Sårbar (VU). Häckar i fjälltjärn och övervintrar till havs. Ca 5 000–10 000 i Sverige. Faktasida med läten och bilder. Utforska på Fågelkartan.
Slug: `/art/alfagel` · Kategori: Änder
Slug: /art/alfagel · Kategori: Änder
Alfågeln (Clangula hyemalis) är den arktiska havsanden med lång spetsig stjärt på hanen — vinterflockar om tusentals längs Östersjöns kuster.
Alfågeln är en utpräglat arktisk havsand som häckar runt hela norra halvklotets nordliga tundra- och fjällregioner, i Nordamerika, Europa och Asien. Den är ensam art i sitt släkte Clangula och en av de mest talrika andfåglarna i Arktis. Trots den stora världspopulationen har arten minskat kraftigt och klassas av IUCN som sårbar (VU). Östersjön är ett av världens viktigaste övervintringsområden för alfågeln, vilket gör de svenska kustvattnen centrala för artens framtid.
Alfågeln är en medelstor and med en kroppslängd på 40–47 cm — hanen mäter dock upp emot 58 cm inräknat de kraftigt förlängda mittersta stjärtpennorna. Vingspannet är omkring 73–79 cm och vikten 650–900 gram. Hanens vinterdräkt är iögonfallande: övervägande vit kropp med svart bröst, en mörk brunsvart kindfläck mot det vita huvudet och den karakteristiska långa, spetsiga stjärtspröten. På sommaren blir hanen betydligt mörkare på huvud och bröst. Honan är mer anspråkslöst tecknad i brunt och vitt och saknar de förlängda stjärtpennorna. I flykten ses alfågeln ofta i täta, snabbt manövrerande flockar lågt över vattenytan.
Alfågeln är en av de mest ljudliga änderna. Hanen hörs året om med ett klangfullt, jodlande "a-aulik, a-aulik" som bär långt över öppet hav och ger en alldeles särskild stämning åt vinterkusten. Lätet hörs ofta från flockar långt ute till havs innan fåglarna ens syns.
Alfågeln häckar på kalfjäll och tundra i de nordligaste delarna av Skandinavien. Det svenska häckbeståndet är litet, i storleksordningen några tusen par i fjällkedjan. Den stora betydelsen ligger dock i vinterhalvåret: stora delar av den nordeuropeiska populationen samlas då i Östersjön, och flockar om tiotusentals fåglar kan ses längs kusterna vid Gotland, Öland och Blekinge. Övervintringsbeståndet i Östersjön har minskat dramatiskt sedan 1990-talet, vilket är den främsta orsaken till artens hotstatus.
Alfågeln häckar vid fjälltjärnar och vattensamlingar på kalfjället. Boet placeras väl dolt i låg vegetation nära vatten. Honan lägger vanligen 6–9 ägg som hon ruvar ensam i cirka tre och en halv vecka. Ungarna är borymmare och följer honan till vattnet kort efter kläckningen, där de själva söker föda men skyddas av modern.
Alfågeln är en skicklig dykare som hämtar sin föda från havsbotten. Den lever främst av musslor, kräftdjur, snäckor och små bottenlevande djur. Arten dyker regelbundet ned till 20–30 meters djup och har dokumenterats nå ännu djupare, vilket gör den till en av de djupast dykande änderna i världen.
Varför minskar alfågeln? Övervintringsbeståndet i Östersjön har minskat med 65 % sedan 1990-talet — bifångst i fisknät, oljeutsläpp och födobrist.
Var ser jag alfågel? Östersjöns kuster oktober–april, särskilt vid Gotland, Öland, Blekinge. Stora flockar långt ute.
Hur djupt dyker alfågeln? Regelbundet 20–30 m, upp till 60 m — bland de djupaste dykare bland änder.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-04-14.
Du kan se alfågel på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Fågelkartans artprofil för alfågel bygger på offentliga observationer från Artportalen samt redaktionellt granskad faktatext. Använd aspektlänkarna ovan för att läsa mer om läte, häckning, föda och flyttning, eller bläddra till artguiden för fler arter i samma familj. All data uppdateras dagligen från SLU Artdatabankens öppna API.