Kustpipare (Pluvialis squatarola)
Sårbar (VU). Häckar i sand- och slamkust. Kortdistansflyttare. Fakta, bilder och läten om Kustpipare.
Slug: `/art/kustpipare` · Kategori: Vadare
Snabba fakta om kustpipare
- Kategori: Vadare
- Latinskt namn: Pluvialis squatarola
- Rödlistning (IUCN): VU – Sårbar
- Förekomst: Genomflyttare — passerar Sverige under vår- och hösträcket.
- Fältkännetecken: Kustpiparen är 27–30 cm lång, har ett vingspann på ungefär 71–83 cm och väger omkring 190–280 gram.
Fördjupa dig i kustpipare
Slug: /art/kustpipare · Kategori: Vadare
Kustpiparen (Pluvialis squatarola) är ljungpiparens större kusin — grå-svart vinterdräkt, svarta "armhålor" i flykten, högljutt trestavigt pipande.
Om arten
Kustpipare (Pluvialis squatarola) är en fågel som tillhör familjen pipare. Fågeln häckar på tundra i Arktis, i norra Ryssland, Alaska och Kanada. Den övervintrar utmed kuster i stora delar av världen. Arten är talrik men minskar i antal, så pass kraftigt att den sedan 2024 kategoriseras som sårbar av IUCN. <small>Källa: Wikipedia.</small>
Kännetecken
Kustpiparen är 27–30 cm lång, har ett vingspann på ungefär 71–83 cm och väger omkring 190–280 gram. I häckningsdräkt har den svart ansikte, bröst och buk som kontrasterar mot en silvergrå, mörkfläckig ovansida. I vinterdräkt är fågeln enhetligt gråspräcklig och då mer anonym. Diagnostiskt i flykt är de svarta "armhålorna" (mörka axillarfjädrar) tillsammans med ett tydligt vitt vingband och en vit övergump. Näbben är kraftig och kort, benen mörka.
Läte
Det vanligaste lätet är ett klagande, vemodigt och trestavigt visslande "tlui-tlu-iih" som ofta hörs från flygande fåglar och bär långt.
Utbredning och förekomst i Sverige
Kustpiparen häckar inte i Sverige utan uppträder här enbart som flyttfågel och fåtalig övervintrare. Stora antal passerar de svenska kusterna under flyttningen, framför allt på höststräcket. Globalt är arten talrik men minskar, och sedan 2024 klassas den som sårbar (VU) av IUCN.
Häckning
Kustpiparen häckar på den arktiska tundran i norra Ryssland, Alaska och Kanada. Den lägger sina ägg i en grund grop på öppen tundramark. Eftersom arten inte häckar i Sverige ses här uteslutande flyttande och övervintrande fåglar.
Föda
Födan består av ryggradslösa smådjur som havsborstmaskar, små musslor och kräftdjur. Kustpiparen födosöker på det typiska piparviset — den springer en kort sträcka, stannar, plockar och springer vidare över öppna sand- och slambottnar.
Förväxlingsarter
- Ljungpipare — mindre, varmare gyllenspräcklig och saknar de svarta armhålorna; undersidan av vingen verkar ljus.
Kustpiparens grå ton, kraftiga näbb och framför allt de svarta armhålorna i flykten skiljer den säkert från ljungpiparen.
Bästa tid och plats
Kustpiparen ses bäst på sand- och slamkuster under flyttningen, främst i maj och från augusti till november. Klassiska lokaler finns längs väst- och sydkusten, exempelvis Getterön, Falsterbo och Ottenby, och enstaka fåglar övervintrar i Skåne.
Vanliga frågor
Skillnad kust- och ljungpipare? Kustpipare är större, grå (inte gyllen), har svarta armhålor och större vitt vingband; ljungpipare mindre, gyllenspräcklig, ingen svart armhåla.
Var ser jag kustpipare? Västkusten och sydkusten augusti–oktober — Getterön, Falsterbo, Ottenby. Övervintrar i Skåne.
Varför svarta armhålor? Karakteristiska mörka axiller syns tydligt när fågeln flyger — viktig fältkaraktär mot ljungpipare.
Se kustpipare nära dig
Källor
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-04-14.
Var hittar du kustpipare?
Du kan se kustpipare på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På Fågelkartan kan du följa kustpipare både via realtidsobservationer från Artportalen och via redaktionella artbeskrivningar. Använd aspektlänkarna ovan för fokuserad läsning om läte, häckning eller föda — eller utforska närbesläktade arter via artguiden. Faktan kompletteras kontinuerligt baserat på SLU Artdatabankens öppna data.