Häckar i höga lövskogar, parker, alkärr. Sommargäst (maj–augusti). Fakta, bilder och läten om Sommargylling.
Slug: `/art/sommargylling` · Kategori: Tättingar
Slug: /art/sommargylling · Kategori: Tättingar
Sommargylling (Oriolus oriolus) är en av Sveriges mest iögonfallande fåglar men ändå svår att få syn på. Den gömmer sig högt i lövträdens kronor och avslöjar sig framför allt genom sitt ljuvliga, flöjtande läte.
Sommargyllingen tillhör familjen gyllingar (Oriolidae) och är den enda representanten för denna tropiska fågelfamilj som häckar i Sverige. Arten häckar från Västeuropa österut till västra Sibirien och övervintrar i Afrika söder om Sahara. I Sverige är den knuten till södra och sydöstra delarna av landet och räknas till de sällsyntare häckfåglarna — det är ett privilegium att få uppleva den på hemmaplan.
Sommargyllingen är 24 cm lång med ett vingspann på 44–47 cm — ungefär lika stor som en trast. Hanen är omöjlig att ta miste på: kroppen är intensivt citrongul med svarta vingar och en svart linje från näbb till öga. Näbben är rödaktig och rätt kraftig. Honan och ungfåglarna är olivgröna ovan med en svagt streckad gulvit undersida — betydligt diskretare än hanen. I flykten syns den bågformade, undulerande rörelsen och de kontrastrika svartvita vingmönstren hos hanen.
Sången är en av Sveriges mest karaktäristiska fågelläten: ett djupt, blött flöjtande "dü-dü-li-oo" eller "dudl-io" som bär långt genom lövskogen. Lyssna efter det under juni mornar i gamla lövskogsmiljöer i sydöstra Sverige. Sommargyllingen har även ett raspigt, kattliknande skrik som används vid oro eller fara.
Sommargyllingen häckar i södra och sydöstra Sverige — framför allt i Östergötland, Södermanland, Blekinge och på Öland. Den svenska populationen är liten och uppskattad till 50–200 par. Arten är en långflyttare som övervintrar i tropiska Afrika söder om Sahara.
Sommargyllingen föredrar höga, slutna lövskogar med gamla ekar, askar och popplar. Den trivs även i floddalsskogar, alkärr, parker och alléer med grova träd. Den håller sig nästan alltid i trädkronan och är svår att observera trots sin starka färg.
Sommargyllingen är sky och tillbringar större delen av dagen högt upp i lövverket. Den jagar insekter och larver i trädkronorna men äter också bär och frukt, särskilt körsbär och fikon under hösten.
Boet är en elegant hängande korg av gräs och bast, fäst som en hängmatta i en lövträdsgaffel högt upp i ett träd. Kullen består av 3–4 ägg som ruvas i 16–17 dagar. Ungarna lämnar boet efter ytterligare 16–17 dagar.
Sommargyllingens hane förväxlas knappast med någon annan art i Sverige tack vare den intensiva gul-svarta färgsättningen. Honan kan ytligt påminna om en grönare trast men skiljer sig på den olivgröna ryggen och det rödaktiga näbbet.
Sommargyllingen ses och hörs lättast under juni i gamla lövskogsmiljöer i sydöstra Sverige — Östergötland, Södermanland, Blekinge och Öland är de bästa platserna. Hanen sjunger flitigt under förmiddagen och den flöjtande sången är ofta det enda som avslöjar arten, eftersom fågeln tillbringar nästan all sin tid högt upp i lövverket. Tidig morgon i lugnt väder ger de bästa förutsättningarna.
Källor: Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Lars Svenssons Fågelguide.
Senast uppdaterad: 2026-05-26.
Du kan se sommargylling på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Arten sommargylling följs av Fågelkartan löpande genom Artportalens datafeed. Bläddra till aspektsidorna för djupare info om utseende, läte och beteende, eller besök artguiden om du vill jämföra med liknande arter. Vi uppdaterar artprofilerna i takt med att SLU Artdatabanken släpper ny rödlistning eller taxonomiska revisioner.