Vadare är långbenta strand- och våtmarksfåglar; ett trettiotal arter förekommer regelbundet i Sverige. Vanligast är tofsvipa (åkrar och betesmarker), enkelbeckasin (extremt lång rak näbb), storspov (störst, lång nedböjd näbb), ljungpipare, rödbena och gluttsnäppa. Bäst skådning under sträcket i maj och juli–september.
Guide till svenska vadare: brushane, beckasin, grönbena och fler. Utforska Fågelkartan med live-observationer från Artportalen.
Vadarna är fåglar som söker föda i strandkanter, våtmarker och åkrar — beckasiner, snäppor, brushanar, tofsvipor och mycket annat. De flesta är flyttfåglar som passerar Sverige under vår och höst, och Falsterbo, Ottenby och Getterön är klassiska lokaler för vadarsträck. Storspov, dvärgbeckasin och brushane är några av de mer hotade arterna i gruppen.
Är du ny på sidan? Kolla in vår nybörjarguide för en steg-för-steg-introduktion till svensk fågelskådning, eller testa kunskaperna i fågelquizet. För att se vad som rapporterats senast i din region, använd utforska-sidan eller välj rätt kommun.
Vanliga frågor
Vad är ett vadare?
Vadare är en ekologisk grupp fåglar som söker föda längs stränder, i grunda vatten och på öppen mark. De flesta har långa ben och näbb anpassade för att söka i mark och vatten. Gruppen inkluderar bland annat morkullor, beckasiner, spover och pipare.
Vilka är de vanligaste vadarna i Sverige?
De vanligaste vadarna i Sverige är tofsvipa, enkelbeckasin, storspov, rödbena, gluttsnäppa och ljungpipare. Tofsvipan häckar på åkrar och betesmarker i hela landet.
När är bästa tid att se vadare i Sverige?
Bäst vadarskådning sker under sträckperioderna i maj och juli–september. Under höststräcket samlas tusentals vadare vid lämpliga lokaler som Ottenby på Öland, Falsterbo och Kvismaren.
Vilka vadare kan man se i Sverige på vintern?
Strandskata, brushane och tofsvipa kan ses vintertid längs södra kusterna. Storspov och ljungpipare övervintrar i mildalternativare vintrar. De flesta vadare lämnar Sverige i juli-september och återvänder i mars-april.
Hur identifierar man en enkelbeckasin?
Enkelbeckasinen är en korvlång vadare med extremt lång rak näbb, stark streckning i brunt och beiget, och vita kanter på stjärtfjädrarna. Den smyger gärna i fuktig vegetation och flyger i sicksack när den skrämms. Spelflykten med det bräkande 'hä-hä-hä'-ljudet hörs vid myrar under vår och sommar.
Vad är skillnaden mellan storspov och småspov?
Storspoven är klart större med en extra lång, starkt nedböjd näbb. Småspoven har en kortare, måttligt böjd näbb. Storspoven har en ljus undersida på vingarna, småspoven har en mörk undersida. Storspovens 'kurlie'-läte är ikoniskt för strandängar och kustmarker.