Kricka och gräsand ses ofta på samma vatten och blandas lätt ihop av den som är ny på fågelskådning — särskilt på håll eller när storleksjämförelse saknas. Skillnaden är i praktiken enorm: krickan är den minsta simanden i Sverige, medan gräsanden är en stor och kraftig and. Den här guiden går igenom storlek, huvudteckning, vingspegel och läte så att du säkert kan skilja dem åt i fält.
| Kännetecken | Kricka (Anas crecca) | Gräsand (Anas platyrhynchos) |
|---|---|---|
| Storlek | 34–38 cm, vingspann 53–59 cm — den minsta simanden i Sverige | 55–60 cm, vingspann 81–95 cm — stor och kraftig |
| Hanens huvud | Rödbrunt huvud och hals med mörkgrönt band längs sidan, kantat av gulaktiga linjer (från hösten till ruggningen i juni) | Mörkgrönt, lätt skimrande huvud och hals |
| Hanens bröst/kropp | Grå på håll, med gulaktigt parti bakom och vit rand längs sidan | Lilatonat kastanjebrunt bröst, avgränsat från det gröna huvudet av en smal vit halsring |
| Vingspegel | Grön vingspegel ovanpå och svart undersida, hos båda könen | Mörkblå, iriserande vingspegel omgiven av ett svart och sedan ett brett vitt band, i alla dräkter |
| Läte | Hanen har ett upprepat, visslande läte (ungefär "kriick") som hörs utan uppehåll på våren | Honan kvackar högljutt i en serie som avtar i styrka; hanen visslar kort ("pjy") vid uppvaktning |
| Sällskaplighet | Mycket social utanför häckningstiden och kan bilda stora flockar | Flexibel allätare som på många håll söker sig nära människor |
| Miljö | Häckar i hela landet, från kusten till fjällens videzon, mest i små och näringsfattiga skogssjöar i norr, men oftare än andra änder även i tjärnar, bäverdammar, myrgölar, bäckar och diken | Vid vatten och våtmarker av alla slag, från ytterskärgården till fjällens björkskogszon, även i parker; vanligast i södra Sverige |
Storleken är den mest tillförlitliga skillnaden: krickan är 34–38 cm lång och gräsanden 55–60 cm, så krickan ser ut som en miniatyrand bredvid den. Hos hanarna avgör huvudfärgen direkt — rödbrunt med mörkgrönt band hos krickan, mörkgrönt skimrande hos gräsanden. Går det inte att se färg (skymning, motljus) avslöjar lätet arten: gräsandshonans kraftiga kvackande skiljer sig från krickhanens upprepade, visslande "kriick".
Nej, de är olika arter inom samma släkte (Anas). Gräsanden (Anas platyrhynchos) är vanligare, med omkring 200 000 häckande par i Sverige enligt Sveriges fåglar 2022, medan krickan (Anas crecca) har omkring 76 000 par och minskar. Krickan är rödlistad som Nära hotad (NT) i Rödlista 2025, gräsanden är livskraftig (LC).
Båda honorna är bruna och fläckiga, men storleken avslöjar dem — krickhonan är tydligt mindre. Vingspegeln skiljer också: grön hos krickan, mörkblå och omgiven av svart och brett vitt band hos gräsanden. Näbben hjälper också, gräsandshonan har orange näbb med mörkgrå näbbrygg.
Krickan är minst — den är den minsta simanden i Sverige, 34–38 cm lång mot gräsandens 55–60 cm.
Nej. Krickhanen har ett upprepat, visslande läte som låter ungefär som "kriick", medan gräsandshonan kvackar högljutt i en serie som successivt avtar i styrka.