Fågelkartan · publicerad 2026-05-24 · uppdaterad 2026-10-14 · 8 min läsning
Pilgrimsfalken störtdyker i hastigheter över 200 km/h. Läs om artens comeback, häckning i städer och hur du skiljer den från tornfalk.
Pilgrimsfalken är en stor, kraftbyggd falk med ett omedelbart karakteristiskt utseende. Enligt Artdatabanken är den gamla fågeln skiffergrå till blågrå på ovansidan och vit på undersidan med en fin, tät svart tvärvattring på nedre bröstet och hela buken. Det vita på övre bröstet och halsens sidor bildar en skarp kontrast mot den svarta hjässan och det breda, tydliga mustaschstrecket. Vingarna är tillspetsade i handen, vilket är typiskt för falkar.
Titta uppåt nästa gång du passerar ett höghus, ett kyrktorn eller ett kraftverk i en svensk stad. Chansen är inte försumbar att du ser en av naturens mest specialiserade jägare sitta och spana: pilgrimsfalken. Den är ökänd för sina störtdyk, var på 1960- och 70-talen nära att försvinna från södra Sverige och har sedan 2000-talet etablerat sig som häckfågel på höga byggnader i städer. Det är en av de mest anmärkningsvärda naturvårdsberättelserna i modern tid.
Pilgrimsfalken är en stor, kraftbyggd falk med ett omedelbart karakteristiskt utseende. Enligt Artdatabanken är den gamla fågeln skiffergrå till blågrå på ovansidan och vit på undersidan med en fin, tät svart tvärvattring på nedre bröstet och hela buken. Det vita på övre bröstet och halsens sidor bildar en skarp kontrast mot den svarta hjässan och det breda, tydliga mustaschstrecket. Vingarna är tillspetsade i handen, vilket är typiskt för falkar.
Enligt svenska Wikipedia är vaxhuden vid näbbroten och fötterna gula. Näbben varierar från grå med mörkare spets till nästan helsvart, och klorna är svarta.
Hane och hona: Skillnaden i storlek mellan könen är påtaglig. Hanen är enligt Artdatabanken ungefär lika stor som en kråka, medan honans vingspann närmar sig korpens. Svenska Wikipedia anger att hanen väger 440–750 gram och honan 910–1 500 gram, och att längden är ungefär 34–58 centimeter. Honan är alltså klart större, vilket är vanligt bland rovfåglar.
Ungfåglar: Ungfågeln är brunton på ovansidan, och undersidan är gulvit med grova mörka längsstreck, enligt Artdatabanken.
Pilgrimsfalken är känd för sitt störtdyk, som på engelska kallas "stoop". Falken fäller in vingarna mot kroppen, vänder ned och accelererar kraftigt mot ett byte i luften. Svenska Wikipedia beskriver störtdykningarna som över 200 km/h och nämner studier med maxhastigheter från 320 till över 380 km/h. Artikeln påpekar samtidigt att inga vetenskapliga studier har verifierat toppfarten. Vid normal flykt ligger hastigheten på 90–110 km/h.
Enligt Artdatabanken tar pilgrimsfalken så gott som enbart fåglar som den fäller i flykten. En undersökning på västkusten under 1970-talet pekade ut skrattmås och tamduva som de vanligaste bytena under häckningstid, följda av stare och trastar. Materialet omfattade 928 byten av 53 arter. Svenska Wikipedia uppger att byten i duvstorlek dominerar och att gnagare tas ogärna.
Pilgrimsfalken har en dramatisk historia i Sverige. Enligt Artdatabanken minskade arten starkt under 1950- och 60-talen, framför allt på grund av nya, fettlösliga bekämpningsmedel som DDT, aldrin och dieldrin. Giftet ansamlades uppåt i näringskedjan och försämrade falkarnas fortplantning eller ökade dödligheten. Stora mängder DDE, en nedbrytningsprodukt av DDT, gör äggskalen så tunna att äggen inte klarar ruvningen.
Återhämtningens tidslinje enligt Artdatabanken:
Räddningsprojektet drevs av Naturskyddsföreningen, med uppfödning, utsättning av ungar och maskinkläckning av giftskadade ägg. Pilgrimsfalken är sedan Rödlista 2025 klassad som sårbar (VU): beståndet har minskat betydligt sedan 2021, till stor del som en följd av fågelinfluensa, och risken för fortsatt minskning bedöms som stor. Observationer rapporteras löpande till Artportalen.
