Ljungpipare (Pluvialis apricaria)
Kortdistansflyttare. Ca 30 000–50 000 par i Sverige. Fakta, bilder och läten om Ljungpipare.
Slug: `/art/ljungpipare` · Kategori: Vadare
Snabba fakta om ljungpipare
- Kategori: Vadare
- Latinskt namn: Pluvialis apricaria
- Rödlistning (IUCN): LC – Livskraftig
- Förekomst: Genomflyttare — passerar Sverige under vår- och hösträcket.
- Fältkännetecken: Ljungpiparen är 26–29 cm lång, har ett vingspann på ungefär 67–76 cm och väger omkring 150–220 gram.
Fördjupa dig i ljungpipare
Slug: /art/ljungpipare · Kategori: Vadare
Ljungpiparen (Pluvialis apricaria) är myrens gyllenspräckliga vadare — svart ansikte och buk hos hanen i häckdräkt, melankolisk "tlui"-vissling över fjäll och myr.
Om arten
Ljungpipare är en fågel som tillhör familjen pipare. Fågeln häckar på hedar, mossar och tundra i norra Europa, i västra Asien samt på nordöstra Grönland. Vintertid flyttar den till Västeuropa och Medelhavsområdet. Globalt anses den vara livskraftig. <small>Källa: Wikipedia.</small>
Kännetecken
Ljungpiparen är 26–29 cm lång, har ett vingspann på ungefär 67–76 cm och väger omkring 150–220 gram. Ovansidan är vackert gyllenspräcklig året om. I häckningsdräkt har fågeln ett svart ansikte, en svart strupe och en svart buk, omramade av en ljus, vit linje längs sidorna. I vinterdräkt är undersidan ljust gråsandig och teckningen mer dämpad. Undersidan av vingen är ljus, vilket är ett bra kännetecken i flykt.
Läte
Locklätet är en melankolisk, klar och utdragen vissling — ett vemodigt "tlui" — som bär långt över myr och fjäll. Hanens spelläte är ett klagande, böljande "tuu-vii" som upprepas under spelflykten.
Utbredning och förekomst i Sverige
Ljungpiparen häckar främst på fjällhedar och stora myrar i norra Sverige, men ett mindre, sydligt bestånd finns på hedmarker i bland annat Skåne och på Öland. Det svenska beståndet brukar uppskattas till i storleksordningen 30 000–50 000 par. Globalt klassas arten som livskraftig (LC), men det sydsvenska beståndet har minskat på grund av att hedar och myrar vuxit igen eller dikats ut.
Häckning
Ljungpiparen häckar på marken. Boet är en grund grop på en torr tuva, klädd med lavar och grässtrån. Honan lägger vanligen 4 ägg som båda föräldrarna ruvar i ungefär fyra veckor. Ungarna är borymmare som söker föda själva men leds och vaktas av föräldrarna.
Föda
Födan består av insekter, daggmaskar och andra ryggradslösa smådjur, kompletterat med bär framför allt höst och vinter. Ljungpiparen födosöker på det typiska piparviset med korta språng följda av plockande pauser.
Förväxlingsarter
- Kustpipare — större och gråspräcklig snarare än gyllene, med diagnostiska svarta armhålor i flykten.
Ljungpiparens varmt gyllenspräckliga ovansida och ljusa undervinge skiljer den från den större, gråare kustpiparen.
Bästa tid och plats
Häckande ljungpipare ses bäst på fjällhedar och myrar i juni–juli. Under flyttningen, i mars–april och september–oktober, samlas stora flockar på plöjda åkrar och öppna fält i jordbrukslandskapet.
Vanliga frågor
Var ser jag ljungpipare? Myrar och fjällhedar juni–juli; stora flockar på plöjda åkrar mars–april och september.
Skillnad ljung- och kustpipare? Ljungpipare har gyllenspräcklig ovansida och ljus undervinge; kustpipare gråspräcklig med diagnostiska svarta armhålor.
Är den hotad? Relativt stabil men minskar i södra Sverige p.g.a. myrdränering.
Se ljungpipare nära dig
Källor
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-04-14.
Var hittar du ljungpipare?
Du kan se ljungpipare på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På Fågelkartan kan du följa ljungpipare både via realtidsobservationer från Artportalen och via redaktionella artbeskrivningar. Använd aspektlänkarna ovan för fokuserad läsning om läte, häckning eller föda — eller utforska närbesläktade arter via artguiden. Faktan kompletteras kontinuerligt baserat på SLU Artdatabankens öppna data.