Sparvhöken (Accipiter nisus) är Sveriges talrikaste rovfågel och en regelbunden gäst vid fågelbordet — inte för att äta frön, utan för att jaga de småfåglar som lockas dit. Den korta, rundade vingen och den långa stjärten gör den till en mästare på snabb jakt mellan träd och buskar.
Korta rundade vingar och lång stjärt – gjord för snabb jakt mellan träd och buskar. Läte, utseende och fakta om sparvhöken på Fågelkartan.
Egenskap Värde ------ Längd hane 29–34 cm, hona 35–41 cm Vingspann hane 58–65 cm, hona 67–80 cm Vikt hane 131–180 g, hona 186–345 g Häckande par i Sverige cirka 44 000 (2018) Rödlistning (SE) LC – Livskraftig Ruvningstid i genomsnitt 33 dygn Ägg per kull 4–5 Ungar flygga eft
Fågelkartans utförliga genomgång av sparvhök finns i bloggen: Rovfåglar underifrån – silhuett och vingform i flykt.
Sparvhöken (Accipiter nisus) är Sveriges talrikaste rovfågel och en regelbunden gäst vid fågelbordet — inte för att äta frön, utan för att jaga de småfåglar som lockas dit. Den korta, rundade vingen och den långa stjärten gör den till en mästare på snabb jakt mellan träd och buskar.
| Egenskap | Värde |
|---|---|
| Längd | hane 29–34 cm, hona 35–41 cm |
| Vingspann | hane 58–65 cm, hona 67–80 cm |
| Vikt | hane 131–180 g, hona 186–345 g |
| Häckande par i Sverige | cirka 44 000 (2018) |
| Rödlistning (SE) | LC – Livskraftig |
| Ruvningstid | i genomsnitt 33 dygn |
| Ägg per kull | 4–5 |
| Ungar flygga | efter 27–31 dygn |
Sparvhöken tillhör familjen hökartade rovfåglar och släktet Accipiter. Den förekommer från nordvästra Afrika över stora delar av det tempererade och subtropiska Eurasien och är specialiserad på att fånga fåglar i skogsmark. Rödlista 2025 klassar arten som livskraftig (LC), och det finns inga tecken på betydande förändring av beståndet (SLU Artdatabanken 2025, Artfakta).
Måtten ovan gäller enligt svenska Wikipedia. Skillnaden mellan könen är stor: hanen är upp till 25 procent mindre än honan, vilket är en av de största storleksskillnaderna inom fågelriket (SLU Artdatabanken 2025). Hanen har blågrå ovansida och undersida som är fint tvärbandad i rött, så att den ser orangefärgad ut på håll, och irisen är orangegul. Honan har grå till gråbrun ovansida, gråbrunt tvärbandad undersida och klargul iris. Vingarna är korta och breda och stjärten lång, vilket är anpassningar för rörelse mellan träd. Honan förväxlas lättast med duvhök, men har tunnare ben, smalare kropp och kortare vingar.
Sparvhöken är tystlåten, även under häckningen. Det vanligaste lätet är ett kacklande "kjukjukjukju". Honan tigger mat med ett klagande "pii-ih" (enligt svenska Wikipedia). Inspelningar finns på xeno-canto.
Sparvhöken häckar i skog i hela landet, upp till fjällnära skog och sällsynt även i fjällbjörkskog. Lokalt häckar den i parker och mindre dungar i tätorter (SLU Artdatabanken 2025). Enligt Sveriges fåglar 2022 fanns det cirka 44 000 par 2018, vilket gör sparvhöken till den talrikaste rovfågeln i landet. Antalet har ökat med 22 procent över 20 år och 20 procent över tio år, men ingen av förändringarna är statistiskt säkerställd (Wirdheim 2022). För arten som helhet gäller att populationer i kallare regioner är flyttfåglar, medan de i söder är stannfåglar eller flyttar kortare sträckor (enligt svenska Wikipedia).
Globalt häckar sparvhöken från nordvästra Afrika över det tempererade och subtropiska Eurasien. Arten är klassad som Livskraftig (LC) av BirdLife International.
Sparvhöken bygger ett nytt bo varje år, ofta i närheten av förra årets, och hanen gör större delen av arbetet. Boet placeras gärna i barrträd, i en grenklyka nära stammen. Honan lägger en kull med fyra till fem ägg som ruvas i genomsnitt 33 dagar, och ungarna blir flygga efter 27–31 dagar. Honan tar hand om ungarna de första åtta till 14 dagarna medan hanen hämtar föda (enligt svenska Wikipedia).
Sparvhöken är en av huvudsakliga rovdjuren bland mindre skogsfåglar. Den jagar genom överraskningsattacker från skydd av häckar, trädridåer och buskage och flyger ut snabbt och lågt när ett byte kommer nära. Hanarna tar främst mesar, finkar och sparvar, medan honorna oftare tar trastar och starar. Mer än 120 fågelarter är kända som byten (enligt svenska Wikipedia).
Sparvhöken föredrar skog som varken är för tät eller för gles, och boet byggs av lösa grenar.
Eftersom ett nytt bo byggs varje säsong, nära det gamla, återkommer paret ofta till samma skogsparti år efter år.
Hur sparvhöken beter sig på vintern beror på var den häckar. Populationer i kallare områden är flyttfåglar, medan sydliga fåglar är stannfåglar eller flyttar kort (enligt svenska Wikipedia).
Sparvhöken finns i hela Sverige, i skog som gränsar mot öppen mark men också i villaområden och parker. Jakten sker ofta från skydd av häckar och buskage, så fågelbord med närliggande buskar är bra platser att vänta på den.
Är sparvhöken farlig för småfåglar vid fågelbordet? Sparvhöken jagar gärna vid fågelbord. Placera matningen nära tät buskage så att småfåglarna har skydd att fly till.
Vad är skillnaden mellan sparvhök och duvhök? Duvhöken är betydligt större och kraftigare, särskilt honan. Sparvhöken är slankare, har tunnare ben och en stjärt som är smalare vid basen.
Är sparvhökshonan större än hanen? Ja, honan är betydligt större. Hanen är upp till 25 procent mindre, en av de största storleksskillnaderna mellan könen inom fågelriket.
Hur länge lever en sparvhök? Typiskt tre år. Den äldsta kända sparvhöken var en ringmärkt fågel i Danmark som blev 20 år och 3 månader (enligt svenska Wikipedia).
Är sparvhöken hotad i Sverige? Nej. Arten är klassad som livskraftig (LC) i Rödlista 2025, och med cirka 44 000 par är den Sveriges talrikaste rovfågel.
Senast uppdaterad: 2026-08-06.
Källor:
Du kan se sparvhök på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Arten sparvhök följs av Fågelkartan löpande genom Artportalens datafeed. Bläddra till aspektsidorna för djupare info om utseende, läte och beteende, eller besök artguiden om du vill jämföra med liknande arter. Vi uppdaterar artprofilerna i takt med att SLU Artdatabanken släpper ny rödlistning eller taxonomiska revisioner.
Rovfåglar, sjöfågel och vadare ses ofta på långt avstånd — över vatten, myrar och öppna marker. En handkikare är grunden, och vid sträcklokaler och fågeltorn gör en tubkikare stor skillnad.