Bergand (Aythya marila)

Snabba fakta om bergand

• Kategori: Änder
• Latinskt namn: Aythya marila
• Rödlistning (IUCN): NT – Nära hotad
• Förekomst: Vintergäst — kommer söderifrån eller österifrån för att övervintra.
• Fältkännetecken: Bergand är en kraftig dykand med en kroppslängd på 40–51 cm, ett vingspann på 71–84 cm och en vikt på 700–1 400 gram.

Fördjupa dig i bergand

• Läten och sång
• Häckning

Slug: /art/bergand · Kategori: Änder

Bergand (Aythya marila) är havets dykand med vit flank och grå rygg — liknande vigg men större, ryggen ljusgrå istället för svart.

Om arten

Bergand tillhör gruppen dykänder inom familjen änder och är nära släkt med vigg och brunand. Den häckar cirkumpolärt i arktiska och subarktiska trakter, på öppen tundra och i norra kanten av barrskogsbältet. Globalt anses beståndet livskraftigt, men i Europa — och särskilt i Östersjön, ett av artens viktigaste övervintringsområden — har bergand minskat påtagligt och klassas i Sverige som nära hotad.

Kännetecken

Bergand är en kraftig dykand med en kroppslängd på 40–51 cm, ett vingspann på 71–84 cm och en vikt på 700–1 400 gram. Hanen i praktdräkt har svart, grönskimrande huvud, svart bröst och bakdel samt vita flanker. Det avgörande kännetecknet mot den snarlika viggen är den ljust gråmelerade ryggen — viggen har helsvart rygg. Bergand saknar dessutom viggens hängande nacktofs. Honan är brun med ett tydligt brett vitt fält kring näbbroten. I flykten visar båda könen ett vitt vingband.

Läte

Bergand är mestadels tystlåten utanför häckningstid. Vid spel kan hanen höras med ett mjukt kuttrande, medan honan har ett strävt, raspande kväkande.

Utbredning och förekomst i Sverige

I Sverige häckar bergand fåtaligt i fjälltrakternas tjärnar och myrar i norr; häckbeståndet är litet, i storleksordningen några tusen par. Artens stora betydelse i landet ligger i vinterhalvåret, då nordliga populationer samlas i Östersjön och i sundsområdena. Stora rastande och övervintrande flockar kan ses i grunda havsvikar, bland annat i Öresund, från november till mars. Som kortdistansflyttare rör den sig inte längre än nödvändigt för att finna isfria vatten.

Häckning

Boet placeras på marken nära vatten, ofta väl dolt i låg vegetation på en holme eller strandtuva. Honan lägger vanligen 8–10 ägg som hon ruvar ensam i omkring fyra veckor. Ungarna är borymmare och leds till vattnet kort efter kläckningen.

Föda

Bergand är en skicklig dykare som hämtar sin föda från botten. Den lever främst av musslor, snäckor och kräftdjur, kompletterat med vatteninsekter och gröna växtdelar. På övervintringsplatserna i Östersjön är blåmusslan en viktig födokälla.

Förväxlingsarter

• Vigg — svart rygg, tofs på hjässa.

Vanliga frågor

Skillnad berg- och vigg? Hanen bergand: ljusgrå rygg, ingen tofs. Hanen vigg: svart rygg, tofs bakåt.

Var ser jag bergand? Vinterflockar i Östersjöns havsvikar, stora rastflockar Öresund november–mars. Häckar fjällen.

Är arten hotad? Globalt minskande, klassas som nära hotad.

Se bergand nära dig

Se aktuella observationer →

Källor

Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.

Senast uppdaterad: 2026-04-14.

Var hittar du bergand?

Du kan se bergand på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.

Arten bergand följs av Fågelkartan löpande genom Artportalens datafeed. Bläddra till aspektsidorna för djupare info om utseende, läte och beteende, eller besök artguiden om du vill jämföra med liknande arter. Vi uppdaterar artprofilerna i takt med att SLU Artdatabanken släpper ny rödlistning eller taxonomiska revisioner.

Liknande arter i kategorin änder

• Alfågel
• Årta
• Bläsand
• Brunand
• Salskrake