Häckar i häckning: tundralika kalfjäll med enar och videbuskar. Häckar juni–juli. Fakta, bilder och läten om Lappsparv.
Slug: `/art/lappsparv` · Kategori: Tättingar
Slug: /art/lappsparv · Kategori: Tättingar
Lappsparven (Calcarius lapponicus) är en kraftig sparvfågel som häckar på svenska kalfjäll och under flyttningen ofta ses i lågland — gärna i lösa småflockar tillsammans med snösparv eller ängspiplärka.
Lappsparven tillhör den lilla familjen sporrsparvar, som tidigare fördes till fältsparvarna. Den häckar cirkumpolärt på nordligt belägna fjällhedar och myrar och flyttar vintertid söderut till öppna, tempererade slättområden. Arten är talrik och klassas globalt som livskraftig (LC). I Sverige är lappsparven häckfågel i fjällen och i övrigt en genomflyttare.
Lappsparven är ungefär 15 cm lång. Hanen i sommardräkt är iögonfallande med svart huvud, ansikte och bröst, en gul strupkant och en tegelröd nacke. Honan och fåglar i vinterdräkt är mer diskreta — brungrå och finstreckade, men oftast med en antydan till rostbrun nackfläck och ett ljust ansiktsmönster. Näbben är kraftig och konisk, anpassad för fröföda.
Locklätet är ett klart, rullande "prryrrt" som ofta följs av ett ljust, vasst "tee", vanligen hört från flygande fåglar och lätt att uppfatta. Sången är en kort, klar och melodisk strof som hanen framför från ett stenblock eller i en kort spelflykt.
Lappsparven häckar i den svenska fjällkedjan, på tundralika kalfjäll och fjällhedar. Under flyttningen sträcker fåglar genom landet, framför allt i september–oktober och april–maj, och ses då på öppen mark även i låglandet. Enstaka fåglar kan övervintra i södra Sverige.
Lappsparven är en markhäckare. Boet placeras väl dolt mellan tuvor eller under en buske på fjällheden. Honan lägger vanligen 4–6 ägg, och arten får i regel en kull per säsong eftersom häckningssäsongen i fjällen är kort. Ungarna lämnar boet innan de är fullt flygga.
Sommartid lever lappsparven mest av insekter och spindlar, som även är viktig föda för ungarna. Under flyttning och vinter dominerar frön från gräs och örter, som fåglarna söker på åkrar, stränder och annan öppen mark.
Lappsparvens kraftiga näbb, rostbruna nackton och rullande lockläte hjälper till att skilja den från andra streckade sparvfåglar.
Under häckningstiden är hanen ofta synlig när han sjunger från en upphöjd sten eller utför sin korta spelflykt över fjällheden. Utanför häckningstid är lappsparven mer diskret och rör sig nere i vegetationen, gärna i lösa flockar tillsammans med andra fröätande tättingar. Den lockas ofta upp först när man hör det rullande lockläte som följer flockarna.
Lappsparven ses bäst på häckplatserna i fjällen i juni–juli, då hanarna sjunger och är som mest iögonfallande. Under sträcket i september–oktober samt april–maj hittar man arten på öppna åkrar, fält och stränder i låglandet, ofta i sällskap med snösparv eller ängspiplärka. Den som vill se lappsparv i låglandet bör lyssna efter det karakteristiska locklätet från fåglar som passerar över öppna marker.
Du kan se lappsparv på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På Fågelkartan kan du följa lappsparv både via realtidsobservationer från Artportalen och via redaktionella artbeskrivningar. Använd aspektlänkarna ovan för fokuserad läsning om läte, häckning eller föda — eller utforska närbesläktade arter via artguiden. Faktan kompletteras kontinuerligt baserat på SLU Artdatabankens öppna data.