Starkt hotad (EN). Häckar i torra sandhedar, stäpp, alvarmark. Sommargäst (maj–augusti). Fakta, bilder och läten om Fältpiplärka.
Slug: `/art/faltpiplarka` · Kategori: Tättingar
Slug: /art/faltpiplarka · Kategori: Tättingar
Fältpiplärka (Anthus campestris) är en av Sveriges sällsyntaste häckfåglar — en stor, sandbeige piplärka med påfallande lång stjärt och behärskat uppträdande på torra, öppna marker. Arten är starkt hotad i Sverige och tillhör en av de piplärkor som flest fågelskådare aldrig ser på hemmaplan.
Fältpiplärka tillhör familjen ärlor och piplärkor (Motacillidae) och häckar i ett brett bälte från Marocko och Iberiska halvön österut genom Mellanöstern till Mongoliet och Kina. Den europeiska populationen övervintrar i Sahel-zonen och på savannen söder om Sahara. I Sverige är arten klassad som starkt hotad (EN) och beståndet uppskattas till under 50 häckande par, koncentrerade till Öland och i enstaka fall Gotland. <small>Källa: Wikipedia.</small>
Fältpiplärkan mäter 16–18 cm och är därmed en av de större piplärkorna — klart större än trädpiplärkan men ungefär likestor med ängspiplärkan. Fjäderdräkten är enhetligt ljust sandbeige på ovansidan med svag, diffus streckning på bröstet och ett tydligt ljust ögonbrynsstreck. Buken är nästan vitaktig och lättar utan kraftig streckning. Karakteristiskt är den ovanligt långa stjärten som ger fågeln ett elegant utseende. Benen är ljust köttfärgade. Könen är lika. Juvenilen liknar adulten men har tydligare streckning.
Hanens sångflykt ger ett metalliskt och upprepat "tsirrlu-tsirrlu" eller "tschip" — ett ljud som avviker från andra piplärkors mer trillande läten. Varningslätena är kortare och skarpare. Sången framförs ofta i vaggande spelflykt på hög höjd.
I Sverige häckar fältpiplärkan numera nästan uteslutande på Öland, framför allt på alvarmarken söder om Borgholm. Beståndet har minskat kraftigt sedan 1900-talets mitt till följd av igenväxning, minskad betesdrift och förändringar i jordbruket. Arten är klassad som starkt hotad (EN) i den svenska rödlistan.
Fältpiplärkan kräver öppna, torra marker med kort eller gles vegetation — alvarsmarkerna på Öland med blottat kalkberg och låga örter är det närmaste Sverige kan erbjuda artens ursprungliga stäpp- och sandhedsmiljöer. Arten undviker fuktig mark och tät skog.
Titta efter fältpiplärka på alvarmarkerna på södra Öland under maj–juli — arten anländer i april–maj och lämnar Sverige till hösten.
Sommargäst (april–september). Övervintrar i Afrika söder om Sahara, i Sahel och savannzonen.
Insekter och spindlar utgör merparten av födan. Söker aktivt på marken med långa språngvisa steg. Under höstflytten äts även små frön.
Boet placeras i en naturlig markfördjupning eller under en liten sten, dolt av tuvgräs eller örter. Kullen består av 4–5 ägg som ruvas i 13–14 dygn. Båda föräldrarna deltar i matandet av ungarna.
Du kan se fältpiplärka på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Fågelkartans artprofil för fältpiplärka bygger på offentliga observationer från Artportalen samt redaktionellt granskad faktatext. Använd aspektlänkarna ovan för att läsa mer om läte, häckning, föda och flyttning, eller bläddra till artguiden för fler arter i samma familj. All data uppdateras dagligen från SLU Artdatabankens öppna API.