Vigg och brunand tillhör båda släktet Aythya och ses ofta i samma blandflockar på sjöar och i skärgårdar, särskilt vintertid. På avstånd kan de mörka hanarna flyta ihop till en "svart-brun and", men huvudform, tofs och ryggfärg avslöjar arten direkt. Honorna är knepigare eftersom båda är brunaktiga, men en liten detalj vid näbbroten gör skillnaden.
| Kännetecken | Vigg (Aythya fuligula) | Brunand (Aythya ferina) |
|---|---|---|
| Hanens huvudfärg | Glänsande svart med violett skimmer | Starkt rostbrunt (rödbrunt) huvud och hals |
| Tofs | Tydlig, bakåtböjd tofs i nacken | Ingen tofs — jämn, rundad hjässa |
| Huvudform och profil | Toppig hjässa, rundat huvud | Sluttande panna och lyft nacke ger duvliknande profil |
| Ryggfärg (hane) | Glänsande svart rygg, vita flanker och vit buk | Silvergrå rygg och flanker med fin vågstreckning, svart bröst och bakparti |
| Ögonfärg | Klart gul iris hos båda könen | Röd-orange iris hos hanen, brun iris hos honan |
| Honfärgad dräkt | Mörkbrun, ofta med liten vit fläck vid näbbroten, kortare tofs | Brun med diffust ljusare ögonband, saknar vit näbbas-pärla |
| Storlek | 40–47 cm, 550–900 g, kompakt kroppsbyggnad | 42–49 cm, 700–1200 g, något kraftigare och robustare |
Se på huvudet: viggens hane är helsvart med en tydlig hängande tofs, medan brunandens hane har ett rostbrunt huvud helt utan tofs och en sluttande, duvlik profil. På honorna avgör näbbroten — vigghonan har ofta en liten vit fläck där, vilket brunandhonan saknar. I flykt visar båda ett ljust vingband, men det är svagare avgörande än huvud och tofs.
Titta på hanens huvud: vigg har ett helsvart huvud med tydlig tofs i nacken, brunand har ett rostbrunt huvud helt utan tofs och en mer sluttande panna.
Ja, båda är brunaktiga och kan vara svåra att skilja på avstånd. Vigghonan har ofta en liten vit fläck vid näbbroten som brunandhonan saknar, och vigghonan har en kortare, antydd tofs.
Vigg är betydligt vanligare med ett bestånd på drygt hundratusen häckande par och klassas som livskraftig (LC). Brunand har bara omkring 1 000 häckande par kvar, har minskat kraftigt sedan 1990-talet och är rödlistad som Starkt hotad (EN) i Sverige.
Ofta, särskilt utanför häckningstid då båda kan bilda stora blandflockar på sjöar och i skärgårdar. Under häckningssäsongen föredrar brunand grunda, näringsrika sjöar med rik undervattensvegetation, som Tåkern, Kvismaren och Hjälmaren, medan vigg är mer generalist och trivs även i stadsnära vatten.