Häckar i sandstränder, saltpannor. Strykare april–september. Fakta, bilder och läten om Svartbent strandpipare.
Slug: `/art/svartbent-strandpipare` · Kategori: Vadare
Slug: /art/svartbent-strandpipare · Kategori: Vadare
Svartbent strandpipare (Charadrius alexandrinus) är en liten, blek pipare på flacka sandstränder. Den känns igen på sitt sandfärgade utseende, de svarta benen och ett ofullständigt bröstband. I Sverige är arten utdöd som häckfågel.
Svartbent strandpipare är en vadarfågel i familjen pipare. Den förekommer på flacka sand- och lerstränder lokalt i Europa och Nordafrika och österut till Japan, samt isolerat i södra Indien och på Sri Lanka. Arten minskar i antal men är globalt rödlistad som livskraftig (LC). I Sverige var den tidigare en regelbunden häckfågel, men sedan 2002 klassas den som nationellt utdöd.
Svartbent strandpipare mäter omkring 15–17 cm. Den är blekt sandfärgad på ovansidan och vit på undersidan, vilket ger en mycket ljus framtoning. Till skillnad från större och mindre strandpipare har den inget komplett, sammanhängande bröstband — bara mörka sidofläckar på var sida av bröstet. Benen är mörka, nästan svarta. Hanen har i häckdräkt rostfärgad nacke och svarta teckningar på huvudet.
Lätet är ett mjukt, vasst "pwit" eller "pi-tt", samt rullande, lite knarriga ljud under spel. Lätena hörs sällan i Sverige, där arten numera bara uppträder undantagsvis.
Svartbent strandpipare är utdöd som svensk häckfågel — de sista häckningarna skedde på 1980-talet i sydligaste Sverige. Numera ses den enbart som mycket sällsynt strykfågel, främst på syd- och västkusten under april–september. Den uppträder då på sandstränder och i strandnära miljöer.
Arten häckar inte längre i Sverige. I sina kvarvarande kärnområden häckar den på öppna sand- och lerstränder samt i saltpannor, där honan lägger normalt 3 ägg i en grund grop direkt på marken. Den öppna boplatsen är mycket utsatt för störning, predation och högvatten, vilket är en viktig orsak till att arten gått tillbaka. Just känsligheten för störning på lättillgängliga stränder anses ha bidragit starkt till att arten försvann som svensk häckfågel.
Födan består av insekter och deras larver, små kräftdjur och maskar, som plockas från strandytan och ur det översta sandlagret. Liksom övriga pipare födosöker den med ett typiskt "spring-stopp-plocka"-mönster, där fågeln rusar fram en kort sträcka, stannar tvärt och plockar bytet innan den springer vidare.
Svartbent strandpipare ses numera mycket sällsynt i Sverige, främst som strykfågel på syd- och västkustens sandstränder under april–september. Eftersom arten är utdöd som häckfågel krävs det tur och rätt lokal för att få se den.
Häckar svartbent strandpipare i Sverige? Nej, arten är utdöd som svensk häckfågel sedan 2002. De sista häckningarna skedde på 1980-talet.
Hur känner jag igen svartbent strandpipare? På den bleka, sandfärgade dräkten, de svarta benen och det ofullständiga bröstbandet med bara sidofläckar.
Var kan jag se arten idag? Endast som mycket sällsynt strykfågel på sandstränder längs syd- och västkusten under sommarhalvåret.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-05-18.
Du kan se svartbent strandpipare på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På Fågelkartan kan du följa svartbent strandpipare både via realtidsobservationer från Artportalen och via redaktionella artbeskrivningar. Använd aspektlänkarna ovan för fokuserad läsning om läte, häckning eller föda — eller utforska närbesläktade arter via artguiden. Faktan kompletteras kontinuerligt baserat på SLU Artdatabankens öppna data.