Vilka svanar finns i Sverige? Så skiljer du knölsvan, sångsvan och mindre sångsvan åt på näbb, hals och läte – guide med bilder till de svenska svanarna.
I Sverige förekommer tre svanar: knölsvan, sångsvan och mindre sångsvan. De skiljs enklast på näbbens färg och form, på hur halsen hålls och på lätet. Alla tre är stora, helvita simfåglar som vuxna, medan ungfåglarna är gråbruna det första levnadsåret. Knölsvanen (Cygnus olor) är den vanligaste och känns igen på den orange näbben med en svart knöl vid näbbroten, och på att den ofta simmar med S-format böjd hals och lyfta vingar. Den är en vanlig syn på sjöar, i skärgården och i parkdammar året runt. Sångsvanen (Cygnus cygnus) är lika stor men har en gul och svart näbb där det gula bildar en kil framåt, håller halsen rakare och har ett kraftfullt, trumpetande läte. Den häckar främst i norra Sverige och samlas vår och höst i stora flockar, bland annat vid Hornborgasjön. Mindre sångsvan (Cygnus columbianus), även kallad tundrasvan, är den minsta av de tre och en fåtalig rastgäst från den sibiriska tundran. Den liknar sångsvanen men är nättare med kortare hals och en mindre, mer rundad gul näbbfläck. Svanarna är växtätare som betar vattenväxter, gräs och spillsäd, ofta genom att sträcka ner huvudet under ytan medan bakkroppen sticker upp. Knölsvanen och sångsvanen är stannfåglar eller kortdistansflyttare i södra Sverige, medan de nordliga sångsvanarna och de rastande mindre sångsvanarna rör sig söderut inför vintern.
Är du ny på sidan? Kolla in vår nybörjarguide för en steg-för-steg-introduktion till svensk fågelskådning, eller testa kunskaperna i fågelquizet. För att se vad som rapporterats senast i din region, använd utforska-sidan eller välj rätt kommun.