Gulsparv (Emberiza citrinella)
Gulsparven är nära hotad med gult huvud och bröst. Häckar i åkerlandskap och hyggen. Ca 100 000–200 000 par. Utforska på Fågelkartan.
Slug: `/art/gulsparv` · Kategori: Sparvfåglar
Snabba fakta om gulsparv
- Kategori: Sparvfåglar
- Latinskt namn: Emberiza citrinella
- Rödlistning (IUCN): NT – Nära hotad
- Förekomst: Sommargäst — anländer på våren, häckar i Sverige och drar söderut på hösten.
- Fältkännetecken: Gulsparven är 15–17 cm lång, har ett vingspann på omkring 23–29 cm och väger cirka 24–36 gram.
Fördjupa dig i gulsparv
Slug: /art/gulsparv · Kategori: Sparvfåglar
Gulsparven (Emberiza citrinella) är åkerlandskapets gula sångare. Hanen lyser nästan som en smörboll från toppen av en buske och framför den klassiska visan som ofta beskrivs med ramsan "lite-lite-lite-bröd-och-ingen-ost". Den hör till de mest karakteristiska fåglarna i det öppna kulturlandskapet.
Kännetecken
Gulsparven är 15–17 cm lång, har ett vingspann på omkring 23–29 cm och väger cirka 24–36 gram. Den är en ganska stor och långstjärtad fältsparv. Hanen har ett lysande gult huvud och en gul undersida, en rostbrun rygg, rostfärgade bröstsidor och en varmt rostbrun övergump som syns tydligt i flykten. Honan är blekare och mer streckad men har samma rostbruna övergump. Den gula grundtonen och den rostbruna gumpen är goda kännetecken.
Hur låter Gulsparv?
Gulsparvens sång är omisskännlig: en serie likformiga, något accelererande toner som avslutas med en längre, högre slutton, "ti-ti-ti-ti-ti-ti-tüüüh". Sången brukar minnesvänligt återges som "lite-lite-lite-bröd-och-ingen-ost". Hanen sjunger ihärdigt från en exponerad sittplats under hela sommaren, ofta från toppen av en buske, ett staket eller en kraftledning, och en och samma hane kan upprepa visan hundratals gånger på en dag. Den envisa sången hörs långt in i högsommaren när de flesta andra fåglar tystnat. Locklätet är ett kort, vasst "tsi".
Utbredning och förekomst i Sverige
Gulsparven förekommer i större delen av Sverige, från Götaland upp i Norrland, i det öppna jordbrukslandskapet. Det svenska beståndet är fortfarande stort men har minskat, och arten är klassad som nära hotad i den svenska rödlistan. Tillbakagången kopplas främst till ett intensifierat jordbruk med färre fältkanter och stubbåkrar. Gulsparven är delvis stannfågel och delvis kortdistansflyttare.
Häckning
Gulsparven häckar på eller nära marken. Boet placeras väl dolt i en grästuva, i en åkerren eller lågt i en buske, och byggs av strå och rottrådar. Honan lägger oftast 3–5 ägg, som är karakteristiskt klottrade med fina mörka streck. Ruvningen tar ungefär två veckor, och paret hinner ofta med två kullar under en säsong. Det markbundna boet gör äggen och ungarna utsatta för rovdjur, och förlusten av åkerrenar och buskridåer i det moderna jordbrukslandskapet har minskat antalet trygga boplatser, vilket bidrar till artens tillbakagång.
Föda
Gulsparven lever till stor del av frön, framför allt gräsfrön och spillsäd, som den söker på marken. Under häckningstiden tas också mycket insekter, vilka är viktiga för ungarna. Vintertid samlas gulsparvar i flockar på stubbåkrar och vid gårdar, och de besöker gärna fågelbord och spillsäd på marken. Den kraftiga, koniska näbben är väl anpassad för att skala fröskal, och eftersom vinterföda i form av spillsäd och ogräsfrön blivit knappare i det moderna jordbruket har just den årstiden blivit en flaskhals för arten.
Var bygger gulsparven sitt bo?
Gulsparven är en markhäckare som inte använder holk.
- Plats: boet placeras på eller nära marken, väl dolt i en grästuva, åkerren eller lågt i en buske.
- Bygge: honan bygger boet av strå och rottrådar.
- Ägg: 3–5 ägg med karakteristiska fina, mörka "klotterstreck"; ofta två kullar per säsong.
- Foder: boets insida kläs med tagel och fina grässtrån, och de klottriga äggen har gett gulsparven det äldre folkliga namnet "skrivarfågel" eftersom mönstret påminner om bläckstreck.
