Trädpiplärkan (Anthus trivialis) är skogsgläntornas piplärka — sångflyger från trädtopp, glider ned med utfällda vingar i fallskärmsflykt.
Häckar i skogsgläntor, hyggen, fjällbjörkskog. Långdistansflyttare. Ca 1–2 miljoner par i Sverige. Fakta, bilder och läten om Trädpiplärka.
Fågelkartans utförliga genomgång av trädpiplärka finns i bloggen: Trädpiplärka eller ängspiplärka? Skillnaden.
Trädpiplärkan (Anthus trivialis) är skogsgläntornas piplärka — sångflyger från trädtopp, glider ned med utfällda vingar i fallskärmsflykt.
Trädpiplärkan är en liten fågel i ärlefamiljen, och ett av de vanligaste inslagen i våra skogsbryn och gläntor. Den häckar i stora delar av Europa och österut genom Asien. Efter häckningen flyttar den till Afrika söder om Sahara och till Indiska halvön. Globalt är arten livskraftig, och det är den också i Sverige enligt Rödlista 2025.
Trädpiplärkan är en liten, slank fågel, 14–16 cm lång och 18–29 g tung. Ryggen är brun med mörk streckning. Bröstet är gulaktigt och grovt streckat, medan buken är vit och kroppssidorna bara svagt streckade. De yttre stjärtfjädrarna är vita. Jämfört med den mycket lika ängspiplärkan har trädpiplärkan en kraftigare näbb med rosa bas, kortare baktå och en skarpare gräns mellan bröst och buk. Även beteendet skiljer: trädpiplärkan söker föda på marken men sitter oftare på grenar, och flykten går i korta bågar. Säkrast skiljer man ändå arterna på lätet.
Locklätet är ett rakt och strävt "spihz". Ängspiplärkan har i stället ett kort "ist-ist" som ofta hörs i flykten. Sången är högljudd och melodisk. Hanen flyger upp från ett träd och låter ett "tsitsitsivisvisvis" vid flyktens högsta punkt. Därefter följer en drill, och i glidflykt med stelt utspärrade vingar återvänder han med ropande "sia sia sia" till sångplatsen eller en annan sittplats. Den sjunger även mitt på dagen, när många andra arter är tysta.
Trädpiplärkan häckar över hela landet, från Skåne upp i fjällbjörkskogen, i öppen skogsmark och på hyggen. Enligt Sveriges fåglar 2022 häckade omkring 2 360 000 par i Sverige 2018. Antalet har ökat med 17 % på 20 år och med 9 % på de senaste tio åren. I Rödlista 2025 är arten livskraftig (LC), eftersom det inte finns några tecken på betydande populationsförändring. Trädpiplärkan är en flyttfågel som återkommer i slutet av april eller i maj och lämnar landet i augusti–september.
Trädpiplärkan föredrar skogsbryn, gläntor och hyggen med enstaka träd, där hanen har en sångplats. Boet byggs av honan, väl gömt på marken under en gräståva eller buske, av strån och mossa. Kullen brukar bestå av fem ägg, men källorna anger fyra till sex. Ruvningen tar ungefär 10–14 dagar, och ungarna matas av båda föräldrarna. De lämnar boet innan de kan flyga och håller sig sedan gömda på marken.
Födan består främst av insekter som plockas på marken. Ibland äter trädpiplärkan också frön.
Trädpiplärkan ses bäst på hyggen, i skogsbryn och i fjällbjörkskog när hanarna sjunger efter hemkomsten. Den karakteristiska fallskärmsflykten gör hanen lätt att känna igen.
Skillnad träd- och ängspiplärka? Trädpiplärkan har kraftigare näbb, kortare baktå, rakt och strävt "spihz" och syns ofta i träd. Ängspiplärkan håller sig mest på marken och har ett kort "ist-ist".
Vad är "fallskärmsflykt"? Hanen flyger upp från ett träd, sjunger och glider sedan ned med stelt utspärrade vingar tillbaka till sångplatsen.
Var ser jag trädpiplärka? På kalhyggen, i skogsbryn och i fjällbjörkskog under häckningstiden.
Senast uppdaterad: 2026-04-14.
Källor:
Du kan se trädpiplärka på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Fågelkartans artprofil för trädpiplärka bygger på offentliga observationer från Artportalen samt redaktionellt granskad faktatext. Använd aspektlänkarna ovan för att läsa mer om läte, häckning, föda och flyttning, eller bläddra till artguiden för fler arter i samma familj. All data uppdateras dagligen från SLU Artdatabankens öppna API.
I skog och mark är en bra handkikare den viktigaste utrustningen — de flesta fågelskådare väljer en 8×42.