Dalripa och fjällripa är två nära släktingar som båda byter dräkt med årstiderna och kan vara knepiga att skilja i fjället. Nyckeln ligger i höjdmiljön, storleken, sommardräktens färgton och tuppens svarta ögonstreck. Den här guiden visar de säkraste fältkännetecknen sida vid sida.
| Kännetecken | Dalripa (Lagopus lagopus) | Fjällripa (Lagopus muta) |
|---|---|---|
| Storlek | Något större, 37-42 cm, vingspann 55-66 cm, vikt 450-800 g. | Något mindre, 31-35 cm, vingspann cirka 54-60 cm, vikt cirka 400-550 g — rund och kompakt med litet huvud. |
| Ögonstreck (säkraste märket) | Saknar svart ögonstreck; tuppen har bara en röd köttig vårta ovanför ögat under spelet. | Hanen har ett tunt svart streck mellan näbb och öga — och det finns kvar även i vinterdräkt. Säkraste kännetecknet. |
| Sommardräkt | Rödbrun till kastanjebrun och tätt mörkfläckig; vingarna vita året om. | Gråspräcklig med ljus buk — tydligt gråare än dalripans rödbruna sommardräkt; vingarna vita året om. |
| Vinterdräkt | Nästan helt snövit med svarta yttre stjärtpennor och svart näbb. | Nästan helvit med svart stjärt; hanen behåller dessutom det svarta ögonstrecket. |
| Höjdmiljö | Myrar och videsnår i fjällbjörkskog och nedre kalfjäll — håller till lägre. | Kalfjället ovanför trädgränsen — håller till högre upp på det kala fjället. |
| Läte | Tuppen har ett bullrande, skrattande "ga-ga-ga-ga-ga" i spelflykten, samt ett rullande "kohwa-kohwa". | Hårt, torrt och snarrande knarrande "arr-arr-arr-ka-ka-ka" — mekaniskt och något grodlikt. |
| Utbredning och säsong | Norra Sverige, fjällkedjan och fjällnära skog; stannfågel året runt inom samma fjällområde. | Kalfjället i hela fjällkedjan från Dalafjällen till Lappland; utpräglad stannfågel som klarar fjällvintern. |
Börja med höjden och sommardräktens färg. Dalripan håller till lägre, i videsnår och björkskogsbälte, och är rödbrun på sommaren. Fjällripan lever högre upp på kalfjället och är gråare. Det allra säkraste märket är hanens svarta ögonstreck: fjällripans hane har ett tunt svart streck mellan näbb och öga som finns kvar även i vinterdräkt, medan dalripan saknar det.
Dalripan är något större, rödbrun i sommardräkt och håller till lägre i videregion och myrar. Fjällripan är mindre, gråare och lever på kalfjället, och hanen har ett svart ögonstreck även vintertid.
Dräktväxlingen ger kamouflage — vit på snötäckt vinter och brun- eller gråspräcklig på sommaren. Dalriphonan har dessutom flera olika höstdräkter för att matcha den skiftande terrängen.
Ovanför trädgränsen i hela fjällkedjan, exempelvis i Sarek, Padjelanta och vid Stekenjokk, året runt eftersom den är stannfågel.
Fjällripan lever högst, på det kala fjället ovanför trädgränsen, medan dalripan håller till lägre i videsnår och fjällbjörkskog.