Artdatabanken beskriver att pilgrimsfalken under 2000-talet också blivit en stadsfågel, som häckar uppe på höga byggnader och ofta använder bolådor som satts upp för ändamålet. Några exempel på stadsmiljöer:
Pilgrimsfalken bygger inget eget bo. Den lägger äggen på en klipphylla, ibland i ett gammalt bo av korp, fiskgjuse, kungsörn eller fjällvråk, och i norra Norrland även på marken på stora myrar. Äggläggningen sker i sydvästra Sverige i april och i norra Sverige tre till fyra veckor senare. Kullen har normalt 2–4 ägg. Båda föräldrarna ruvar i 28–33 dygn, men honan gör största delen av jobbet. Ungarna blir flygga vid ungefär 38 till 42 dygns ålder.
Pilgrimsfalken är mycket traditionsbunden. Häckande par återvänder år efter år till samma häckplats, och Artdatabanken noterar att falk i flera fall återbesatt klippstup som varit övergivna i 50 till 70 år.
De två arterna förekommer i liknande miljöer och förväxlas emellanåt, men är lätta att skilja med lite övning. Se tornfalk och pilgrimsfalk för detaljerade artbeskrivningar.
| Egenskap | Pilgrimsfalk | Tornfalk |
|---|---|---|
| Storlek | Stor, cirka 34–58 cm | Mindre, cirka 35 cm |
| Ovansida | Skiffergrå till blågrå | Hane: ljust rostbrun rygg med svarta fläckar. Hona: rostbrunt huvud |
| Huvud | Svart hjässa och brett mustaschstreck | Hane: grått huvud |
| Flykt | Störtdyker mot byten i luften | Ryttlar över marken |
| Bo | Klipphylla, bolåda på byggnad | Bygger inget eget bo: övergivna kråk- och duvbon, holkar, byggnader, klippavsatser |
Tornfalken ryttlar, alltså står still i luften med snabba vingslag och letar efter byten på marken. Om du ser en falk hänga stilla över ett fält är det alltså sannolikt en tornfalk. Pilgrimsfalken jagar i stället fåglar i luften.
Enligt Artdatabanken är pilgrimsfalken huvudsakligen en flyttfågel som lämnar häckplatserna i augusti och september. Många övervintrar i sydöstra England, Nederländerna, Tyskland, Belgien, Frankrike och Spanien. Norrländska falkar flyttar enligt ringmärkningsåterfynd längre söderut än falkar från södra Sverige.
Samtidigt stannar vissa par och ensamma falkar kvar i södra Sverige över vintern. De håller ofta till i städernas hamnområden, där duvor, kajor och måsar ger lätta byten. Det betyder att pilgrimsfalk kan ses i stadsmiljö även när flyttfåglarna lämnat landet.
På våren återvänder falkarna till södra Sverige under mars och till norra Sverige i mitten och slutet av april. Hanen kommer vanligtvis först till häckplatsen.
Pilgrimsfalken häckar enligt Artdatabanken över nästan hela landet, mestadels i klippbranter. Artdatabanken uppskattade år 2010 att det fanns minst 150 par i de två nordligaste länen.
Konkreta tips:
En bra källa för att hitta aktuella observationer nära dig är Fågelkartan, där fynd presenteras på karta med möjlighet att filtrera på datum och landskap. Det ger en snabb bild av var arten rör sig just nu.
Pilgrimsfalken är ett levande bevis på att uthållig naturvård lönar sig, även om fågelinfluensan nu har vänt utvecklingen nedåt. Läs mer om rovfåglarna i bloggen om lärkfalk eller titta närmare på hur du skiljer arterna i fjällvråk vs ormvråk.
Bläddra vidare i Fågelkartans innehåll: artguiden samlar svenska fågelarter med fakta och läten, lokalöversikten listar de bästa skådarplatserna runt om i landet, och kommunsidorna ger dig lokal kontext för var och när olika arter syns. Är du nybörjare? Börja med vår nybörjarguide eller testa kunskaperna i fågelquizet.