Bergfinken är bofinkens nordlige kusin med orange bröst. Häckar i fjällbjörkskog. Ca 100 000–500 000 par i Sverige. Utforska på Fågelkartan.
Slug: `/art/bergfink` · Kategori: Finkar
Slug: /art/bergfink · Kategori: Finkar
Bergfinken (Fringilla montifringilla) är bofinkens nordliga kusin — orange-vit med svart huvud hos hanen, ofta i stora flockar vid bokollon på hösten.
Bergfinken tillhör familjen finkar och är nära släkt med bofinken — de två är varandras nordliga respektive sydliga motsvarigheter. Bergfinken har en utpräglat nordlig utbredning och häckar genom hela barrskogsbältet, från Norge i väster till Kamtjatka i öster. Övervintringen sker i Väst- och Mellaneuropa samt i södra och mellersta Asien. För Sveriges del är bergfinken framför allt en karaktärsfågel för hösten och vintern, då stora flockar drar genom landet.
Bergfinken är en medelstor fink, 14–16 cm lång, med ett vingspann på omkring 25–26 cm och en vikt på 19–30 gram. Hanen i sommardräkt har glänsande svart huvud och rygg, lysande orange bröst och vingbåge samt en kontrasterande vit övergump som syns tydligt när fågeln flyger upp. På vintern är det svarta huvudet brunfjällt och mer dämpat. Honan är ljusare och brunare i tonen men har samma grundmönster, inklusive den vita övergumpen. Just den vita övergumpen är det säkraste kännetecknet mot bofinken, som har grågrön övergump.
Det vanligaste och mest karakteristiska lätet är ett nasalt, surrande "tsjäh" som ofta hörs från flygande och rastande flockar. Sången är en torr, ensformig surrande ton, betydligt mindre välljudande än bofinkens rullande strof.
Bergfinken häckar i norra Sveriges fjällbjörk- och barrskogar; det svenska häckbeståndet uppskattas till omkring 100 000–500 000 par men varierar mellan åren. Under höst och vinter kan arten ses i hela landet. Som kortdistansflyttare styrs övervintringen av tillgången på bokollon — under invasionsår med rik bokollonmast kan miljontals bergfinkar samlas i sydsvenska bokskogar och stanna där hela vintern.
Boet är en konstfärdigt byggd, väl kamouflerad skål som placeras i en klyka i ett träd, ofta björk. Honan lägger vanligen 6–7 ägg och ruvar dem i omkring två veckor. Ungarna matas av båda föräldrarna med insekter och blir flygga efter knappt två veckor.
Sommartid lever bergfinken till stor del av insekter och larver, särskilt under häckningen. Höst och vinter dominerar frön, med bokollon som den absoluta favoriten — tillgången på dessa avgör var de stora vinterflockarna samlas. Bergfinken besöker även gärna fågelbord tillsammans med andra finkar.
Varför stora bergfinksflockar? Invasionsår med rik bokollonmast drar miljontals bergfinkar till samma bokskogar, där de kan stanna hela vintern.
Skillnad bergfink och bofink? Bergfinken har svart (hane) eller brunsvart (hona) huvud, orange bröst och vit övergump. Bofinken har blågrå hjässa, rödbrunt bröst, ingen vit övergump.
Kommer bergfink till fågelbord? Ja, tillsammans med andra finkar på vintern.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-04-14.
Du kan se bergfink på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Fågelkartans artprofil för bergfink bygger på offentliga observationer från Artportalen samt redaktionellt granskad faktatext. Använd aspektlänkarna ovan för att läsa mer om läte, häckning, föda och flyttning, eller bläddra till artguiden för fler arter i samma familj. All data uppdateras dagligen från SLU Artdatabankens öppna API.