Dammsnäppan (Tringa stagnatilis) är den smäckra östliga snäppan — som miniatyr gluttsnäppa med särskilt långa ben och fin rak näbb.
Häckar i grunda våtmarker, strandängar. Dammsnäppan (Tringa stagnatilis) är den smäcka östliga snäppan — som miniatyr gluttsnäppa med särskilt långa ben…
Dammsnäppan (Tringa stagnatilis) är den smäckra östliga snäppan — som miniatyr gluttsnäppa med särskilt långa ben och fin rak näbb.
Dammsnäppan är en liten och slank vadare som lever i öppna våtmarker på flacka marker, både i tajgan och på stäppen. Utbredningsområdet sträcker sig från östra Europa till Centralasien. På sträcket tar sig en del fåglar västerut genom Europa, och arten ses då med jämna mellanrum i Sverige. Närmast släkt är grönbena och rödbena. Internationellt klassas dammsnäppan som livskraftig, även om beståndet tros minska något. I Sverige har den häckat vid några få tillfällen och är i övrigt en sällsynt men årlig gäst.
Dammsnäppan ser ut som en liten och slankare gluttsnäppa. Näbben är tunn och rak, och benen är mycket långa och gulaktiga. I flykten syns mörka vingar och en lång vit kil på ryggen som sträcker sig nästan upp till nacken. Ett svagt vitt ögonbrynsstreck och ljusa fjädrar vid näbbfästet finns i alla dräkter. I sommardräkt är ovansidan gråbrun med tydlig svart fläckning och vattring. Vintertid är den ljusare, grå ovan och vit under, med ett vitaktigt huvud och en vitaktig hals. Den smäckra byggnaden och de långa benen gör att arten sticker ut när man tittar noga.
Locklätet är tydligt tvåstavigt, ett "pjeu" eller en rad av "teu-teu-teu", och låter snabbare och ljusare än gluttsnäppans. Sången är melodisk och rytmisk, påminner om rödbenans men är dystrare och mer släpig. Ibland hörs också tjattrande ramsor.
Dammsnäppan häckar från östra Europa till centrala Asien. I Europa finns kärnan i norra Ukraina och södra Ryssland, österut till Uralbergen, och längs Svartahavskusten i Rumänien. På senare tid har den etablerat sig även i Polen, Vitryssland, Finland och nordvästra Ryssland. Den övervintrar framför allt i Afrika och Indien. I Sverige är arten sällsynt, men fynden har blivit fler sedan 1980-talet. Häckningar har konstaterats vid Roxen i Östergötland och vid Svartsjö dämme på Färingsö. I Rödlista 2025 har arten kategorin NA (ej tillämplig), eftersom den bara häckat tillfälligt. Under flytten är den ofta knuten till sötvatten.
Dammsnäppan häckar normalt i sitt östliga utbredningsområde och inte hos oss. Boet är en grund grop på marken, sparsamt fodrad med gräs och ofta placerad nära vatten eller på fuktig mark. Arten kan bilda mycket lösa kolonier. Kullen består vanligen av fyra ägg, och ungarna kan söka föda själva kort efter kläckningen.
Dammsnäppan sonderar mjuk botten i grunt vatten eller på våt lera med sin långa näbb. Maten består mest av insekter och andra smådjur.
Var ses dammsnäppa? Sällsynt och oregelbundet. Chansen är störst vid grunda sötvattensvåtmarker och strandängar där vadare rastar.
Skillnad damm- och gluttsnäppa? Dammsnäppan är mindre och slankare, med längre ben och tunnare näbb. Lätet är ljusare och snabbare än gluttsnäppans.
Är arten sällsynt? Ja. Den har bara häckat i Sverige vid några få tillfällen och ses i övrigt som en sällsynt, årlig gäst.
Senast uppdaterad: 2026-10-14.
Källor:
Du kan se dammsnäppa på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På Fågelkartan kan du följa dammsnäppa både via realtidsobservationer från Artportalen och via redaktionella artbeskrivningar. Använd aspektlänkarna ovan för fokuserad läsning om läte, häckning eller föda — eller utforska närbesläktade arter via artguiden. Faktan kompletteras kontinuerligt baserat på SLU Artdatabankens öppna data.
Rovfåglar, sjöfågel och vadare ses ofta på långt avstånd — över vatten, myrar och öppna marker. En handkikare är grunden, och vid sträcklokaler och fågeltorn gör en tubkikare stor skillnad.