Morkullan (Scolopax rusticola) är skogens skymningsvadare — stor, barkfärgad och långnäbbad, känd för spelflykten över hyggen och skogsbryn på vårkvällarna.
Morkullan häckar i fuktiga skogar. Aktiv i gryning och skymning när hanen morpar i ringflykten. Ca 580 000 par. Utforska på Fågelkartan.
Morkullan (Scolopax rusticola) är skogens skymningsvadare — stor, barkfärgad och långnäbbad, känd för spelflykten över hyggen och skogsbryn på vårkvällarna.
Morkullan är en fågel i familjen snäppor. Till skillnad från många av sina släktingar lever den i skog. Den finns över stora delar av de tempererade och subarktiska delarna av Palearktis. <small>Källa: Wikipedia och Artfakta.</small>
Morkullan är rund och kraftig med lång, rak näbb. Enligt svenska Wikipedia kan kroppslängden nå 38 cm, näbben på upp till 7 cm inräknad, vingspannet är 56–60 cm och vikten omkring 300 gram. Ovansidan är spräcklig i svart, askgrått och rödbrunt, och undersidan är vitaktig med rostgul ton och vågiga bruna streck. Näbben är blekt köttfärgad med svart, rundad spets. De stora ögonen sitter mycket långt bak på huvudet, så fågeln ser lika mycket bakåt som framåt. Kamouflaget är så bra att den är svår att upptäcka på skogsbotten.
Morkullans spelläte hörs under spelflykten, "morkulledraget". Det består av tre–fyra dämpade, knorrande ljud som avslutas med ett spetsigt, explosivt "pissp", ungefär "oårt oårt oårt pissp!".
Enligt Rödlista 2025 häckar morkullan i fuktig barr- och lövskog och finns i större delen av landet, ända upp i fjällbjörkskogen. I Härjedalen och norra Lappland är förekomsten glesare.
Sveriges fåglar 2022 räknade med 580 000 par år 2018. Över de senaste tjugo åren (2002–2021) var förändringen minus 7 procent och över de senaste tio (2012–2021) minus 14 procent, men ingen av dem är statistiskt säkerställd och trenden räknas som stabil. Rödlista 2025 konstaterar att data från Svensk fågeltaxering och Artportalen delvis motsäger varandra, men att det mesta tyder på ett stabilt bestånd. Arten är livskraftig (LC).
Morkullan är en flyttfågel. Enligt svenska Wikipedia återvänder den till Skåne mot slutet av mars och till mellersta Sverige i början av april, och på senhösten (oktober–november) flyttar den söderut igen. Enstaka fåglar försöker övervintra i södra Sverige vissa vintrar.
Enligt svenska Wikipedia är morkullan polygam: en dominant hane parar sig med flera honor inom sitt revir. Äggen, fyra till antalet, är gråaktigt rödgula med leverbruna och askgrå fläckar. Honan lägger dem i en grop som bäddats med löv, strån eller mossa. Reviret hävdas bland annat med spelflykten i skymningen.
Morkullan äter insekter, maskar och mindre snäckor. Under vintern söker den föda nattetid. Enligt engelska Wikipedia letar den med den långa, känsliga näbben i marken, vilket gör den känslig när marken är tjälad.
Morkullans kraftiga kropp och tvärbandade teckning skiljer den från beckasinerna, som är mindre och lever på öppen mark.
Sven Nilsson (Foglarna, 1858), refererad i svenska Wikipedia, tolkade namnet morkulla som kärrflicka: förledet mor betyder alltså myr eller kärr i äldre språk och efterledet kulla flicka.
Morkullan är nattaktiv och revirhävdande och ligger gömd i buskar och snår under dagen, så den är mycket svår att upptäcka då. Bäst chans har du i skymningen under häckningstiden, när hanen flyger fram och åter över skogsbryn och hyggen. Enligt svenska Wikipedia tar ett varv ungefär tolv minuter, och fågeln passerar samma plats flera gånger.
Vad är morkulledraget? Hanens spelflykt i skymningen, då han flyger fram och åter över reviret och låter höra sitt knorrande läte med det avslutande "pissp".
När ser jag morkulla? I skymningen under häckningstiden. Den återvänder i slutet av mars–början av april, enligt svenska Wikipedia.
Är morkullan jagbar? Enligt svenska Wikipedia jagas morkulla på höstflyttningen, främst med fågelhundar. Jakt på morkulla som sträcker under häckningstiden är förbjuden i Sverige sedan mitten av 1990-talet.
Senast uppdaterad: 2026-10-14.
Källor:
Du kan se morkulla på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På denna sida samlar Fågelkartan information om morkulla — utseende, läte, häckning och var arten kan observeras i Sverige. Klicka vidare till aspektsidorna ovan för att fördjupa dig i specifika ämnen, eller använd artguiden för att jämföra med närbesläktade arter. Vi uppdaterar artdata regelbundet med stöd från Artportalen och SLU Artdatabanken.
Rovfåglar, sjöfågel och vadare ses ofta på långt avstånd — över vatten, myrar och öppna marker. En handkikare är grunden, och vid sträcklokaler och fågeltorn gör en tubkikare stor skillnad.