Storspov och småspov är Sveriges två spovar och förväxlas lätt på håll — båda har en lång, nedåtböjd näbb och liknande brunspräcklig dräkt. Skillnaden syns tydligast i storlek, näbblängd och huvudets teckning, och hörs ännu tydligare i lätet. Den här guiden går igenom exakt vad som skiljer arterna åt i fält.
| Kännetecken | Storspov (Numenius arquata) | Småspov (Numenius phaeopus) |
|---|---|---|
| Storlek | 50–60 cm, vingspann 80–100 cm, väger 600–1 100 g — Europas största vadare | 40–46 cm, vingspann 76–89 cm — märkbart mindre och nättare |
| Näbb | Mycket lång (12–15 cm) och jämnt nedåtböjd | Nedåtböjd men tydligt kortare än storspovens |
| Hjässans teckning | Enfärgat jämnstreckat huvud utan tydliga band | Två mörka hjässband med ett ljust mittband emellan samt tydligt ögonbrynsstreck |
| Läte | Vemodigt, klingande "kuur-li"; spellätet en stigande bubblande drill "trrrrr-kuru-kuru-kurli" | Snabb, rullande och jämn vissling i cirka sju likformiga toner: "pipipipipipi" |
| Miljö och häckplats | Stora myrar, strandängar och öppen jordbruksmark i hela Sverige utom fjällen | Myrar och fjällhedar i norra Sverige samt kustnära ängsmarker |
| Bestånd i Sverige | 10 000–20 000 par, rödlistad som starkt hotad (EN) | 8 000–12 000 par, rödlistad som livskraftig (LC) |
Se först på hjässan: småspoven har två mörka hjässband med ett ljust mittband emellan, medan storspoven har ett enfärgat, jämnstreckat huvud. Storspoven är dessutom klart större med en längre, kraftigare nedåtböjd näbb. Om du bara hör fågeln räcker lätet för att avgöra saken — storspovens klingande "kuur-li" respektive spelets bubblande drill låter helt annorlunda än småspovens snabba, rullande "pipipipipipi" i sju jämna toner.
Titta på hjässan: småspoven har två mörka hjässband med ett ljust mittband emellan, medan storspoven har ett enfärgat, jämnstreckat huvud utan band. Storspoven är dessutom klart större med en längre näbb.
Storspoven ropar ett vemodigt, klingande "kuur-li" och har ett bubblande, stigande spelläte. Småspoven har en snabb, rullande och jämn vissling i en följd av ungefär sju likformiga toner, "pipipipipipi" — helt olika rytm och karaktär.
Ja. Storspovens näbb är mycket lång (12–15 cm) och jämnt nedåtböjd. Småspoven har också en nedåtböjd näbb, men den är tydligt kortare i förhållande till kroppen.
Storspoven häckar i hela landet utom i fjällen, på myrar, strandängar och jordbruksmark. Småspoven är mer nordlig och häckar främst på myrar och fjällhedar i Norrland samt vid kustnära ängsmarker.