Berguven är Europas största uggla med vingspann upp till 170 cm. Sårbar (VU). Häckar i klippbranter och stenbrott. Utforska på Fågelkartan.
Slug: `/art/berguv` · Kategori: Ugglor
Slug: /art/berguv · Kategori: Ugglor
Berguven (Bubo bubo) är Europas största uggla — kraftig brunspräcklig kropp, stora örontofsar och glödande orange ögon, djupt "huu-huuu" över klippbranter.
Berguven tillhör släktet Bubo och är Europas största uggla samt en av de största i världen. Den är en stannfågel som förekommer i större delen av Europa och Asien, från skogklädda bergstrakter till klippiga kustområden. I Sverige var berguven nära att utrotas under 1900-talet till följd av förföljelse och miljögifter, men tack vare fridlysning och omfattande uppfödnings- och utsättningsprojekt har beståndet återhämtat sig. Arten är dock fortfarande rödlistad som sårbar.
Berguven är omisskännlig genom sin storlek. Kroppslängden är 59–73 cm, vingspannet hela 138–170 cm och vikten 1 500–3 000 gram — honan är märkbart större än hanen. Fjäderdräkten är brunmelerad med kraftig svart streckning, tätast på bröstet, och buken är ljusare än ryggen. De stora, utstående örontofsarna och de glödande orangegula ögonen ger fågeln dess karakteristiska uttryck. I flykten verkar berguven nästan rovfågelslik genom sina breda, kraftiga vingar.
Hanens revirrop är ett djupt, dovt och ljudande "huu-hooo" som under stilla nätter kan höras flera kilometer bort. Lätet hörs som mest intensivt under vintern och försvåren, januari till mars, när reviren etableras. Honan svarar med ett ljusare och hesare läte.
Berguven förekommer i större delen av Sverige utom de allra nordligaste fjälltrakterna. Det svenska beståndet uppskattas till omkring 600–1 000 par. Arten är knuten till klippbranter, stenbrott, rasbranter och kustklippor som ger lämpliga, ostörda boplatser, men den har också anpassat sig till industrimiljöer och kan numera häcka i nedlagda grustäkter och bergtäkter. Berguven är stationär och håller revir året runt.
Berguven bygger inget egentligt bo utan lägger äggen direkt på en skyddad klippavsats, i en bergsskreva eller på marken under en överhängande klippa. Häckningen inleds tidigt; honan lägger vanligen 2–4 ägg redan under sen vinter och ruvar dem i drygt en månad medan hanen jagar. Ungarna lämnar boplatsen innan de är fullt flygga och stannar länge inom föräldrarnas revir.
Berguven är en kraftfull jägare som tar ett brett spektrum av byten — från sork, råtta och igelkott till hare, kanin och unga rävar, samt fåglar som kråkor, måsar, änder och andra ugglor. Den jagar främst i skymning och mörker och slår bytet med sina mycket kraftiga klor. För andra ugglor, se gruppen ugglor.
Ingen direkt — storlek och örontofsar är unika.
Hur stor är berguv? Honan upp till 3 kg, vingspann upp till 1,7 m — jämförbar med havsörnens, men kortare.
Varför sällsynt? Historisk förföljelse, gift, nedlagd klippjakt. Utrotningshotad på 1960-talet. Uppfödningsprojekt har återställt populationen.
Var ser jag berguv? Klippbranter och stenbrott — hörs november–mars från långt håll.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-04-14.
Du kan se berguv på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Fågelkartans artprofil för berguv bygger på offentliga observationer från Artportalen samt redaktionellt granskad faktatext. Använd aspektlänkarna ovan för att läsa mer om läte, häckning, föda och flyttning, eller bläddra till artguiden för fler arter i samma familj. All data uppdateras dagligen från SLU Artdatabankens öppna API.