Jordugglan (Asio flammeus) är en av få ugglor som regelbundet jagar i dagsljus. Den flyger lätt och graciöst med långsamma vingslag över öppna marker.
Jordugglan häckar på marken i öppna myrar och fjällheder. Flyger lågflygande med mjuka vingslag. Ca 1 000–5 000 par i Sverige. Utforska på Fågelkartan.
Jordugglan (Asio flammeus) är en av få ugglor som regelbundet jagar i dagsljus. Den flyger lätt och graciöst med långsamma vingslag över öppna marker. Små örontofsar och gula ögon omgivna av svart skiljer den från den nattaktiva hornugglan.
Jordugglan är en uggla i familjen Strigidae och släktet Asio. Den har en vidsträckt utbredning över norra halvklotet och häckar dessutom på flera håll i Sydamerika. Till skillnad från de flesta ugglor undviker den skog och söker sig till vidsträckt, öppen mark: myrar, hedar, strandängar, hyggen och nedlagd jordbruksmark. I Sverige är den nära hotad (NT) enligt Rödlista 2025 (SLU Artdatabanken). Beståndet följer smågnagarnas svängningar och är nomadiskt. Fåglarna lämnar landet i oktober–november och övervintrar mest i västra och sydvästra Europa och norra Afrika. De återkommer från mitten av mars till mitten av maj. Ett fåtal fåglar övervintrar i södra och mellersta Sverige.
Jordugglan är 33–40 cm lång och har ett vingspann på ungefär 95–105 cm. Vikten varierar mellan 206 och 475 gram (svenska Wikipedia). Dräkten är ljust gulbrun och beigevit med kraftig streckning, tydligast på bröstet, medan den ljusa buken kontrasterar mot det streckade bröstet. Vingarna är långa och smala med svarta spetsar och en bred vit bakkant, och på vingundersidan syns svarta kommaliknande fläckar. Örontofsarna är små och syns oftast inte. Flykten är nästan som i slow motion, och den glidflyger ofta på stela vingar. Jordugglan är delvis dagaktiv och sitter ofta på marken.
Hanens sång framförs oftast under flykten högt upp och består av en snabb serie djupa "po-po-po", vanligen mellan 6 och 20 stavelser, som bär ungefär en kilometer. Honan tigger med ett hest "tjerr-app" när hon tigger och varnar med ett raspigt "tjeff-tjeff-tjeff" (svenska Wikipedia).
Jordugglan häckar huvudsakligen från Härjedalen och Medelpad och norrut, och de tätaste förekomsterna finns i fjällen och i inre Norrlands myrrika skogsland. Mer eller mindre regelbundet häckar den även i Hälsingland, Gästrikland, stora delar av Dalarna och norra Värmland, åtminstone under goda sorkår. I södra Sverige är det många observationer av möjliga häckningar men få säkra, och de konstaterade häckningarna finns främst längs kusterna, något oftare i Blekinge och på södra Öland (Artdatabanken).
Artdatabanken uppskattade 2009 beståndet till i genomsnitt cirka 1 600 par, med mellan 800 par i näringsfattiga år och drygt 4 500 par under mycket goda år. Rödlista 2025 skattar antalet reproduktiva individer till 3 200 (1 500–9 400). Sveriges fåglar 2022 anger 1 700 par 2021 men kan inte påvisa någon säker trend över 20 respektive 10 år, eftersom variationen mellan åren är stor.
Rödlista 2025 beskriver att topparna i smågnagarcykeln, som kommer vart tredje till fjärde år, har blivit lägre sedan 2010, och att antalet rapporter i Artportalen har minskat kraftigt. Sammantaget bedöms minskningen vara svag, cirka 15 % (0–30 %) under de senaste 18 åren, och arten flyttades därför från livskraftig till nära hotad. Artdatabanken nämner också att det i Västerbotten tidigare fanns minst 100 häckande par under goda år, medan arten numera knappt är en årlig häckfågel där.
Boet är en grund urgröpning direkt på marken, gömd vid en buske i högt gräs eller annan hög vegetation, till exempel i ett videfält på en fjällmyr eller bland enbuskar i skärgården. Jordugglan lägger normalt 4–8 ägg, och under år med mycket god födotillgång kan kullen överstiga 10. Äggen läggs i norra Skandinavien från mitten av maj till början av juni, och de ruvas i 24–29 dygn. Ungarna lämnar boet vid 12–17 dagars ålder, blir flygga efter 24–27 dygn och är helt självständiga efter cirka 50 dygn. Många kullar tas av räv, korp och kråka (Artdatabanken).
Jordugglans föda består nästan enbart av smågnagare, främst sork. Den kan jaga under dygnets alla timmar, men under vinterhalvåret helst nattetid. Eftersom beståndet är så beroende av gnagare kan arten utebli helt från ett område när tillgången är dålig, och antalet häckande par varierar kraftigt mellan åren.
Jagar jordugglor dagtid? Ja, arten är delvis dagaktiv och kan jaga under dygnets alla timmar (Artdatabanken).
Skillnad jorduggla och hornuggla? Jordugglan är ljusare, har spetsigare vingar med svarta vingspetsar, en vit bakkant på vingen och en nästan ostreckad buk.
Var ser jag jorduggla? På öppna myrar, fjällhedar och kustängar i norra Sverige, och under goda sorkår även på hyggen och kusthedar längre söderut.
Senast uppdaterad: 2026-10-15.
Källor:
Du kan se jorduggla på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På denna sida samlar Fågelkartan information om jorduggla — utseende, läte, häckning och var arten kan observeras i Sverige. Klicka vidare till aspektsidorna ovan för att fördjupa dig i specifika ämnen, eller använd artguiden för att jämföra med närbesläktade arter. Vi uppdaterar artdata regelbundet med stöd från Artportalen och SLU Artdatabanken.
I skog och mark är en bra handkikare den viktigaste utrustningen — de flesta fågelskådare väljer en 8×42.