Stare — flockfågeln som härmar

Fågelkartan · publicerad 2026-05-18 · uppdaterad 2026-10-14 · 8 min läsning

Stare — flockfågeln som härmar

Allt om staren: den glänsande holkfågeln med härmningstalang, de väldiga höstsvärmarna, vad den äter och hur du känner igen sommar- och vinterdräkt.

Staren är samtidigt en art som minskat påtagligt i Sverige och numera är rödlistad. Här går vi igenom utseende och dräktskillnader, härmningsförmågan, holkhäckningen, svärmarna och vad nedgången beror på.

Staren (Sturnus vulgaris) är en av de mest välkända fåglarna i det svenska kulturlandskapet, en glänsande, ljudlig holkfågel som häckar nära oss på våren och samlas i stora flockar efter häckningen. Den har en sång full av härmningar, och den uppträder ofta i flock: från små grupper på sommaren till de stora, sammanhållna svärmar som kallas murmurations och som rör sig som ett enda väsen över vassar och åkrar i skymningen.

Staren är samtidigt en art som minskat påtagligt i Sverige och numera är rödlistad. Här går vi igenom utseende och dräktskillnader, härmningsförmågan, holkhäckningen, svärmarna och vad nedgången beror på.

Utseende och kännetecken

Enligt svenska Wikipedia är staren 19–22 centimeter lång, har ett vingspann på 37–42 centimeter och väger i genomsnitt 82 gram. Artfakta beskriver den som en fågel med svart dräkt som på nära håll glänser i grönt och blått, med blekgul, spetsig näbb och en vana att springa omkring på gräsmattor och betesmarker (SLU Artdatabanken 2025). Stjärten är kort, och flykten är snabb och går i grunda bågar. Den enda art den kan förväxlas med är koltrasten, som har samma färgsättning (SLU Artdatabanken 2025). Svenska Wikipedia pekar på att staren är mindre och har spetsiga vingar.

Dräkten förändras med årstiden, och förklaringen är att fjädrarnas ljusa spetsar slits bort utan att fågeln ruggar (svenska Wikipedia).

Vinterdräkt: Kroppen är svartaktig med metallglans, och fjädrarna har vita till beige spetsar, så att fågeln ser fläckig ut.

Sommardräkt (häckningsdräkt): De ljusa spetsarna har nötts bort, och fågeln framstår som mörkare och mer metalliskt glänsande.

Hos hanen är undernäbbens bas blågrå under häckningstid, medan den hos honan är gulvit eller svagt rosa. Ungfåglarna är matt brunaktiga och saknar de vuxna fåglarnas glans, och under höstens första ruggning byts först kroppsfjädrarna medan huvud och vingar ruggas sist, så att ungfåglar en tid kan ha kvar ett matt brunt huvud (svenska Wikipedia).

En av Europas skickligaste härmare

Staren har en varierad, gnisslig sång med inslag av härmningar av omgivningens fågelfauna (SLU Artdatabanken 2025). Enligt svenska Wikipedia består den av ett flertal stigande eller fallande piptoner, smack, visslingar och skallerljud, samt imitationer av ljud från både fåglar och människor. Ofta härmas exempelvis vakteln, ormvråkens eller tofsvipans läten, och bland andra exempel finns hundskall, buller från gräsklippare och ringsignaler från mobiltelefoner. En intensivt sjungande stare burrar upp fjäderdräkten och flaxar med utspärrade vingar.

Härmningen handlar om sångens roll i parbildningen. Enligt svenska Wikipedia är behovet av att sjunga en instinkt hos starar, men sångkunnandet kräver social inlärning. Man kan inte lära upp en ungfågel med inspelade fraser, och en ungfågel som inte lärt sig sjunga kommer troligen aldrig att attrahera en partner.

Holkfågel — häckning nära människan

Staren lägger sitt bo i håligheter som redan finns: gamla bohål efter större hackspett eller gröngöling, men också holkar och utrymmen under takpannor (SLU Artdatabanken 2025). Oftast häckar den i alléer, dungar eller skogsbryn i jordbrukslandskapet, i gårdsmiljöer eller parker, men den klarar sig även i tät skog om det finns lämpliga boplatser.

För en holk till stare anger Kenneth Bengtsson och P-G Bentz i BirdLifes tidskrift Anser ett ingångshål på 45 millimeter, ett djup på 250 millimeter och en botten på minst 150 × 150 millimeter. De skriver också att staren föredrar en något högt placerad holk, minst tre meter upp (Bengtsson & Bentz 2012).

Äggläggningen sker i södra Skandinavien oftast mellan 10 och 30 april (svenska Wikipedia). Kullstorleken är i genomsnitt fyra ägg enligt Artfakta, som ruvas i 12–13 dygn, och ungarna blir flygga efter 20–22 dagar. De matas därefter ytterligare någon vecka innan de är självständiga. Första häckningen sker vid ett års ålder, men en del hanar häckar först vid två års ålder (SLU Artdatabanken 2025). Så fort ungfåglarna blivit självständiga bildar de flockar, som koncentreras till födorika områden (svenska Wikipedia).

Murmurations — de stora svärmarna

Det starbeteende som imponerar mest är de stora flockflygningarna som på engelska kallas murmurations. Staren är mycket sällskaplig och uppträder gärna i flockar som utanför häckningstiden kan bli mycket stora. Artfakta anger att de numera i Sverige sällan omfattar fler än 10 000 fåglar, men nattplatserna i vass eller buskage kan på andra håll ha tiotusentals eller till och med hundratusentals starar (SLU Artdatabanken 2025).

