Sparvhök och duvhök är nära släkt och har samma grundform — rundade vingar och lång stjärt — vilket gör dem lätta att blanda ihop, särskilt i flykt. Storleken skiljer dem dock kraftigt, och en sparvhökshona kan dessutom förvirra eftersom den närmar sig en liten duvhökshane i storlek. Den här guiden går igenom de säkraste kännetecknen.
| Kännetecken | Sparvhök (Accipiter nisus) | Duvhök (Accipiter gentilis) |
|---|---|---|
| Storlek | Liten rovfågel, kroppslängd 28-38 cm, vingspann 55-70 cm. Honan klart större än hanen. | Stor och kraftig, kroppslängd 48-62 cm, vingspann 95-125 cm — närmar sig ormvråk i storlek. |
| Proportioner | Förhållandevis liten, rund huvudprofil, slank kropp och proportionellt mycket lång, smal stjärt. | Kraftig brösttunna, framskjutet bröst, bredare vingbas och en relativt kortare och bredare stjärt. |
| Dräkt och färg | Hane gråblå ovan med rostfärgad tvärvattring på undersidan; honan brungrå ovan med fin gråbrun bandning. Diffust ögonbrynsstreck. | Gråbrun ovan, undersidan tätt och fint grå-vattrad; tydligt vitt brett ögonbryn och kraftig mörk ögonmask hos vuxna. |
| Läte | Snabbt, ljust "ki-ki-ki-ki" i serier vid boet — relativt tunt. | Kraftigt, djupare och långsammare "gäck-gäck-gäck" — mer dånande än sparvhökens. |
| Miljö | Skogsbryn, trädgårdar, parker och småskaligt odlingslandskap — jagar gärna vid fågelbord. | Större sammanhängande skogar, helst äldre barr- och blandskog med öppna gläntor. |
| Beteende | Snabb, vighet i låg jakt mellan häckar och buskar; tar småfåglar i överrumplingsanfall. | Kraftfull och uthållig; tar större byten som duvor, kråkor och kaniner, ofta i kraftig stöt. |
| Flykt | Lätta, snabba vingslag i serier varvat med korta glid; verkar lätt och nervig. | Tyngre, stadigare vingslag, längre glid och en kraftfullare, mer målmedveten profil. |
Storlek och tyngd är nyckeln: duvhöken är en kraftig fågel nära ormvråksstorlek medan sparvhöken är betydligt mindre och nättare. Duvhöken har ett framskjutet bröst, bredare vingbas och ett tydligt vitt ögonbryn; sparvhöken verkar slankare med proportionellt längre stjärt och lättare, mer fladdrande flykt. Var medveten om att en stor sparvhökshona och en liten duvhökshane kan ligga nära varandra — väg då in proportioner och flyktintryck.
Storleken. Duvhöken är en kraftig rovfågel nära ormvråksstorlek, medan sparvhöken är liten och nätt. Duvhöken har också ett tydligare vitt ögonbryn och ett kraftigare, framskjutet bröst.
De har samma kroppsform med rundade vingar och lång stjärt. Eftersom honor är större än hanar kan en stor sparvhökshona överlappa en liten duvhökshane i storlek, vilket kräver att man väger in proportioner och flykt.
Det är nästan alltid sparvhöken som jagar småfåglar vid fågelbord och i trädgårdar. Duvhöken håller sig oftast till större skog och tar större byten som duvor och kråkfåglar.
Sparvhöken flyger med lätta, snabba vingslag i serier varvat med korta glid och verkar nervig. Duvhöken har tyngre, stadigare vingslag, längre glid och en mer målmedveten profil.