Nötväcka och trädkrypare ses ofta på samma trädstam och blandas lätt ihop eftersom båda är små, kompakta fåglar som söker föda i barken. Den avgörande skillnaden är hur de rör sig: nötväckan klättrar uppåt, nedåt och åt sidorna, även med huvudet före nedåt, medan trädkryparen kryper uppför stammarna. Färg, näbbform och stjärtens form bekräftar sedan intrycket.
| Kännetecken | Nötväcka (Sitta europaea) | Trädkrypare (Certhia familiaris) |
|---|---|---|
| Storlek | Upp till 14–15 cm, vingspann 23–27 cm, cirka 23 g — satt och kompakt kropp | Cirka 12,5 cm och 7,0–12,9 g — liten och lätt |
| Näbb | Lång, rak, trind och spetsig näbb, ungefär lika lång som huvudet | Fint böjd näbb som plockar insekter ur skrevor i barken |
| Klättringsriktning | Klättrar uppåt, nedåt och åt sidorna och kan hoppa nedåt med huvudet före — ensam om det bland fåglar i Sverige | Kryper uppför trädstammar som en mus på jakt efter insekter |
| Dräkt och färg | Blågrå ovansida, vit till orangebeige undersida med svag rostgul anstrykning, svart ögonstreck | Varmt brun ovansida, intrikat mönstrad i svart, brungult och vitt, med vitaktig undersida |
| Stjärtens funktion | Kort, mjuk och tvär stjärt | Långa, styva stjärtpennor som ger stöd när den kryper uppför stammen |
| Läte | Mycket högljudd; sången är ljudlig, genomträngande och består av en serie visslingar | Kontaktlätet är ett mycket lågmält, tunt och gällt "sit"; det mest utmärkande lätet är ett genomträngande "tsri" |
| Miljö | Lövskog och parker, blandskog och lokalt tallskog; Skåne till norra Jämtland, södra Lappland och södra Norrbotten | All slags skogsmark, helst något äldre skog; över större delen av landet men sparsamt i inre Norrland och Norrbotten |
Titta på klättringsriktningen: ser du fågeln med huvudet nedåt på stammen är det en nötväcka — ingen annan fågel i Sverige klättrar nedåt med huvudet före, medan trädkryparen kryper uppför stammen. Färgen bekräftar snabbt: blågrå ovansida med svart ögonstreck är nötväcka, brun och mönstrad ovansida är trädkrypare. Näbben avgör i tveksamma fall — lång och rak hos nötväckan, fint böjd hos trädkryparen.
Ja, båda söker föda i barken och kan ses på samma stam. Nötväckan finns i lövskog, parker och blandskog, trädkryparen i all slags skogsmark men helst äldre skog, så de möts gärna i blandskog.
Nötväckan. Den är mycket högljudd med en ljudlig, genomträngande sång, medan trädkryparens kontaktläte är mycket lågmält och tunt och därför lätt att missa.
Trädkryparen har långa, styva stjärtpennor som ger stöd när den kryper uppför stammen. Nötväckan har kort stjärt men starka fötter och klättrar uppåt, nedåt och åt sidorna.
Ja, trädgårdsträdkrypare (Certhia brachydactyla) är mycket lik och delar en stor del av trädkryparens utbredning i Europa. Den skiljs säkrast från trädkrypare på sången.