Häckar i myrar, fjällhed, öppen åkermark, strandängar. Kortdistansflyttare. Fakta, bilder och läten om Ängspiplärka.
Slug: `/art/angspiplarka` · Kategori: Tättingar (piplärkor)
Slug: /art/angspiplarka · Kategori: Tättingar (piplärkor)
Ängspiplärkan (Anthus pratensis) är den oansenliga lilla tättingen från öppna marker som avslöjar sig genom sin sångflykt — stiger rakt upp och faller ner som en fallskärm.
Ängspiplärkan tillhör släktet piplärkor (Anthus) i familjen ärlor (Motacillidae). Den är en av de talrikaste fåglarna på öppen mark i norra Europa och är vitt spridd på ängar, myrar och hedar från sydöstra Grönland genom Skandinavien och vidare österut till västra Sibirien. Merparten av populationen flyttar vintertid till södra Europa, Nordafrika och sydvästra Asien, medan fåglar i västra Europas milda kusttrakter delvis är stannfåglar. I Sverige är ängspiplärkan en utbredd och karaktäristisk häckfågel i det öppna landskapet.
Ängspiplärkan är en liten, smäcker tätting med en kroppslängd på 14–15 cm, ett vingspann på 22–25 cm och en vikt på 15–22 gram. Fjäderdräkten är diskret tecknad i olivbrunt och beige med tydlig mörk streckning på ovansida och bröst. Benen är ljust rosabruna och de yttersta stjärtpennorna är vita, vilket syns väl när fågeln flyger upp. Arten är överlag ljusare, gråare och mindre kraftigt byggd än den närbesläktade trädpiplärkan. Den rör sig oftast på marken med trippande, försiktiga steg och har en karakteristisk vippande stjärt.
Ängspiplärkans sång framförs i en stigande och fallande sångflykt: fågeln stiger brant uppåt, sjunger en accelererande serie "tsit-tsit-tsit" och faller sedan ned mot marken med stela, utspärrade vingar likt en fallskärm, samtidigt som sången övergår i ett klingande "tsuii-tsuii-tsuii". Detta sångflyktsbeteende är en anpassning till det trädlösa landskapet, där fasta sångplatser ofta saknas. Det vanliga locklätet är ett tunt, pipande "ist-ist-ist".
Ängspiplärkan häckar i hela Sverige, från strandängar och åkermark i söder till myrar och fjällhed i norr. Det svenska beståndet uppskattas till omkring en till en och en halv miljon par, vilket gör den till en av landets vanligare fåglar. Som kortdistansflyttare anländer huvuddelen av fåglarna i april och lämnar landet under september och oktober. Vissa enstaka individer kan ses ända in på vintern i milda kustområden i söder.
Boet byggs väl dolt på marken, ofta inbäddat i en grästuva eller under en buske. Honan lägger vanligen 4–5 ägg som ruvas i omkring 13 dagar. Ungarna matas av båda föräldrarna och lämnar boet redan efter drygt två veckor, ofta innan de är fullt flygga. Arten kan hinna med två kullar under en gynnsam sommar.
Ängspiplärkan lever till största delen av insekter, spindlar och andra småkryp som den plockar från marken och den låga vegetationen. Under hösten och vintern kompletteras dieten med små frön.
Varför sjunger hon i fallskärmsflykt? För att markera revir över öppna marker där sittplatser saknas. Hon stiger rakt upp, sjunger och faller med utspridda vingar som en fallskärm.
Skillnad ängspiplärka och trädpiplärka? Ängspiplärkan är mindre, gråbrunare, har rosa ben och sjunger från mark/fallskärm. Trädpiplärkan är större, gulbrun, har ljusa ben och sjunger från toppar.
Var ser jag ängspiplärka? Myrar och fjällhed i norr, strandängar och åkermark i söder, särskilt maj–juli.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-04-14.
Du kan se ängspiplärka på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Vi följer ängspiplärka via Artportalens öppna data och kompletterar med våra egna lokal- och kommunsidor så att du snabbt kan se var arten rapporterats senast. Vill du fördjupa dig kan du använda aspektsidorna ovan eller jämföra med andra arter i artguiden. Faktatexten granskas mot Artfakta och vetenskapliga källor regelbundet.