Tornfalken hovrar karakteristiskt över öppna marker. Hanen har blågrått huvud och rödbrun rygg. Ca 10 000–15 000 par. Utforska på Fågelkartan.
Slug: `/art/tornfalk` · Kategori: Rovfåglar (falkar)
Slug: /art/tornfalk · Kategori: Rovfåglar (falkar)
Tornfalken (Falco tinnunculus) är den ryttlande småfalken som står stilla i luften över åkerkanter och jagar sork. Sveriges vanligaste falk.
Tornfalk är en medelstor rovfågel som ofta ses ryttla över fält och öppna ytor, som kalhyggen och myrar. Tornfalken är en av Europas talrikaste rovfåglar. <small>Källa: Wikipedia.</small>
Tornfalken är en medelstor falk med en längd på 32–39 cm, ett vingspann på cirka 65–82 cm och en vikt på 150–300 gram. Den har en lång stjärt och spetsiga, smala vingar. Hanen har ett blågrått huvud och en blågrå stjärt med ett brett svart ändband, en tegelröd, svartfläckad rygg och en ljus, mörkstreckad undersida. Honan och ungfåglarna är mer enhetligt rostbruna med tät mörk tvärbandning på rygg och stjärt. Det mest karakteristiska kännetecknet är dock beteendet: tornfalken ryttlar, det vill säga står på samma ställe i luften med snabbt fladdrande vingar och nedhängd stjärt medan den spanar mot marken.
Tornfalkens läte är ett skarpt, skärande och gnälligt "kli-kli-kli-kli" eller "ki-ki-ki-ki" som upprepas snabbt i en serie om fem till tio toner. Lätet är högt och genomträngande och bär långt i öppet landskap. Det framförs i en hög, lite pressad tonhöjd och påminner om ett gnissligt skrik. En annan variant, djupare och mer utdragen — "kiij... kiij... kiij" — hörs ibland vid uppvaktning.
Tornfalken är inte en fågel som sjunger i traditionell mening. Den vokaliserar framför allt vid häckningsplatsen: under uppvaktning, vid boplatsbyte, när en inkräktare närmar sig boet och när ungarna är hungriga. Utanför häckningstiden är arten relativt tystlåten. Ungarna avger ett ihållande, klagande "tsji-tsji-tsji" när de tigger om föda.
Lätet hörs tydligast under april till juli, med störst intensitet under maj–juni när paret etablerar revir och föder upp ungarna. Tornfalken ryttlar tyst utan att låta sig höras, men vid landstigning på en favoritsittplats eller vid ett möte med en artfrände bryter det karakteristiska "kli-kli-kli" ut. Lätet förväxlas ibland med tornseglaren, men tornfalkens läte är gnälligare och mer upprepat, medan tornseglaren ger ett skärande, rasande skri.
Tornfalken förekommer i hela Sverige, från Skåne till fjälltrakterna, och är en av landets vanligaste rovfåglar. Det svenska beståndet uppskattas till storleksordningen drygt tiotusen par och arten klassas som livskraftig (LC) på den svenska rödlistan. Beståndet svänger i takt med tillgången på sork, som är tornfalkens viktigaste bytesdjur. De flesta svenska tornfalkar är kortdistansflyttare som övervintrar i Väst- och Sydeuropa, men en del individer stannar kvar i södra Sverige milda vintrar.
Tornfalken bygger inget eget bo. Den häckar i gamla kråkbon, på klipphyllor, i håligheter i byggnader och kyrktorn samt i uppsatta tornfalkholkar. Honan lägger normalt 4–6 ägg, och äggen och ungkullens storlek anpassas efter sorktillgången — goda sorkår ger fler ungar. Honan ruvar huvudsakligen ensam i ungefär en månad medan hanen jagar och förser henne med föda. Ungarna blir flygga efter knappt en månad i boet.
Tornfalken lever till största delen av sork, men tar även möss, ödlor, stora insekter och småfåglar. Den jagar genom att ryttla över öppen mark och störta ned på bytet när det upptäcks. Tornfalken kan se ultraviolett ljus, vilket gör att den kan urskilja sorkarnas urinmärkta stigar i vegetationen och därmed lättare hitta områden med gott om byten.
Tornfalken ses bäst i öppet odlingslandskap, på hyggen, kring myrar och även i stadsmiljö, där den ryttlar över vägkanter och åkerrenar. Den är synlig under en stor del av året, med tyngdpunkt under häckningstiden från april till augusti.
Tornfalken bygger inget eget bo utan tar över färdiga boplatser och håligheter.
Att arten utnyttjar både naturliga och konstgjorda platser gör den lätt att gynna i odlingslandskapet.
Tornfalken är till största delen en flyttfågel, men en del individer övervintrar.
Beståndets storlek svänger mellan åren i takt med sorktillgången, som styr både häckning och övervintring.
Hur låter tornfalk? Lätet är ett skarpt, gnälligt och upprepat "kli-kli-kli-kli" eller "ki-ki-ki-ki" i en snabb serie. Det är högt och genomträngande och hörs bäst vid häckningsplatsen under april–juli. Tornfalken vokaliserar framför allt vid boplatsen och är i övrigt relativt tystlåten.
Hur skiljer man tornfalkens läte från tornseglaren? Tornfalkens läte är gnälligt och upprepat i en jämn serie — "kli-kli-kli". Tornseglaren ger ett skärande, rasande skri som sveper förbi i hög fart. Tornfalken sitter ofta stilla och skriker, tornseglaren sitter aldrig still.
När hörs tornfalkens läte mest? Under häckningstiden, april till juli, med störst intensitet i maj–juni. Utanför häckningstiden är tornfalken påfallande tystlåten. Ungarna hörs under sommaren med ett klagande tiggande "tsji-tsji-tsji".
Varför ryttlar tornfalken? För att stå still i luften över öppen mark och upptäcka sork i gräset. Hon använder dessutom UV-syn för att se sorkstigar som lyser i UV-ljus.
Häckar tornfalk i holk? Ja — specialholk (tornfalkholk) med halvöppen framsida på husgavel eller ladugård fungerar bra.
Ser tornfalken verkligen sorkens urin? Ja — urinstigar reflekterar UV-ljus som tornfalken ser, vilket avslöjar sorkens stigar i vegetationen.
Är tornfalk samma som lärkfalk? Nej — lärkfalken är en slankare flyttfalk som jagar flygande byten (svalor, fladdermöss), tornfalken ryttlar över mark.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-04-14.
Du kan se tornfalk på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På Fågelkartan kan du följa tornfalk både via realtidsobservationer från Artportalen och via redaktionella artbeskrivningar. Använd aspektlänkarna ovan för fokuserad läsning om läte, häckning eller föda — eller utforska närbesläktade arter via artguiden. Faktan kompletteras kontinuerligt baserat på SLU Artdatabankens öppna data.