Hane och hona hos gulsparv
Hos gulsparven skiljer sig könen tydligt.
- Hane: lysande gult huvud och gul undersida, rostbrun rygg och bröstsidor; det gula är starkast på våren och försommaren.
- Hona: blekare och kraftigare streckad med mindre gult, med tydligare mörk strecking på huvud och bröst.
- Gemensamt: båda könen har den varmt rostbruna övergumpen, ett säkert kännetecken i alla dräkter som syns tydligt i flykten.
- Ungfågel: liknar honan men är ännu mattare och saknar nästan helt gult, vilket kan göra unga gulsparvar svårbestämda på hösten.
Gulsparvens vintervanor
Gulsparven är delvis stannfågel och samlas vintertid i flockar i jordbrukslandskapet.
- Flockar: ses ofta tillsammans med andra fältsparvar och finkar på stubbåkrar och vid gårdar.
- Föda: spillsäd och gräsfrön som den letar på marken; besöker gärna spillsäd under fågelbordet.
- Beroende av jordbruket: brist på stubbåkrar och spill vintertid är en orsak till artens tillbakagång (nära hotad).
Gulsparvens flytt
Gulsparven är delvis stannfågel, delvis kortdistansflyttare.
- Söder: många fåglar stannar och bildar vinterflockar i jordbruksbygden.
- Norr: nordliga populationer rör sig söderut för vintern, ofta bara till södra Sverige eller angränsande länder.
- Rörelse: flytten är kort och sker inom nordvästra Europa snarare än till andra kontinenter.
- Honorna flyttar längst: hos gulsparven tenderar honor och unga fåglar att flytta längre söderut än de gamla hanarna, som hellre stannar nära häckningsreviret för att vara först på plats till våren.
Var bygger gulsparven sitt bo?
Gulsparven är en markhäckare som inte använder holk.
- Plats: boet placeras på eller nära marken, väl dolt i en grästuva, åkerren eller lågt i en buske.
- Bygge: honan bygger boet av strå och rottrådar.
- Ägg: 3–5 ägg med karakteristiska fina, mörka "klotterstreck"; ofta två kullar per säsong.
Hane och hona hos gulsparv
Hos gulsparven skiljer sig könen tydligt.
- Hane: lysande gult huvud och gul undersida, rostbrun rygg och bröstsidor.
- Hona: blekare och kraftigare streckad med mindre gult.
- Gemensamt: båda könen har den varmt rostbruna övergumpen, ett säkert kännetecken i alla dräkter som syns tydligt i flykten.
Gulsparvens vintervanor
Gulsparven är delvis stannfågel och samlas vintertid i flockar i jordbrukslandskapet.
- Flockar: ses ofta tillsammans med andra fältsparvar och finkar på stubbåkrar och vid gårdar.
- Föda: spillsäd och gräsfrön som den letar på marken; besöker gärna spillsäd under fågelbordet.
- Beroende av jordbruket: brist på stubbåkrar och spill vintertid är en orsak till artens tillbakagång (nära hotad).
Gulsparvens flytt
Gulsparven är delvis stannfågel, delvis kortdistansflyttare.
- Söder: många fåglar stannar och bildar vinterflockar.
- Norr: nordliga populationer rör sig söderut för vintern.
- Rörelse: flytten är kort och sker inom nordvästra Europa snarare än till andra kontinenter.
Förväxlingsarter
Sävsparven har hos hanen ett svart huvud med vitt mustaschstreck och saknar gulsparvens gula färg. Grönfinken är mer enhetligt grön, kraftigare byggd och har en grov näbb. Gulsparvens gula huvud och undersida tillsammans med den rostbruna övergumpen skiljer den från båda.
Vanliga frågor
Hur låter gulsparven? En serie likformiga toner som avslutas med en lång, högre slutton, ofta återgiven som "lite-lite-lite-bröd-och-ingen-ost".
Kommer gulsparv till fågelbord? Ja, vintertid, ofta i flockar, där den tar spillsäd och frön på marken.
Varför minskar gulsparven? Främst ett intensifierat jordbruk med färre fältkanter och stubbåkrar. Ekologiskt jordbruk och bevarade åkerrenar gynnar arten.
Se gulsparv nära dig
Källor
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-05-18.
Var hittar du gulsparv?
Du kan se gulsparv på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På denna sida samlar Fågelkartan information om gulsparv — utseende, läte, häckning och var arten kan observeras i Sverige. Klicka vidare till aspektsidorna ovan för att fördjupa dig i specifika ämnen, eller använd artguiden för att jämföra med närbesläktade arter. Vi uppdaterar artdata regelbundet med stöd från Artportalen och SLU Artdatabanken.