Storspov och småspov är Sveriges två spovar och förväxlas lätt på håll — båda har en lång, nedåtböjd näbb och liknande brunspräcklig dräkt. Skillnaden syns tydligast i storlek och näbblängd, och hörs ännu tydligare i lätet. Den här guiden går igenom exakt vad som skiljer arterna åt i fält.
| Kännetecken | Storspov (Numenius arquata) | Småspov (Numenius phaeopus) |
|---|---|---|
| Storlek | 50–55 cm, vingspann omkring 100 cm — Europas största vadare | 37–45 cm, vingspann 76–89 cm — betydligt mindre |
| Näbb | Påtagligt lång (9–15 cm) och jämnt nedåtböjd; längst hos honorna | Krökt men proportionellt kortare, 6–9 cm; med ett knäck snarare än en jämn böj |
| Dräkt | Brungråspräcklig, jämnt streckad och fläckad utan iögonfallande karaktärer; vit triangel från stjärtbasen upp på ryggen i flykten | Liknar storspoven men är betydligt mindre, vilket kan vara svårt att se på håll utan jämförelse |
| Läte | Locklätet är en stark, uppåtkrökt vissling med ödslig klang; sången är en rytmiskt drillande, bubblande ramsa som börjar med några dystra toner | Locklätet är en vissling och spellätet en serie visslingar som övergår i en drill |
| Miljö och häckplats | Myrar, ängar, hedar och åkermark i stora delar av landet utom fjällen; flest i jordbrukslandskapet längs Norrlandskusten | Myrmark och fuktiga fjällhedar upp i fjällens videzon, från norra Värmland till Torne lappmark; sparsamt även på myrar och stora kalhyggen i Norrlands inland |
| Bestånd i Sverige | Cirka 6 100 par (2018), minskning med 39 % på 20 år; starkt hotad (EN) i Rödlista 2025 | Cirka 11 000 par (2018), stabil; livskraftig (LC) i Rödlista 2025 |
Se först på näbben och storleken: storspoven har en påtagligt lång, jämnt nedåtböjd näbb (9–15 cm) och är betydligt större, medan småspoven har en proportionellt kortare näbb (6–9 cm) med ett knäck. Om du bara hör fågeln räcker lätet för att avgöra saken — storspovens ödsligt klingande, uppåtkrökta vissling och bubblande drillsång låter annorlunda än småspovens rullande vissling som övergår i en drill.
Titta på näbben: storspovens är påtagligt lång (9–15 cm) och jämnt nedåtböjd, medan småspovens är kortare (6–9 cm) och har ett knäck. Storspoven är dessutom klart större.
Storspoven har en stark, uppåtkrökt vissling med ödslig klang som locklät och en rytmiskt drillande, bubblande sång. Småspoven har en rullande vissling som locklät, och spellätet är en serie visslingar som övergår i en drill.
Ja. Storspovens näbb är påtagligt lång (9–15 cm) och jämnt nedåtböjd. Småspoven har också en krökt näbb, men den är proportionellt kortare (6–9 cm).
Storspoven häckar på myrar, ängar, hedar och åkermark i stora delar av landet men saknas i fjällen, och merparten finns i jordbrukslandskapet längs Norrlandskusten. Småspoven är mer nordlig och häckar på myrmark och fuktiga fjällhedar från norra Värmland till Torne lappmark, sparsamt även på stora kalhyggen i Norrlands inland.