Lövsångare, gransångare och grönsångare tillhör alla släktet Phylloscopus och är så lika i utseende att de bäst skiljs på sången. Alla tre är små, olivgröna sångare, men sång, benfärg och miljö ger ledtrådar. Den här guiden ställer trion sida vid sida.
| Kännetecken | Lövsångare (Phylloscopus trochilus) | Gransångare (Phylloscopus collybita) | Grönsångare (Phylloscopus sibilatrix) |
|---|---|---|---|
| Storlek | Liten och slank sångare, 11-12,5 cm. | Ungefär lika liten, 10-12 cm, men något nättare och rundare. | Något större och kraftigare, 11-13 cm, med längre vingar. |
| Näbb | Fin, spetsig insektsnäbb, ljus undre del. | Fin spetsig näbb, ofta mörkare än lövsångarens. | Fin spetsig näbb, gulaktig undre del. |
| Dräkt och färg | Olivgrön ovan, gulvit undersida, ljust gulaktigt ögonbrynsstreck — relativt jämn färgton. | Olivbrun och något gråare, mindre gult i dräkten, svag teckning. | Klart grönare ovan med lysande gul strupe och bröst, vit buk och ett markant gult ögonbrynsstreck. |
| Läte | Mjuk, fallande melodisk strof som klingar ut nedåt — ljuvlig och vemodig. | Monotont upprepat "tjiff-tjaff-tjiff-tjaff" — namngivande och omisskännligt. | En accelererande, surrande drill som mynnar i ett "sirrr", ofta följt av visslande "djy-djy-djy". |
| Benfärg | Ljust gulbruna till köttfärgade ben. | Mörkt brunsvarta ben — bra kännetecken mot lövsångaren. | Ljust gulbruna ben. |
| Miljö | Lövskog, björkskog, ungskog och buskmark — Sveriges talrikaste häckfågel. | Blandskog och lövskog med inslag av högre träd, parker och trädgårdar. | Skuggig, högstammig lövskog, gärna bokskog och äldre ekskog med glest fältskikt. |
| Beteende | Rörligt insektssökande i lövverk, sjunger ofta från halvhöjd. | Rörlig i trädkronor, sänker ofta stjärten med en liten knyck. | Rör sig i högre lövverk, utför ofta en sjungande spelflykt mellan grenar. |
| Säsong | Långdistansflyttare; anländer slutet av april, sjunger maj-juli, lämnar i augusti-september. | Anländer tidigast av de tre, ofta redan slutet av mars; en av få som ibland övervintrar. | Långdistansflyttare; anländer i maj, kortast häckningssäsong av trion. |
Sången avgör säkrast. Lövsångaren har en mjuk fallande strof, gransångaren ett monotont "tjiff-tjaff" och grönsångaren en accelererande surrande drill. Utan sång: gransångaren har mörka, brunsvarta ben och en gråare ton, medan lövsångaren har ljusare ben. Grönsångaren sticker ut med klarare grön ovansida, lysande gul strupe och vit buk.
Titta på benen. Gransångaren har mörka, brunsvarta ben medan lövsångaren har ljust gulbruna ben. Lövsångaren är också aningen gulare och mer kontrastrik, gransångaren gråare och mattare.
Det engelska namnet chiffchaff härmar dess monotona sång "tjiff-tjaff-tjiff-tjaff". Sången är gransångarens säkraste kännetecken och skiljer den direkt från lövsångare och grönsångare.
Grönsångaren är lättast på utseende — den har klarare grön ovansida, lysande gul strupe och bröst samt vit buk. Sången, en accelererande surrande drill, är också tydligt annorlunda.
Gransångaren anländer tidigast, ofta redan i slutet av mars. Lövsångaren kommer i slutet av april och grönsångaren senast, vanligen i maj.