Grönsiska (Spinus spinus)

Snabba fakta om grönsiska

• Kategori: Finkar
• Latinskt namn: Spinus spinus
• Rödlistning (IUCN): LC – Livskraftig
• Förekomst: Stannfågel — finns i Sverige året runt och häckar i landet.
• Fältkännetecken: Grönsiskan är 11–12 cm lång, har ett vingspann på omkring 20–23 cm och väger cirka 10–18 gram.

Fördjupa dig i grönsiska

• Häckning
• Föda

Slug: /art/gronsiska · Kategori: Finkar

Grönsiskan (Spinus spinus) är en liten, gulgrön fink där hanen bär en svart hätta. Den uppträder ofta i livaktiga flockar som akrobatiskt hänger upp och ned i al- och björktoppar för att picka frön. Det är en av de mest karakteristiska finkarna i den svenska barrskogen.

Kännetecken

Grönsiskan är 11–12 cm lång, har ett vingspann på omkring 20–23 cm och väger cirka 10–18 gram. Den är liten och nätt med en spetsig näbb. Hanen är gulgrön med en svart hjässa och svart haka, gula och svarta vingband samt en gul övergump. Honan är blekare och mer gråbeige med tydligare streckning och saknar den svarta hjässan. Den lilla storleken och de gula vingbanden är goda kännetecken.

Hur låter Grönsiska?

Grönsiskan är pratsam i flock. De vanligaste lätena är ett ljust, något klagande "tsi-ij" med fallande tonläge och ett mer stigande "tlu-i". Sången är ett snabbt, livligt kvitter som ofta avbryts av ett karakteristiskt nasalt, surrande "tsjwee". Ljudbilden från en flock i altopparna är ett ständigt, glatt sorl.

Utbredning och förekomst i Sverige

Grönsiskan häckar i större delen av Sverige med tyngdpunkt från Svealand norrut, i barrskog och blandskog. Det svenska beståndet brukar uppskattas till i storleksordningen hundratusentals par. Arten är delvis stannfågel och delvis kortdistansflyttare, och beståndets rörelser styrs starkt av frötillgången. Vintertid samlas grönsiskor i stora, rörliga flockar, gärna längs alstränder, och vissa år sker regelrätta invasioner söderut.

Häckning

Grönsiskan häckar gärna högt uppe i barrträd, ofta i toppen av en gran. Boet är en liten, väl dold skål av kvistar, lavar och fjädrar. Honan lägger vanligen 4–5 ägg som hon ruvar i ungefär två veckor. Arten kan häcka i lösa kolonier och anpassar i viss mån häckningen efter granens fröproduktion.

Föda

Grönsiskan lever av små frön, framför allt från al, björk och gran, kompletterat med en del insekter sommartid. Den hänger ofta upp och ned i hängande alkottar för att picka ut fröna, vilket den lätta och rörliga kroppen gör möjlig. Vid fågelbord är nigerfrön och små solrosfrön uppskattade, särskilt höst och vinter.

Förväxlingsarter

Grönfinken är större och kraftigare med en grov näbb och saknar grönsiskans svarta hjässa. Steglitsen har ett rött ansikte och ett brett gult vingband. Grönsiskans ringa storlek, gulgröna dräkt, gula vingband och hanens svarta hätta är diagnostiska.

Vanliga frågor

Kommer grönsiska till fågelbord? Ja, den tar gärna nigerfrön och små solrosfrön, särskilt under höst och vinter.

Varför hänger grönsiskor upp och ned? För att nå fröna i hängande alkottar, vilket den lätta och rörliga kroppen gör möjligt.

När ser jag grönsiska? Året runt, men den är mest iögonfallande i flockar vid albestånd under oktober till april.

Se grönsiska nära dig

Se aktuella observationer →

Källor

Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.

Senast uppdaterad: 2026-05-18.

Var hittar du grönsiska?

Du kan se grönsiska på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.

På denna sida samlar Fågelkartan information om grönsiska — utseende, läte, häckning och var arten kan observeras i Sverige. Klicka vidare till aspektsidorna ovan för att fördjupa dig i specifika ämnen, eller använd artguiden för att jämföra med närbesläktade arter. Vi uppdaterar artdata regelbundet med stöd från Artportalen och SLU Artdatabanken.

Liknande arter i kategorin finkar

• Bändelkorsnäbb
• Bergfink
• Bofink
• Domherre
• Gråsiska