Talgoxe och blåmes är de två arter nästan varje svenskt fågelbord får besök av, och de kommer ofta i samma flock. De är lätta att hålla isär när man vet vad man ska titta på: storleken skiljer tydligt, och huvudet avgör saken direkt. Den här guiden ställer dem sida vid sida.
| Kännetecken | Talgoxe (Parus major) | Blåmes (Cyanistes caeruleus) |
|---|---|---|
| Storlek | 13–15 cm, vingspann 22–26 cm, vikt 14–22 g — mesarnas storlek att mäta de andra mot. | 11–12 cm, vingspann 18–20 cm, vikt 9–12 g — märkbart mindre och nättare, med kort stjärt. |
| Huvud | Mattsvart hjässa och strupe med stora vita kindpartier — en svart "hjälm" utan blått. | Koboltblå hjässa och vitt ansikte med svart ögonlinje och mustaschstreck. |
| Undersida | Gul med en bred, genomgående svart bröstremsa från hals till undergump — bredast hos hanen. | Gul utan bröstremsa, ibland med en svag mörk mittlinje. |
| Ovansida | Grön-oliv rygg med blågrå vinge; stjärten blågrå med vita ytterpennor. | Olivgrön rygg med blå vingar och ett vitt vingband; stjärten blå med vita ytterpennor. |
| Läte | Tvåstavigt metalliskt "ti-SA, ti-SA", klart och genomträngande. Kontaktläte ett hårt "pink-pink-pink". Kan imitera blåmes och nötskrika. | Drillande "tsi-tsi-tsi-hu-hu-hu", snabbt och fallande. Kontaktläte ett skarpt "tsii", varningsläte ett raspigt "churr". |
| Beteende vid matningen | Den dominanta gästen — tar solrosfrön, talg och jordnötter och driver undan mindre arter. | Akrobatisk och hänger gärna upp och ned under talgbollar och jordnötter. |
| Holk | Ingångshål 32–34 mm, golv ca 13 × 13 cm, hålet 17–20 cm över golvet. | Ingångshål 26 mm, golv ca 11 × 11 cm, hålet 12–17 cm över golvet — det lilla hålet stänger ute talgoxen. |
| Miljö | Löv- och blandskog, parker, trädgårdar och alléer; förekommer även i barrskog men i lägre täthet. | Lövskog och blandskog, särskilt ekskog med gamla träd, samt parker och trädgårdar. |
Titta på huvudet — det avgör saken på en sekund. Blå hjässa betyder blåmes, svart hjälm med vita kinder betyder talgoxe. Är fågeln skymd eller sitter i motljus, gå på storleken: talgoxen är påtagligt större och kraftigare, blåmesen liten och rundad med kort stjärt. Ett tredje kännetecken är den breda svarta bröstremsan längs talgoxens gula undersida, som blåmesen helt saknar.
Ja, båda tillhör familjen mesar, men olika släkten — talgoxen är Parus major och blåmesen Cyanistes caeruleus. De rör sig ofta i samma kringströvande vinterflockar tillsammans med talltita och trädkrypare.
Talgoxen. Den är 13–15 cm och väger 14–22 gram, medan blåmesen är 11–12 cm och väger 9–12 gram. Skillnaden syns tydligt när arterna sitter vid samma matning.
På hjässans färg. Blåmesens koboltblå hjässa syns även på avstånd, medan talgoxens huvud är svart med stora vita kinder. Blåmesen är dessutom den enda svenska mesen med blå hjässa och gul undersida.
26 mm. Ett mindre ingångshål gör att den större och mer dominanta talgoxen inte kan ta boet. Vill du i stället ha talgoxe väljer du 32–34 mm.
Båda är bland de allra vanligaste gästerna. Talgoxen har varit den vanligaste arten vid svenska fågelmatningar samtliga år som Vinterfåglar inpå knuten genomförts, med blåmesen strax bakom.