1. Hem
  2. Artguide
  3. Skärpiplärka

Skärpiplärka (Anthus petrosus)

Skärpiplärka (Anthus petrosus) — foto

Häckar i klippkust, skärgårdsöar, hamnpirar. Kortdistansflyttare. Ca 10 000–30 000 par i Sverige. Fakta, bilder och läten om Skärpiplärka.

Slug: `/art/skarpiplarka` · Kategori: Piplärkor

Snabba fakta om skärpiplärka

  • Kategori: Piplärkor
  • Latinskt namn: Anthus petrosus
  • Rödlistning (IUCN): LC – Livskraftig
  • Förekomst: Sommargäst — anländer på våren, häckar i Sverige och drar söderut på hösten.
  • Fältkännetecken: Skärpiplärkan är ungefär 16–17 cm lång med ett vingspann på cirka 23–28 cm och en vikt på omkring 20–30 g, vilket gör den något kraftigare och mörkare än ängspiplärkan.

Fördjupa dig i skärpiplärka

  • Läten och sång
  • Häckning

Slug: /art/skarpiplarka · Kategori: Piplärkor

Skärpiplärkan (Anthus petrosus) är kustens mörka piplärka. Den lever året runt i den klippiga strandzonen, är mörkare och kraftigare än sina släktingar och känns säkrast igen på de mörkt grå benen. Arten tillhör släktet piplärkor i familjen ärlor och delades så sent som i början av 1990-talet ut som egen art från vattenpiplärka och hedpiplärka.

Kännetecken

Skärpiplärkan är ungefär 16–17 cm lång med ett vingspann på cirka 23–28 cm och en vikt på omkring 20–30 g, vilket gör den något kraftigare och mörkare än ängspiplärkan. Ovansidan är mörkt olivbrun med diffus, otydlig streckning, och undersidan är smutsigt gråvit med kraftig mörk streckning på bröst och kroppssidor. Det säkraste fältkännetecknet är de mörkt grå, närmast svartaktiga benen, som skiljer arten från ängspiplärkans ljusare, köttfärgade ben. Ögonbrynsstrecket är otydligt och gråaktigt, och de yttre stjärtpennorna är gråtonade snarare än rent vita, vilket också skiljer den från flera släktingar. Helhetsintrycket är en mörk, satt och något grovbyggd piplärka.

Läte

Skärpiplärkan har ett enkelt men kraftigt läte som ofta återges som ett "tsiip", grövre och mer eftertryckligt än ängspiplärkans tunnare ton. Sången framförs i en karakteristisk spelflykt: hanen stiger uppåt från en sten eller klipphylla under sång och dalar sedan ned med stela, utbredda vingar. Själva sången är en serie likformiga toner som övergår i en svagt drillande och fallande avslutning. Sången hörs framför allt under våren och försommaren och bär bra över den öppna kuststräckan.

Utbredning och förekomst i Sverige

Skärpiplärkan häckar längs Sveriges kuster, med tydlig tyngdpunkt i Bohuslän och längs Ostkustens skärgårdar. Det svenska beståndet uppskattas till i storleksordningen 10 000–30 000 par och bedöms som relativt stabilt, och arten klassas som livskraftig (LC). Den är knuten till kala klippstränder, skär och hamnmiljöer och söker sig sällan in i landet. Skärpiplärkan är en kortdistansflyttare, och en del fåglar uppehåller sig längs den svenska kusten även vintertid, vilket gör att arten kan ses under en stor del av året.

Häckning

Skärpiplärkan häckar i den kustnära klippmiljön och placerar sitt skålformade bo väl dolt i en stenskreva, under en tuva eller bland tång och driftmaterial nära havet. Kullen omfattar vanligen 4–6 ägg, och båda föräldrarna deltar i att mata ungarna. Den karga, vindutsatta häckningsmiljön gör att boplatsen måste vara väl skyddad mot väder och rovdjur.

Föda

Födan består av insekter, små kräftdjur, fjädermyggor och andra ryggradslösa djur som skärpiplärkan letar fram bland tång, stenar och driftmaterial i strandzonen. Tångvallarna är en mycket viktig födokälla året runt, och fågeln ses ofta energiskt springa omkring i spolkanten på jakt efter smådjur som kryper bland det uppspolade materialet. Tångvallarna fungerar som ett välfyllt skafferi året runt, vilket gör att en del skärpiplärkor kan stanna kvar längs kusten även under vintern.

Bästa tid och plats

Skärpiplärkan ses bäst längs klippstränder, på skärgårdsöar och vid hamnpirar, framför allt i Bohuslän och längs Ostkusten. Eftersom en del fåglar stannar vintertid kan arten påträffas under större delen av året, men sången gör den lättast att upptäcka under våren. Leta efter den mörka, marknära piplärkan som springer omkring bland tångvallar och klippblock i strandkanten.

Förväxlingsarter

  • Ängspiplärka — ljusare ben, öppen mark.
  • Trädpiplärka — beigetonad, i skog.

Vanliga frågor

Var ser jag skärpiplärka? Klippstränder, tångvallar, hamnpirar längs kusten året om.

Skillnad skär- och ängspiplärka? Skärpiplärka har mörkgrå ben, mörkare dräkt och lever på klippkust; ängspiplärka ljusare ben, på öppen mark inåt landet.

Är arten hotad? Stabil. Kustnära miljöer på klippor är relativt ostörda.

Se skärpiplärka nära dig

Se aktuella observationer →

Källor

Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.

Senast uppdaterad: 2026-04-14.

Var hittar du skärpiplärka?

Du kan se skärpiplärka på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.

Fågelkartans artprofil för skärpiplärka bygger på offentliga observationer från Artportalen samt redaktionellt granskad faktatext. Använd aspektlänkarna ovan för att läsa mer om läte, häckning, föda och flyttning, eller bläddra till artguiden för fler arter i samma familj. All data uppdateras dagligen från SLU Artdatabankens öppna API.

Liknande arter i kategorin piplärkor

  • Trädpiplärka
  • Rödstrupig piplärka
  • Alfågel
  • Ängshök
  • Ängspiplärka
Tillbaka till artguiden · Fågellokaler · Bloggen