Mot kvällen, innan flocken sätter sig på en gemensam sovplats, bildar den ett moln över platsen, och stararna lösgör sig ur det och landar (svenska Wikipedia). Flocken drar sig ryckvis samman, liknande ett fiskstim, och pulserar eller bildar vågor, särskilt när en flygande fiende närmar sig.

Hur kan hundratals eller tusentals fåglar röra sig så samordnat? En fältstudie där forskare rekonstruerade de tredimensionella positionerna hos enskilda fåglar i luftburna flockar med några tusen individer visade att varje fågel växelverkar med ett fast antal grannar, i genomsnitt sex till sju, snarare än med alla grannar inom ett visst avstånd (Ballerini m.fl. 2008). Forskarna menar att en sådan topologisk växelverkan gör att flocken håller ihop även när tätheten förändras kraftigt, till exempel vid hot från rovdjur.

Att starens liv hela året bygger på gruppliv har enligt svenska Wikipedia i väsentliga delar att göra med att undvika fiender: för den enskilda staren i en stor flock är risken att bli tagen liten, även om flocken innebär konkurrens om födan.

Föda

Det mesta av födan är insekter och maskar som lever i marken, särskilt larver av harkrankar. Staren kommer åt dem genom att borra ned näbben i marken eller vända på stenar, och efter en starflocks framfart kan gräsmarken vara full av små hål där fåglarna stuckit ned näbben (SLU Artdatabanken 2025). Den är en opportunist som även kan äta mätarelarver i lövskog och födosöker ofta i grupp.

Under övriga delar av året äter staren enligt svenska Wikipedia övervägande frukt och bär. Under häckningstiden är den helt beroende av öppna gräsmarker med kortvuxet fältskikt, och den följer ofta kor eller andra betande djur (SLU Artdatabanken 2025).

Stannfågel eller flyttfågel?

Huvuddelen av de svenska stararna flyttar på hösten mot sydväst, tillbringar tiden i Beneluxländerna och övervintrar sedan främst på Brittiska öarna. Under milda vintrar försöker ändå mindre antal övervintra i södra Sverige, vissa år i större antal och ända upp till Norrbotten (SLU Artdatabanken 2025).

Under sensommaren förstärks flockarna av ungfåglar från nordöstliga populationer, som gör en mellanflyttning med kulmen i juli (svenska Wikipedia).

Varför minskar staren?

Staren är rödlistad som sårbar (VU) i Rödlista 2025. Minskningen har enligt Artfakta pågått kontinuerligt sedan åtminstone 1970-talet. Mellan 1975 och 1998 halverades det svenska beståndet, och under femtonårsperioden före 2014 försvann ytterligare 40–50 procent av stararna. Bedömningen 2012 var att omkring 640 000 par häckade i landet (SLU Artdatabanken 2025). Sveriges fåglar 2022 uppskattar beståndet 2018 till cirka 403 000 par och redovisar en minskning med 43 procent under de 20 åren 2002–2021 och 17 procent under de senaste tio åren 2012–2021 (Wirdheim 2022). Arten har minskat även i övriga Europa (SLU Artdatabanken 2025).

Den viktigaste orsaken bedöms vara förändringar i jordbrukslandskapet. Under häckningstiden är staren beroende av gräsmarker med kort vegetation inom rimligt avstånd från boet, mindre än en kilometer. Igenplantering och igenväxning av betesmarker, högre vegetation på grund av försämrad hävd eller gödsling, nerläggning av jordbruk och förbättrad dränering minskar alla födotillgången (SLU Artdatabanken 2025).

Att sätta upp starholkar och bevara öppna, kortbetade marker är konkreta sätt att gynna arten. Mer om hur du sätter upp rätt holk finns i guiden om fågelholkar — bygga, hänga och sköta, och staren ingår också i översikten över andra rödlistade fåglar i Sverige. Var arten rapporteras syns i registret över svenska tättingar. Är du intresserad av fågelmatning kan du läsa mer under fågelmatning.

FAQ

Härmar staren verkligen andra ljud? Ja. Staren har en varierad sång med inslag av härmningar. Enligt svenska Wikipedia kan den bland annat återge hundskall, gräsklippare och mobiltelefonsignaler, men också andra fåglars läten, till exempel vaktelns och tofsvipans.

Vad är de stora flockarna av starar som rör sig som en våg? Det är så kallade murmurations, stora flockar som samlas i skymningen innan de sätter sig på en gemensam sovplats. Hos fåglar i luftburna flockar har forskare funnit att varje individ i genomsnitt växelverkar med sex till sju grannar (Ballerini m.fl. 2008).

Vilken holk passar staren? En starholk bör ha ett ingångshål på 45 millimeter och sättas upp minst tre meter över marken, enligt Bengtsson & Bentz (2012). Staren häckar också i trädhål och under tegelpannor (SLU Artdatabanken 2025).

Hur skiljer man stare i sommar- och vinterdräkt? I vinterdräkt har fjädrarna ljusa spetsar som ger en fläckig fågel, medan de ljusa spetsarna i sommardräkt nötts bort så att fågeln blir mörk och glänsande (svenska Wikipedia).

Varför minskar staren i Sverige? Staren är rödlistad som sårbar (VU). Orsaken är framför allt förändringar i jordbruksmarken: igenväxning av betesmarker, försämrad hävd och bättre dränering minskar tillgången på de kortvuxna gräsmarker där den söker föda (SLU Artdatabanken 2025).

Källor

Mer från bloggen (Artguide)

Mer läsning på Fågelkartan

Bläddra vidare i Fågelkartans innehåll: artguiden samlar svenska fågelarter med fakta och läten, lokalöversikten listar de bästa skådarplatserna runt om i landet, och kommunsidorna ger dig lokal kontext för var och när olika arter syns. Är du nybörjare? Börja med vår nybörjarguide eller testa kunskaperna i fågelquizet.