Grönsiska och gulsparv är båda gula fåglar som dyker upp i trädgården, men de tillhör olika familjer och skiljer sig tydligt vid närmare titt. Grönsiskan är en liten, satt fink medan gulsparven är en längre, mer slank sparv. Den här guiden visar de säkraste fältkännetecknen sida vid sida.
| Kännetecken | Grönsiska (Spinus spinus) | Gulsparv (Emberiza citrinella) |
|---|---|---|
| Storlek | Liten och satt, 11-12 cm — bland de minsta finkarna, mindre än en talgoxe. | Klart större och längre, 16-17 cm — ungefär som en bofink, med lång stjärt. |
| Näbb | Tunn, spetsig och ljus finknäbb anpassad för småfrön i al och björk. | Kraftig, kort konisk sparvnäbb, gråaktig — typisk fröknäckarnäbb. |
| Dräkt och färg | Gulgrön med kraftig mörk streckning på flankerna, gula vingband och svart hjässa/haka hos hanen. Honan blekare och gråare. | Hanen lysande citrongul på huvud och undersida med rödbrun rygg och övergump. Honan mattare och brunstreckad. |
| Läte | Ljusa, gnisslande och kvittrande toner, ofta ett uppåtgående "tilu" och en raspig surrande sång från flockar i trädtoppar. | Mycket karakteristisk sång — en upprepad ramsa ofta återgiven som "sju-sju-sju-sju-sjuuu", sjungs från buskstoppar. |
| Miljö | Barr- och blandskog, gärna gran; flockar i al och björk om vintern och vid fröställen i trädgården. | Öppet odlingslandskap, hagmarker, åkerkanter, buskridåer och skogsbryn — undviker tät skog. |
| Beteende | Sällskaplig, rör sig i kvittrande flockar som hänger akrobatiskt i yttersta kvistar likt mesar. | Sitter ofta öppet och exponerat på en buske eller ledningstråd och sjunger; födosöker på marken. |
| Säsong | Året runt i Sverige; tydligast i flockar höst och vinter, häckar i barrskog vår och sommar. | Stannfågel i större delen av landet; mest iögonfallande under häckningssång april-juli. |
Titta först på storlek och form: grönsiskan är en liten, satt fink med tunn näbb, gulsparven en längre och slankare fågel med kraftig konisk näbb och lång stjärt. Grönsiskan har kraftig streckning och gröngul ton, gulsparven en ren citrongul färg med rödbrun rygg. Hör du en monoton "sju-sju-sjuuu"-ramsa från en buskstopp i odlingslandskapet är det gulsparv.
Nej. Grönsiskan är en fink (familjen Fringillidae) medan gulsparven tillhör fältsparvarna (Emberizidae). De är inte nära släkt trots att båda har gult i dräkten.
Grönsiskan besöker fågelbord och fröställen betydligt oftare, särskilt vintertid då den kommer i flock. Gulsparven ses främst i öppet odlingslandskap och bara undantagsvis vid matningen.
Ja, lätet är ett av de säkraste kännetecknen. Gulsparvens upprepade "sju-sju-sju-sjuuu" är omisskännlig, medan grönsiskan har ljusa, gnisslande kvitter och en raspig surrande sång.
På öppna åkrar, hagmarker och i buskridåer i jordbrukslandskapet ser du gulsparv. Grönsiskan håller sig till barr- och blandskog samt al- och björkdungar.