Lavskrika (Perisoreus infaustus)
Nära hotad (NT). Häckar i gammal urskogsliknande granskog. Ca 40 000–80 000 par i Sverige. Fakta, bilder och läten om Lavskrika.
Slug: `/art/lavskrika` · Kategori: Tättingar
Snabba fakta om lavskrika
- Kategori: Tättingar
- Latinskt namn: Perisoreus infaustus
- Rödlistning (IUCN): NT – Nära hotad
- Förekomst: Stannfågel — finns i Sverige året runt och häckar i landet.
- Fältkännetecken: Lavskrikan är 25–30 cm lång och har ett vingspann på ungefär 40–46 cm.
Fördjupa dig i lavskrika
Slug: /art/lavskrika · Kategori: Tättingar
Lavskrikan (Perisoreus infaustus) är en liten, mjukt fjäderklädd kråkfågel som lever i Norrlands gammelskogar. Den är känd för sin orädda framtoning och söker sig gärna nyfiket till människor som rastar i skogen.
Om arten
Lavskrikan är en kråkfågel som förekommer i lavrik barrskog från Norge österut till östra Sibirien och är en utpräglad stannfågel inom hela sitt utbredningsområde. Det är den minsta kråkfågeln i västra Palearktis. Arten har spelat en framträdande roll i folktron och är Norrbottens landskapsdjur. Lavskrikan klassas som nära hotad (NT) i Sverige eftersom den är beroende av sammanhängande äldre skog som minskar genom skogsbruk.
Kännetecken
Lavskrikan är 25–30 cm lång och har ett vingspann på ungefär 40–46 cm. Den har en yvig, mjuk fjäderdräkt i gråbruna toner med en mörkare hätta. Påfallande är de roströda partierna på vingteckningarna, övergumpen och de yttre stjärtpennorna, som syns tydligt när fågeln flyger. Könen är lika.
Läte
Lavskrikan har en varierad repertoar. Det vanligaste lätet är ett mjukt, något klagande "kjiii-kjiii", men den kan också ge ifrån sig en rad andra, ibland härmande, toner. Lätena är i regel lågmälda.
Utbredning och förekomst i Sverige
Lavskrikan förekommer i Norrlands barrskogar och söderut till ungefär norra Dalarna. Det svenska beståndet brukar uppskattas till i storleksordningen 40 000–80 000 par. Arten är knuten till äldre, ostörd skog och har en sammanhängande utbredning i det inre av norra Sverige.
Häckning
Lavskrikan häckar mycket tidigt på våren. Boet byggs väl isolerat och placeras oftast tätt intill stammen, högt uppe i en gran. Honan lägger vanligen 3–4 ägg. Den tidiga häckningen gör att paret kan utnyttja vårens resurser, och familjegrupper håller ofta ihop under en stor del av året.
Föda
Lavskrikan är allätare och tar insekter, bär, frön och kadaver. Den är skicklig på att lagra föda, som den gömmer i barksprickor och under hänglavar för att ha tillgång till mat under den långa vintern.
Förväxlingsarter
Lavskrikans ringa storlek, mjuka gråbruna dräkt och roströda stjärtsidor gör den lätt att skilja från andra kråkfåglar.
Beteende
Lavskrikan lever ofta i små familjegrupper som håller ihop revir året runt. Den är en av Sveriges mest orädda skogsfåglar och söker sig gärna till människor som rastar, i hopp om matrester. Detta beteende, tillsammans med dess plötsliga uppdykande i den tysta skogen, har gett arten en framträdande plats i nordlig folktro, där den ömsom setts som ett gott tecken, ömsom som en olycksfågel.
Bästa tid och plats
Lavskrikan ses bäst året runt i gammal, urskogsliknande granskog i Norrland, gärna i skog med rikligt med hänglavar och död ved. Eftersom den är orädd dyker den ofta upp på rastplatser och vid eldstäder i skogen, där den kan komma mycket nära. Vintern, då skogen är tyst och fåglarna rör sig i familjegrupper, är en bra tid att leta efter den.
Var hittar du lavskrika?
Du kan se lavskrika på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På denna sida samlar Fågelkartan information om lavskrika — utseende, läte, häckning och var arten kan observeras i Sverige. Klicka vidare till aspektsidorna ovan för att fördjupa dig i specifika ämnen, eller använd artguiden för att jämföra med närbesläktade arter. Vi uppdaterar artdata regelbundet med stöd från Artportalen och SLU Artdatabanken.