Enkelbeckasin och dubbelbeckasin är två brunspräckliga myrvadare som är lätta att blanda ihop. Enkelbeckasinen är den vanliga, medan dubbelbeckasinen är en sällsynt art. Skillnaderna ligger i storlek, näbblängd, bukens teckning, stjärtens vita hörn och framför allt beteendet vid uppflog. Den här guiden ställer dem sida vid sida.
| Kännetecken | Enkelbeckasin (Gallinago gallinago) | Dubbelbeckasin (Gallinago media) |
|---|---|---|
| Storlek | 23-28 cm, vingspann 39-45 cm, vikt 80-140 g — slankare. | Omkring 27-30 cm — något större, kraftigare och mer kompakt byggd än enkelbeckasinen. |
| Näbb | Extremt lång, rak näbb på 6-7 cm som spetsigt avsmalnar. | Proportionellt kortare näbb än enkelbeckasinens. |
| Buk och undersida | Vit, ostreckad mittbuk. | Kraftigt och genomgående tvärbandad undersida — banden täcker hela bröst och buk. |
| Stjärt och vinge | Smalare vita stjärtsidor; saknar dubbelbeckasinens breda vita hörn. | Breda, tydligt vita hörn på stjärten och tre ljusa band tvärs över vingens ovansida. |
| Uppflog | Snabbt sicksackmönster och ett skarpt, raspigt "tsjätsch" vid uppflygningen. | Rakt och tungt uppflog utan sicksackmönster — och fågeln är tyst vid uppflog. |
| Läte och spel | Hanens spelflykt ger ett mekaniskt "bräkande" ljud från de yttersta stjärtpennorna som vibrerar i dykflykt — folknamnet "himmelsget". | Grupper om 5-15 hanar samlas på spelplats och framför ett bubblande, knäppande och vinande läte i körform i gryning och skymning. |
| Status och utbredning | Häckar i hela Sverige från Skåne till fjällen, tyngdpunkt i Norrlands myrar; bestånd 100 000-200 000 par. Nära hotad (NT) i Rödlista 2025 efter en långsiktig minskning. | Livskraftig (LC) i Rödlista 2025, tidigare nära hotad (NT); häckar sparsamt på gräsmarker och översilningsmyrar i fjällen, bäst känd från Jämtland och Härjedalen. Långdistansflyttare till Afrika. |
Beteendet vid uppflog är det säkraste. Enkelbeckasinen flyr i snabbt sicksackmönster med ett skarpt "tsjätsch", medan dubbelbeckasinen flyger upp rakt och tungt och är tyst. Ser du fågeln i flykt är dubbelbeckasinens breda vita stjärthörn och kraftigt tvärbandade buk avgörande — enkelbeckasinen har smalare vita stjärtsidor och vit, ostreckad mittbuk samt en längre näbb.
Enkelbeckasinen är slankare, har längre näbb, vit ostreckad mittbuk och flyr i sicksack med ett skarpt läte. Dubbelbeckasinen är kraftigare, har kortare näbb, tvärbandad buk, breda vita stjärthörn och är tyst vid uppflog.
Dubbelbeckasinen är sällsynt, men beståndet bedöms stabilt och arten klassas som livskraftig (LC) i Rödlista 2025. Den häckar sparsamt på gräsmarker och översilningsmyrar i fjällen, medan enkelbeckasinen är vanlig i hela landet men sedan Rödlista 2025 nära hotad (NT) efter en långsiktig minskning.
Hanen dyker i spelflykt och sträcker ut stjärtens yttersta pennor, som vibrerar och ger ett "bräkande" ljud — inte ett röstläte. Det har gett arten folknamnet "himmelsget".
Titta på stjärten och flyktsättet: dubbelbeckasinen har breda vita stjärthörn och flyger rakt och tungt, medan enkelbeckasinen har smalare vita stjärtsidor och flyr i snabbt sicksackmönster.