Storlek 52–58 cm. Häckar i kust, skärgård, fjällsjöar. Ca 10 000–20 000 par i Sverige. Fakta, bilder och läten om Småskrake.
Slug: `/art/smaskrake` · Kategori: Andfåglar
Slug: /art/smaskrake · Kategori: Andfåglar
Småskraken (Mergus serrator) är en smäcker, fiskätande and med en rufsig dubbeltofs i nacken på båda könen. Det är skärgårdens och kustens skrake — en utpräglat marin art som vintertid samlas längs Sveriges kuster.
Småskraken är en andfågel som häckar cirkumpolärt i norra Palearktis och Nordamerika. Den häckar nära vatten i skogs- och tundramiljöer och övervintrar främst längs havskuster. Det vetenskapliga artnamnet serrator betyder "sågare" och syftar på den sågtandade näbben, som hjälper fågeln att hålla fast hal fisk. Arten är rödlistad som livskraftig (LC).
Småskraken mäter 52–58 cm med ett vingspann på 67–82 cm och väger 900–1 350 gram. Hanen har ett grönsvart huvud med en rufsig, tvådelad tofs, en vit halsring, ett rostbrunt och svartstreckat bröst, grå flanker och en smal röd näbb. Honan har ett rostbrunt huvud som gradvis och utan skarp gräns flyter över i den gråa kroppen, samt en mindre tofs. Den rufsiga tofsen finns hos båda könen och är ett gott kännetecken mot storskraken.
Småskraken är mestadels tystlåten. Under spel kan hanen höras med svaga, katt- eller grodliknande läten, men arten gör sällan väsen av sig.
Småskraken häckar längs hela den svenska kusten samt vid sjöar i fjälltrakterna. Det svenska beståndet uppskattas till 10 000–20 000 par. Vintertid samlas fåglarna i grupper längs isfria kuster och i skärgårdar, och arten ses då lättast i havsbandet. Den är en kortdistansflyttare.
Småskraken häckar på marken, väl gömd i tät vegetation, under en buske, i en bergsskreva eller bland stenar, ofta nära vatten på en skärgårdsö. Honan lägger normalt 8–10 ägg och ruvar ensam i drygt fyra veckor. De nykläckta ungarna förs snabbt till vattnet, där de simmar och dyker redan från första dygnet. Honor med ungkullar slår sig ibland samman, så att flera kullar bildar en gemensam grupp som vaktas av flera vuxna fåglar.
Födan består huvudsakligen av småfisk, som spigg, tobis och unga plattfiskar, vilka fångas vid dyk under vattenytan. Den smala, sågtandade näbben gör att fågeln kan hålla fast slingrande och hala byten. Även kräftdjur, maskar och vatteninsekter tas, särskilt av ungfåglar. Småskraken jagar ofta i grupp, där flera fåglar driver fiskstim mot grundare vatten.
Småskraken ses lättast under vinterhalvåret, oktober–mars, längs isfria kuster och i skärgårdar i hela landet. Häckande fåglar finns spridda längs kusten och i fjälltrakterna under sommaren. Arten uppträder ofta i mindre grupper.
Vad är skillnaden mellan storskrake och småskrake? Småskraken har en rufsig dubbeltofs hos båda könen och är smäckrare. Storskraken är större, och hanen har ett slätt huvud utan tofs.
Var ser jag småskrake? Längs kusten och i skärgårdarna runt hela Sverige, samt vid sjöar i fjälltrakterna under häckningstid.
Varför har skraken en tandad näbb? Den sågtandade näbben hjälper fågeln att hålla fast hal, slingrande fisk under dyk.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-05-18.
Du kan se småskrake på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Vi följer småskrake via Artportalens öppna data och kompletterar med våra egna lokal- och kommunsidor så att du snabbt kan se var arten rapporterats senast. Vill du fördjupa dig kan du använda aspektsidorna ovan eller jämföra med andra arter i artguiden. Faktatexten granskas mot Artfakta och vetenskapliga källor regelbundet.