Gråsiska och grönsiska är två små finkar som ofta ses tillsammans i vinterflockar vid alkottar, vilket gör dem lätta att blanda ihop på snabb anblick. Båda är kompakta, rörliga fröätare av ungefär samma storlek, men grundfärgen avslöjar dem direkt vid närmare granskning — den ena är gråbrun och streckad, den andra gulgrön med gula vingband. Den här guiden går igenom exakt vad som skiljer dem åt i fält.
| Kännetecken | Gråsiska (Acanthis flammea) | Grönsiska (Spinus spinus) |
|---|---|---|
| Storlek | 11,5–14 cm, vingspann 20–25 cm, cirka 14 g | 12–13 cm, vingspann 20–23 cm, cirka 12 g |
| Grundfärg och dräkt | Gråbrun och tätt streckad över hela kroppen, inget grönt eller gult inslag | Hanen är grön på rygg och bröst med gulgröna vingar; honan är blekare och mer gråbeige med tydligare streckning |
| Hjässa och huvudteckning | Röd pannfläck ("björkfläck") och liten svart haka hos båda könen | Hanen har svart hjässa (hätta) och svart haka, ingen röd pannfläck; honan saknar den svarta hjässan helt |
| Näbb | Kort, konisk finknäbb; björkfrön är basfödan på vintern | Kort, konformad och spetsig näbb; alfrön är viktigaste vinterföda |
| Vingband | Saknar grönsiskans gula vingband; kroppen domineras av gråbrun streckning | Två ljust gulgröna vingband omgärdade av svart i alla dräkter, samt ljusgrön övergump |
| Läte | Torrt, metalliskt rullande "tjett-tjett-tjett" i flykten | Tvåstaviga, visslande lockläte, ett fallande "tilö" och ett stigande "tluih"; även ett knattrande småläte |
| Miljö och beteende | Vanligast i fjällbjörkskog i norra Norrland, men också i bland- och barrskog söderut till Hälsingland och norra Värmland; delar av beståndet flyttar söderut om vintern, ibland i stort antal | Barr- och blandskog, särskilt högstammig granskog, i större delen av landet och tätast i norr; delvis flyttfågel som vintertid ses i stora flockar i al, där den ofta hänger upp och ned i alkottarna |
Titta först på grundfärgen: gråsiskan är gråbrun och streckad utan grönt eller gult, medan grönsiskan har gulgröna vingband och ljusgrön övergump. Kolla sedan huvudet: gråsiskan har en röd pannfläck och liten svart haka, medan grönsiskehanen har svart hjässa och strupfläck men ingen röd fläck. Beteendet ger också en ledtråd: grönsiskan söker ofta föda i al och hänger då gärna upp och ned i alkottarna.
Färgen. Gråsiskan är gråbrun och streckad utan grönt, medan grönsiskan har gulgröna vingband och ljusgrön övergump, och hanen är grön på rygg och bröst.
Nej. Grönsiskans hane har svart hjässa och strupfläck, inte en röd pannfläck. Den röda pannfläcken, ibland kallad björkfläck, är kännetecknande för gråsiskan.
Ja, grönsiskehonan är blekare och mer gråbeige med tydligare streckning och saknar den svarta hjässan, vilket gör henne lik en gråsiska. Hon har dock gulgröna vingband, som gråsiskan saknar. Gråsiskan har dessutom röd pannfläck och svart haka hos båda könen.
Gråsiskan är flockfågel och delar av beståndet flyttar söderut om vintern, ibland i stort antal. Grönsiskan ses vintertid i stora flockar som söker alfrön, och delar av den svenska populationen övervintrar här medan andra flyttar så långt som till Tyskland och Frankrike.