Kattuggla och hornuggla är två av Sveriges vanligaste ugglor och hörs båda på natten från höst till vår, vilket gör att lätena lätt blandas ihop. I flykt eller i dunkel kan de dessutom se förvillande lika ut i storlek, men huvudform, ögonfärg och läte avslöjar arten direkt om man vet vad man ska titta och lyssna efter.
| Kännetecken | Kattuggla (Strix aluco) | Hornuggla (Asio otus) |
|---|---|---|
| Storlek | 37–43 cm, vingspann 81–105 cm, 400–800 g — kompakt och kraftig kropp | 35–40 cm, vingspann 90–100 cm, 220–435 g — slankare och lättare kropp |
| Huvudform och örontofsar | Stor, rund huvudsilhuett helt utan örontofsar | Långa, tydliga örontofsar som fjäderprydnader — reses vid oro |
| Ögonfärg | Mörka ögon | Orangefärgade ögon — ett bra kännetecken |
| Dräkt och färg | Gråbrun eller rödbrun färgmorf, blek undersida med mörka strimmor | Barklik, brunstreckad fjäderdräkt |
| Läte | Hanens utdragna "huuu" följt av en drill "hu-hu-hu-huoo", honan svarar "kuwitt" | Hanens dova, monotona "huuuh" upprepat med några sekunders mellanrum |
| Miljö | Lövskog, blandskog, parker, kyrkogårdar | Öppna marker och jordbrukslandskap, häckar i barrskogsdunge nära öppen mark |
| Häckning | Hålhäckare i trädhål eller ugglaholk, bygger inget eget bo av material | Bygger inget eget bo, övertar gamla kråk- eller skatbon |
Se först på huvudet: kattugglan har ett stort, runt huvud helt utan örontofsar, medan hornugglan alltid visar sina karakteristiska, upprätta örontofsar. Ögonfärgen bekräftar det — kattugglan har mörka ögon, hornugglan orangea. Går det inte att se fågeln tydligt avslöjar lätet arten: kattugglans utdragna hu-hu-hu-huoo hörs mest i lövskog och parker, medan hornugglans monotona, upprepade huuuh kommer från öppna jordbruksmarker och skogsbryn.
Ja, båda arterna finns i stora delar av Sverige och kan förekomma i samma trakt, men de föredrar olika miljöer. Kattugglan håller till i lövskog och parker medan hornugglan jagar över öppna marker och jordbrukslandskap, ofta med häckning i en närliggande skogsdunge. Kattugglan är dock vanligast upp till nordlig Svealand och glesare längre norrut, medan hornugglan finns i hela landet utom på kalfjället.
Kattugglan är den art som hörs mest höst och vinter, med sitt klassiska rop från november till tidig vår. Hornugglans sång hörs framför allt under våren, mars till maj, medan dess gnisslande ungar hörs i juli–augusti.
Nej, de så kallade örontofsarna är bara fjäderprydnader utan koppling till hörseln. De reses särskilt vid oro och kan då få fågeln att se ut som en avbruten trädgren, vilket skiljer den tydligt från den tofslösa kattugglan.
Hornugglan är ofta lättare att hitta då den samlas i gemensamma dagvilor i tät gran eller buskage, ibland med tiotals fåglar i samma dunge i parker och på kyrkogårdar, ofta avslöjad av spybollar under trädet. Kattugglan är mer enskilt revirtrogen och svårare att lokalisera i vila.