Sommargylling (Oriolus oriolus)

Snabba fakta om sommargylling

• Kategori: Tättingar
• Latinskt namn: Oriolus oriolus
• Rödlistning (IUCN): LC – Livskraftig
• Förekomst: Sommargäst — anländer på våren, häckar i Sverige och drar söderut på hösten.
• Fältkännetecken: Sommargyllingen är 24 cm lång med ett vingspann på 44–47 cm — ungefär lika stor som en trast.

Fördjupa dig i sommargylling

• Läten och sång
• Häckning

Slug: /art/sommargylling · Kategori: Tättingar

Sommargylling (Oriolus oriolus) är en av Sveriges mest iögonfallande fåglar men ändå svår att få syn på. Den gömmer sig högt i lövträdens kronor och avslöjar sig framför allt genom sitt ljuvliga, flöjtande läte.

Sommargyllingen tillhör familjen gyllingar (Oriolidae) och är den enda representanten för denna tropiska fågelfamilj som häckar i Sverige. Arten häckar från Västeuropa österut till västra Sibirien och övervintrar i Afrika söder om Sahara. I Sverige är den knuten till södra och sydöstra delarna av landet och räknas till de sällsyntare häckfåglarna — det är ett privilegium att få uppleva den på hemmaplan.

Kännetecken

Sommargyllingen är 24 cm lång med ett vingspann på 44–47 cm — ungefär lika stor som en trast. Hanen är omöjlig att ta miste på: kroppen är intensivt citrongul med svarta vingar och en svart linje från näbb till öga. Näbben är rödaktig och rätt kraftig. Honan och ungfåglarna är olivgröna ovan med en svagt streckad gulvit undersida — betydligt diskretare än hanen. I flykten syns den bågformade, undulerande rörelsen och de kontrastrika svartvita vingmönstren hos hanen.

Läte

Sommargyllingens sång är en av Sveriges mest karaktäristiska och eftertraktade fågelläten. Den är djup, blöt och flöjtande och återges vanligen som "dü-dü-li-oo" eller "dudl-io" — en mjuk, svällande fras som bär anmärkningsvärt långt genom lövskogen. Sången har en klar, nästan mänsklig flöjtkvalitet med en lite vemodigt böjd avslutning, vilket gör den svår att förväxla med andra svenska arter. Hanen sjunger flitigast under juni, oftast under de första timmarna efter gryningen samt i lugnt väder mitt på förmiddagen. Han återvänder gärna till samma sjungpost — en gren högt i en ek eller ask — dag efter dag.

Förutom den egentliga sången har sommargyllingen ett tydligt varningsläte: ett hårt, burrande, kattliknande skrik som kan beskrivas som "kjeaar" eller "weeaa". Det hörs när fågeln är störd eller orolig, till exempel vid ett rovdjurs närvaro, och skiljer sig markant från den melodiösa sången i karaktär. Vid boet kan båda föräldrarna höras med ett kortare, gnällande "vii-üüt".

Bäst förutsättningar att höra sommargyllingen ges i gamla högvuxna lövskogsmiljöer i sydöstra Sverige — Östergötland, Södermanland, Blekinge och Öland — under juni månad. Tidig morgon i lugnt, varmt väder är den optimala lyssningsstunden.

Utbredning

Sommargyllingen häckar i södra och sydöstra Sverige — framför allt i Östergötland, Södermanland, Blekinge och på Öland. Den svenska populationen är liten och uppskattad till 50–200 par. Arten är en långflyttare som övervintrar i tropiska Afrika söder om Sahara.

Habitat

Sommargyllingen föredrar höga, slutna lövskogar med gamla ekar, askar och popplar. Den trivs även i floddalsskogar, alkärr, parker och alléer med grova träd. Den håller sig nästan alltid i trädkronan och är svår att observera trots sin starka färg.

Beteende och föda

Sommargyllingen är sky och tillbringar större delen av dagen högt upp i lövverket. Den jagar insekter och larver i trädkronorna men äter också bär och frukt, särskilt körsbär och fikon under hösten.

Häckning

Boet är en elegant hängande korg av gräs och bast, fäst som en hängmatta i en lövträdsgaffel högt upp i ett träd. Kullen består av 3–4 ägg som ruvas i 16–17 dagar. Ungarna lämnar boet efter ytterligare 16–17 dagar.

Förväxlingsarter

Sommargyllingens hane förväxlas knappast med någon annan art i Sverige tack vare den intensiva gul-svarta färgsättningen. Honan kan ytligt påminna om en grönare trast men skiljer sig på den olivgröna ryggen och det rödaktiga näbbet.

Bästa tid och plats

Sommargyllingen ses och hörs lättast under juni i gamla lövskogsmiljöer i sydöstra Sverige — Östergötland, Södermanland, Blekinge och Öland är de bästa platserna. Hanen sjunger flitigt under förmiddagen och den flöjtande sången är ofta det enda som avslöjar arten, eftersom fågeln tillbringar nästan all sin tid högt upp i lövverket. Tidig morgon i lugnt väder ger de bästa förutsättningarna.

Vanliga frågor

Hur låter sommargylling? Sommargyllingens sång är ett djupt, blött och flöjtande "dü-dü-li-oo" eller "dudl-io" med en vemodigt böjd avslutning. Det är ett av Sveriges mest melodiska fågelläten och bär långt genom lövskogen. Varningslätets kattliknande "kjeaar" skiljer sig totalt från sången.

Hur skiljer man sommargyllingens läte från andra arters? Det finns egentligen ingen annan svensk fågel som sjunger på liknande sätt. Sångens djupa, blöta flöjtkvalitet är helt unik. Varningslätet kan vid snabb hörsel förväxlas med kattljud, men sammanhang och miljö avslöjar fågeln.

När sjunger sommargyllingen mest? Hanen sjunger flitigt under häckningstiden i juni, med tyngdpunkt på de tidiga morgontimmarna strax efter gryningen. I lugnt, varmt väder fortsätter sångaktiviteten en bit in på förmiddagen. Juli—september är sångaktiviteten låg och fåglarna förbereder sig för flytten till Afrika.

Se sommargylling nära dig

Se aktuella observationer →

Källor

Källor: Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Lars Svenssons Fågelguide.

Senast uppdaterad: 2026-05-26.

Var hittar du sommargylling?

Du kan se sommargylling på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.

Arten sommargylling följs av Fågelkartan löpande genom Artportalens datafeed. Bläddra till aspektsidorna för djupare info om utseende, läte och beteende, eller besök artguiden om du vill jämföra med liknande arter. Vi uppdaterar artprofilerna i takt med att SLU Artdatabanken släpper ny rödlistning eller taxonomiska revisioner.

Liknande arter i kategorin tättingar

• Fältpiplärka
• Flodsångare
• Halsbandsflugsnappare
• Höksångare
• Kornsparv