. Och viktigast av allt: gå tillbaka. Vårens våtmarker förändras snabbt, och en lokal som var tyst en dag kan vara fullproppad av rastande brushanar nästa morgon.