Hornugglan känns igen på långa örontofsar och orangeröda ögon. Häckar i skog med öppna jaktmarker. Ca 5 000–10 000 par i Sverige. Utforska på Fågelkartan.
Slug: `/art/hornuggla` · Kategori: Ugglor
Slug: /art/hornuggla · Kategori: Ugglor
Hornugglan (Asio otus) känns igen på sina långa örontofsar och sina orangefärgade ögon. Den häckar gärna i gamla kråkbon och jagar över öppna marker i skymning och natt. Det är en av Sveriges mer spridda ugglor i jordbrukslandskapet.
Hornugglan är 35–40 cm lång, har ett vingspann på omkring 90–100 cm och väger cirka 220–435 gram. Den är slank för att vara en uggla och har en barklik, brunstreckad fjäderdräkt. Mest iögonfallande är de långa örontofsarna, som inte har med hörseln att göra utan är fjäderprydnader; fågeln reser dem särskilt vid oro och kan då se ut som en avbruten gren. Ögonen är orangefärgade, vilket är ett bra kännetecken.
Hanens sång är ett dovt, monotont och långt utdraget "huuuh ... huuuh ... huuuh", där tonerna upprepas med några sekunders mellanrum. Sången hörs framför allt under våren, från mars till maj. Mycket karakteristiskt är ungarnas tiggläten under juli och augusti, ett gnisslande, klagande ljud som ofta liknas vid en rostig grind eller en gnällande dörr.
Hornugglan förekommer i hela Sverige utom på kalfjället. Det svenska beståndet brukar uppskattas till i storleksordningen 5 000–10 000 par, men antalet varierar med gnagartillgången. I söder är arten i huvudsak stannfågel, medan nordliga fåglar är kortdistansflyttare. Vintertid kan hornugglor samlas i gemensamma dagvilor i tät gran eller buskage, ibland med tiotals fåglar i samma dunge, gärna i parker och på kyrkogårdar.
Hornugglan bygger inget eget bo utan häckar i gamla bon efter kråkor, skator eller andra fåglar. Den väljer gärna en barrskogsdunge nära öppen mark. Honan lägger oftast 3–6 ägg som ruvas i ungefär 27–28 dygn. Kullstorleken påverkas av gnagartillgången. Ungarna lämnar boet innan de är flygga och klättrar omkring i närliggande grenverk, så kallade grenungar.
Hornugglan lever nästan uteslutande av smågnagare, framför allt sorkar. Det starka beroendet av sork gör att beståndet och häckningsframgången följer sorkcyklerna nära. Den jagar genom att flyga lågt och tyst över öppna marker i skymning och natt, eller spana från en sittplats, och lokaliserar bytet med sin mycket goda hörsel.
Kattugglan är mer rund, har mörka ögon och saknar örontofsar. Jordugglan har mycket korta örontofsar, gula ögon och jagar gärna i dagsljus över öppen mark. Berguven är betydligt större och kraftigare. Hornugglans slanka form, långa örontofsar och orangefärgade ögon skiljer den från övriga.
Hur skiljer jag hornuggla från jorduggla? Hornugglan har orangefärgade ögon och långa örontofsar. Jordugglan har gula ögon, mycket korta örontofsar och jagar ofta dagtid på öppen mark.
Var hittar jag hornugglor på vintern? I tät gran eller buskage i parker och på kyrkogårdar, där flera fåglar kan samlas i gemensamma dagvilor, ofta med spybollar under träden.
Hur låter hornuggleungar? Som en gnisslande, rostig grind, ett klagande ljud som ofta misstas för något mekaniskt.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-05-18.
Du kan se hornuggla på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På denna sida samlar Fågelkartan information om hornuggla — utseende, läte, häckning och var arten kan observeras i Sverige. Klicka vidare till aspektsidorna ovan för att fördjupa dig i specifika ämnen, eller använd artguiden för att jämföra med närbesläktade arter. Vi uppdaterar artdata regelbundet med stöd från Artportalen och SLU Artdatabanken.