Sydlig kärrsnäppa (Calidris alpina schinzii) är en underart av kärrsnäppa som häckar på betade havsstrandängar i södra Sverige. Den är liten, mer kortnäbbad än nordliga kärrsnäppor och akut hotad.
Akut hotad (CR). Häckar i betade havsstrandängar. Sommargäst (april–september). Fakta, bilder och läten om sydlig kärrsnäppa.
Sydlig kärrsnäppa (Calidris alpina schinzii) är en underart av kärrsnäppa som häckar på betade havsstrandängar i södra Sverige. Den är liten, mer kortnäbbad än nordliga kärrsnäppor och akut hotad.
Kärrsnäppan har cirkumpolär utbredning och delas in i flera underarter. I Skandinavien finns två: den nordliga alpina i fjällkedjan och österut, och den sydliga schinzii vid kusten och insjöar i söder (SLU Artdatabanken 2025a). Sydlig kärrsnäppa var tidigare allmän i södra Sverige men har minskat kraftigt de senaste 60 åren. Underarten är akut hotad (CR) i Rödlista 2025, enligt kriterierna A2ace och C1+2a(ii).
Kärrsnäppan är ungefär lika stor som en stare, och hanarna är mindre och har kortare näbb än honorna. Gamla fåglar i häckdräkt har en tydligt avgränsad svart bukfläck. Hos den sydliga underarten är fläcken mer eller mindre splittrad, och ibland syns bara ett fåtal svarta fläckar på buken. Vid direkt jämförelse är den sydliga underarten även mindre, slankare och kortnäbbad, och oftast mindre färgrik än nordliga kärrsnäppor. Ungfåglar kan se främmande ut, med en kort och ibland nästan rak näbb, ett suddigt gulbrunt ansikte och otydliga fläckar på kroppssidorna. Det har hänt att de felbestämts som mer exotiska arter (SLU Artdatabanken 2025a). Enligt svenska Wikipedia är kärrsnäppans ben och något nedåtböjda näbb svarta, och i vinterdräkt är ovansidan rätt enfärgat brungrå.
Kärrsnäppans sång framförs i spelflykt och består av pressade, stigande toner som övergår i en avstannande, fallande drill. Locklätet är ett surrande "krrrry" (svenska Wikipedia, om kärrsnäppa i allmänhet).
Underarten häckar numera nästan enbart på betade havsstrandängar och är mycket sällsynt och lokal på Öland och i Skåne. Inlandslokalerna är övergivna. Vid mitten av 1990-talet fanns omkring 350 häckande par i landet, och sedan dess har beståndet minskat med ungefär 90 procent. Rödlista 2025 skattar antalet reproduktiva individer till 70 (64–78) och antalet lokalområden till 2, och minskningen har varit 85 (80–90) procent de senaste 21 åren. Sveriges fåglar 2022 anger omkring 60 par 2021 och en minskande trend (SLU Artdatabanken 2025a, 2025b; Wirdheim 2022). Öland var år 2008 landets viktigaste område.
Sydlig kärrsnäppa tillbringar vintern främst i norra och nordvästra Afrika, bland annat i Mauritanien, Tunisien och Marocko. Häckningsplatserna överges när ungarna blivit flygga i slutet av juni (SLU Artdatabanken 2025a).
Häckningen börjar i april. Underarten kräver öppna, blöta gräsmarker där vegetationen helst inte blir högre än 10–20 cm, med nära tillgång till vatten och dyiga stränder. De flesta bon ligger på torr mark i 5–15 cm hög vegetation, ofta i fjolårsgräs. Kullen är vanligen en enda och består av fyra ägg. Ruvningen tar 21–22 dygn, och ungarna är flygga efter ungefär lika lång tid. Honorna lämnar häckningsområdet först, redan en vecka efter kläckningen, och hanarna tar över vården av ungarna. Enstaka honor kan lägga en andra kull med en ny hane (SLU Artdatabanken 2025a).
Vuxna fåglar tar havsborstmaskar, små kräftdjur, blötdjur och insektslarver. Ungarna lever mest på fullvuxna insekter, till exempel myggor, harkrankar och skalbaggar. Resten av året håller sig arten till långgrunda, dyiga stränder (SLU Artdatabanken 2025a).
Underartens strikta krav på miljön gör den känslig för små landskapsförändringar, till exempel minskat bete. Ett för intensivt bete, mer än två nötkreatur per hektar eller för tidigt utsläpp av djuren, kan å andra sidan leda till stora boförluster genom nedtrampning. Mindre betesmark, utdikning och uppodling har minskat arten i hela nordvästra Europa. I Sydsverige är dessutom trycket från rovdjur som kråkfåglar och rävar ett allvarligt hot för de små, isolerade bestånden. Träd, buskar och andra höga föremål vid en strandäng kan göra att fåglarna undviker området, eftersom de fungerar som utkiksplatser för kråkor. Eftersom arten är starkt hemortstrogen ökar riskerna när beståndet delas upp i små, isolerade grupper (SLU Artdatabanken 2025a).
Sydlig kärrsnäppa söks bäst på välhävdade strandängar på Öland och i Skåne under häckningstiden, som börjar i april och är över vid slutet av juni. Eftersom beståndet är så litet bör man hålla avstånd och inte störa de få häckande paren.
Källor:
Du kan se sydlig kärrsnäppa på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På denna sida samlar Fågelkartan information om sydlig kärrsnäppa — utseende, läte, häckning och var arten kan observeras i Sverige. Klicka vidare till aspektsidorna ovan för att fördjupa dig i specifika ämnen, eller använd artguiden för att jämföra med närbesläktade arter. Vi uppdaterar artdata regelbundet med stöd från Artportalen och SLU Artdatabanken.
Rovfåglar, sjöfågel och vadare ses ofta på långt avstånd — över vatten, myrar och öppna marker. En handkikare är grunden, och vid sträcklokaler och fågeltorn gör en tubkikare stor skillnad.