Bofink och bergfink är nära släkt och delar samma grundform, men bergfinken häckar bara i norra Sverige, från norra Värmland och Dalarna upp till Lappland, och har ett orangefärgat bröst som bofinken saknar. Under bokollonår kan bergfinkar uppträda i mycket stora antal i södra Sverige. Den här guiden hjälper dig skilja dem åt.
| Kännetecken | Bofink (Fringilla coelebs) | Bergfink (Fringilla montifringilla) |
|---|---|---|
| Storlek | 14-16 cm — stor som en gråsparv men slankare och med längre stjärt. | 14-16 cm — samma storlek som bofinken. |
| Huvud och bröst (hane) | Hanen har blågrått huvud med svart panna och rödbruna kinder — inga orange toner. | Sommarhanen har glänsande blåsvart huvud, nacke och mantel. Vinterdräkten är mattare. Bröstet är orangefärgat i varierande grad. |
| Orange färg | Ingen orange i bröstet. | Orangefärgat bröst, i olika grad beroende på dräkt — ett tydligt fältkännetecken mot bofinken. |
| Vingar | Dubbla vita vingband och vita fält i de yttre stjärtpennorna. | Vit övergump i alla dräkter, syns tydligt i flykt. |
| Näbb | Kort, tjock och konisk näbb. | Konformig näbb, halmgul med svart spets på vintern hos båda könen; svart hos sommarhanen. |
| Miljö | Häckar i skogar, parker och trädgårdar i hela landet utom fjällen och de allra nordligaste delarna. | Häckar i barr- och blandskog samt fjällbjörkskog; på vintern följer flockarna tillgången på bokollon. |
| Säsong | Häckar i nästan hela landet utom fjällen. Tillsammans med lövsångaren Sveriges vanligaste fågelart. | Häckar från norra Värmland och Dalarna till nordligaste Lappland; i södra Sverige främst flytt- och vintergäst. Under bokollonår övervintrar stora mängder i södra Sveriges bokskogar. |
Orange är nyckeln: bergfinken har orangefärgat bröst och vit övergump, vilket bofinken saknar. Ser du en fink med orangefärgat bröst i en flock på hösten eller vintern — det är bergfink. Bofinkhanen är istället blågrå med rödbruna kinder utan orange ton. Bergfinkens vita övergump syns också tydligt i flykt.
Bergfinken häckar i barr- och blandskog samt i fjällbjörkskog i norra Skandinavien och Sibirien — i Sverige från norra Värmland och Dalarna till nordligaste Lappland. I södra Sverige ses den främst som vintergäst och genomflyttare.
Bokträden producerar riklig fruktsättning med ojämna mellanrum. Under sådana bokollonår samlas mycket stora mängder bergfinkar i södra Sveriges bokskogar, där de i vinterkvarteren är specialiserade på att äta bokollon.
Honans huvud och nacke är grått och brunt med två svaga svarta längsgående ränder på hjässan. Hon har precis som hanen vit övergump och ett orangefärgat bröst, vilket skiljer henne från bofinken.
Ja, ofta. Blandade flockar av bofink och bergfink är vanliga på höst och vinter i skogsbryn och på fält. Storleken är densamma men bergfinkens orange bröst och vita övergump sticker ut direkt.