Dubbelbeckasin (Gallinago media)

Dubbelbeckasinen är en av Sveriges mest hotade häckfåglar. Arten är klassad som starkt hotad (EN) och häckar nu bara lokalt i Norrlands myrmarker.

Dubbelbeckasin (Gallinago media) — foto

Starkt hotad (EN). Ankommer maj. Dubbelbeckasinen är en av Sveriges mest hotade häckfåglar. Se fakta och läten.

Snabba fakta om dubbelbeckasin

Fördjupa dig i dubbelbeckasin

Slug: /art/dubbelbeckasin · Kategori: Vadare

Dubbelbeckasinen är en av Sveriges mest hotade häckfåglar. Arten är klassad som starkt hotad (EN) och häckar nu bara lokalt i Norrlands myrmarker.

Om arten

Dubbelbeckasin är en vadare inom familjen snäppor. Den är en flyttfågel som häckar i Eurasiens barrskogszon från Norge och österut till Jenisej i Ryssland och övervintrar i Afrika. Den brunspräckliga dubbelbeckasinen påminner om enkelbeckasinen men är något större, betydligt tyngre och har kortare näbb. Dräktmässigt skiljs de främst på att dubbelbeckasinen har tvärvattrad buk istället för vit och tydliga vita stjärtkanter. <small>Källa: Wikipedia.</small>

Kännetecken

Dubbelbeckasinen mäter omkring 27–30 cm och är därmed något större, kraftigare och mer kompakt byggd än enkelbeckasinen. Näbben är proportionellt kortare. Det säkraste fältkännetecknet ses i flykten: dubbelbeckasinen har breda, tydligt vita hörn på stjärten och tre ljusa band tvärs över vingens ovansida. Undersidan är dessutom mer genomgående och kraftigt tvärbandad — banden täcker hela bröst och buk, medan enkelbeckasinen har vit, ostreckad mittbuk. Uppflog sker rakt och tungt, utan enkelbeckasinens karakteristiska sicksackmönster.

Läte

Dubbelbeckasinen hörs bäst på spelplatsen. På traditionella lekplatser samlas grupper om 5–15 hanar i gryning och skymning och framför ett bubblande, knäppande och vinande läte i körform. Det är ett av de mest säregna och mytomspunna ljuden från de svenska myrarna. Vid uppflog är fågeln däremot tyst, till skillnad från enkelbeckasinen.

Utbredning och förekomst i Sverige

Dubbelbeckasinen är en av Sveriges mest hotade häckfåglar och rödlistad som starkt hotad. Den häckar numera främst i Jämtland, Västerbotten, Norrbotten och Lappland, sedan beståndet kraftigt minskat och dragit sig tillbaka — tidigare häckade arten i hela Norrland och delar av Svealand. Tillbakagången beror på dränering och exploatering av myrmarker samt försämrade förhållanden längs flyttvägen. Som långdistansflyttare anländer dubbelbeckasinen i maj, leker under maj och juni och lämnar landet redan i augusti för flytten till Afrika.

Häckning

Dubbelbeckasinen har ett lekbeteende där hanarna konkurrerar om honornas gunst på gemensamma spelplatser. Hanen deltar inte i häckningen. Honan placerar boet väl dolt på marken bland gräs och tuvor och lägger vanligen 3–4 ägg. Arten hinner med en kull under den korta nordliga sommaren.

Föda

Dubbelbeckasinen söker sin föda i fuktig mark och lever av daggmask, insektslarver, små kräftdjur, snäckor och andra smådjur som den petar upp med den känsliga näbben.

Förväxlingsarter

Skydd och hänsyn för dubbelbeckasin

Fågeldirektivet
Dubbelbeckasin är upptagen i bilaga 1 till fågeldirektivet (direktiv 2009/147/EG om bevarande av vilda fåglar). För arter i bilaga 1 ska medlemsstaterna vidta särskilda åtgärder för bevarande av artens livsmiljö och utse särskilda skyddsområden — i Sverige de fågelområden som ingår i Natura 2000.

Källor:

Var hittar du dubbelbeckasin?

Du kan se dubbelbeckasin på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.

Arten dubbelbeckasin följs av Fågelkartan löpande genom Artportalens datafeed. Bläddra till aspektsidorna för djupare info om utseende, läte och beteende, eller besök artguiden om du vill jämföra med liknande arter. Vi uppdaterar artprofilerna i takt med att SLU Artdatabanken släpper ny rödlistning eller taxonomiska revisioner.

Liknande arter i kategorin vadare

Utrustning för att se dubbelbeckasin

Rovfåglar, sjöfågel och vadare ses ofta på långt avstånd — över vatten, myrar och öppna marker. En handkikare är grunden, och vid sträcklokaler och fågeltorn gör en tubkikare stor skillnad.