Morkulla (Scolopax rusticola)
Morkullan häckar i fuktiga skogar. Aktiv i gryning och skymning när hanen morpar i ringflykten. Ca 200 000–400 000 par. Utforska på Fågelkartan.
Slug: `/art/morkulla` · Kategori: Vadare
Snabba fakta om morkulla
- Kategori: Vadare
- Latinskt namn: Scolopax rusticola
- Rödlistning (IUCN): LC – Livskraftig
- Förekomst: Sommargäst — anländer på våren, häckar i Sverige och drar söderut på hösten.
- Fältkännetecken: Morkullan är 33–38 cm lång, har ett vingspann på ungefär 55–65 cm och väger omkring 270–420 gram.
Fördjupa dig i morkulla
Slug: /art/morkulla · Kategori: Vadare
Morkullan (Scolopax rusticola) är skogens skymningsvadare — stor, bark-färgad, med lång näbb, som vissla-drag över hyggen i skymningen under våren.
Om arten
Morkulla är en fågel inom familjen snäppor som förekommer över stora delar av de tempererade och subarktiska områdena av palearktis och som olikt många arter i familjen påträffas i skogsområden. <small>Källa: Wikipedia.</small>
Kännetecken
Morkullan är 33–38 cm lång, har ett vingspann på ungefär 55–65 cm och väger omkring 270–420 gram. Den har en robust, satt kropp och en bark- och lövliknande, brunfläckig fjäderdräkt som ger en utomordentlig kamouflage mot skogsbottnen. Näbben är lång och rak, omkring 7–8 cm. Ögonen sitter högt och långt bak på huvudet, vilket ger fågeln ett mycket vidt synfält åt sidorna och bakåt.
Läte
Morkullan upplevs framför allt under hanens spelflykt, "morkulledraget". Då flyger han i skymningen fram och åter över skogsbryn och hyggen samtidigt som han ger ifrån sig ett dovt, grymtande "korrr-korrr" omväxlande med ett skarpt, ljust "pitt".
Utbredning och förekomst i Sverige
Morkullan häckar i hela Sverige och är en av landets talrikaste skogslevande vadare. Det svenska beståndet brukar uppskattas till i storleksordningen 200 000–400 000 par. Arten klassas som livskraftig (LC). Morkullan är en flyttfågel som anländer i april och lämnar landet under hösten; enstaka fåglar kan dock övervintra i milda vintrar.
Häckning
Morkullan häckar på marken. Boet är en grund grop bland löv och ris, väl dolt i skogens undervegetation. Honan lägger vanligen 4 ägg som hon ruvar i ungefär tre veckor. Ungarna är borymmare som följer honan, och hon sköter ensam om kullen.
Föda
Morkullan lever främst av daggmaskar samt insektslarver och andra smådjur. Den söker födan genom att sondera i mjuk, fuktig jord med den långa, känsliga näbben, vars spets kan öppnas nere i marken för att gripa byten.
Förväxlingsarter
- Enkelbeckasin — mindre och spädare, med längsstreckad ovansida, och knuten till öppna våtmarker snarare än skog.
Morkullans storlek, robusta kropp och lövliknande tvärbandade teckning skiljer den från beckasinerna, som är mindre och lever på öppen mark.
Bästa tid och plats
Morkullan ses bäst i skymningen under april–juli, då hanen drar fram och åter längs hyggeskanter, gamla skogsvägar och lövbryn i fuktig löv- och blandskog. Dagtid är den mycket svår att upptäcka tack vare sin kamouflagedräkt.
Vanliga frågor
Vad är morkulldragning? Spelflykten i skymning där hanen "drar" fram och åter över skogsbrynet med ett dovt grymtande och skarpt "pitt".
När ser jag morkulla? Skymning i april–juli längs hyggenkanter, gamla skogsvägar och lövbryn.
Är morkullan jagbar? Ja — morkulldragjakt har lång tradition i Sverige, men antalet skjutna är begränsat.
Se morkulla nära dig
Källor
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-04-14.
Var hittar du morkulla?
Du kan se morkulla på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På denna sida samlar Fågelkartan information om morkulla — utseende, läte, häckning och var arten kan observeras i Sverige. Klicka vidare till aspektsidorna ovan för att fördjupa dig i specifika ämnen, eller använd artguiden för att jämföra med närbesläktade arter. Vi uppdaterar artdata regelbundet med stöd från Artportalen och SLU Artdatabanken.