Häckar i fjällsjöar (häckning), öppet hav (rest av året). Kortdistansflyttare. Ca 1 000–5 000 par i Sverige. Fakta, bilder och läten om Sjöorre.
Slug: `/art/sjoorre` · Kategori: Änder
Slug: /art/sjoorre · Kategori: Änder
Sjöorren (Melanitta nigra) är en helsvart havsand. Hanen är kolsvart med en gul knöl på näbben, och stora flockar ses sträcka längs kusterna eller övervintra långt ute till havs. Arten tillhör familjen änder och hör till gruppen dykänder.
Sjöorren är ungefär 44–54 cm lång med ett vingspann på cirka 79–90 cm och en vikt på omkring 900–1 400 g. Hanen är helt sotsvart, och det enda kontrastinslaget är en gul fläck på den svarta näbbknölen. Honan och unga fåglar är mörkbruna med en tydligt ljusare kind och strupe som kontrasterar mot den mörka hjässan. Sjöorren saknar helt vita vingfält, vilket är ett mycket viktigt kännetecken som skiljer den från den närbesläktade svärtan. Fågeln ligger ofta lågt i vattnet och dyker snabbt och ofta, och i flykten bildar flockarna långa, vågiga band lågt över havsytan. I motljus kan en flock sjöorrar te sig helt enfärgad och mörk, men de saknade vita vingfälten är ett säkert kännetecken så snart fåglarna ses någorlunda nära.
Hanen har ett karakteristiskt mjukt, flöjtande och något melankoliskt läte som ofta återges som "piu-piu" och som hörs väl från sträckande och rastande flockar, särskilt under spelet på våren. Honan har ett strävt, kraxande läte. Tillsammans ger en flock ifrån sig ett stämningsfullt, klagande ljud.
Sjöorren häckar vid fjällsjöar och myrtjärnar i norra Sverige. Det svenska häckbeståndet uppskattas till i storleksordningen 1 000–5 000 par. Betydligt mer iögonfallande är arten som genomflyttare: mycket stora mängder sjöorrar sträcker längs syd- och västkusten under vår och höst, och en del fåglar övervintrar i svenska vatten. Arten klassas globalt som livskraftig (LC).
Sjöorren häckar vid fjällsjöar och myrtjärnar i den nordliga skogs- och fjällregionen. Boet placeras på marken nära vatten, väl dolt i vegetationen, och kullen omfattar vanligen 6–8 ägg. Honan ruvar och tar ensam hand om ungarna, som är borymmare och leds till vatten kort efter kläckningen.
Sjöorren är en dykand som lever av musslor, kräftdjur, snäckor och andra bottendjur. Den fångar bytena under dyk och söker sig gärna till musselbankar, där den regelbundet dyker på omkring 10–20 meters djup och ibland ännu djupare. Musslor sväljs hela och krossas i den kraftiga muskelmagen. Eftersom sjöorren är beroende av rika musselbankar styr tillgången på bottenfauna i hög grad var de stora vinterflockarna väljer att uppehålla sig.
Sjöorren ses bäst under sträcktopparna i april–maj och september–oktober, då stora flockar passerar längs syd- och västkusten, ofta lågt och i långa band över vattnet. Goda sträcklokaler är bland annat Falsterbo och Kullen i Skåne. Vintertid ligger flockar långt ute till havs och kan vara svåra att överblicka från land.
Skillnad sjöorre och svärta? Sjöorre är helsvart utan vitt; svärta har tydlig vit vingfläck i flykt.
Var ser jag sjöorresträck? Västkusten (Falsterbo, Kullen) i april–maj och oktober — flockar om tusentals flyger lågt.
Hur djupt dyker sjöorre? Regelbundet 10–20 m, upp till 30 m för musselbankar.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-04-14.
Du kan se sjöorre på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Arten sjöorre följs av Fågelkartan löpande genom Artportalens datafeed. Bläddra till aspektsidorna för djupare info om utseende, läte och beteende, eller besök artguiden om du vill jämföra med liknande arter. Vi uppdaterar artprofilerna i takt med att SLU Artdatabanken släpper ny rödlistning eller taxonomiska revisioner.